Jag hade ett mycket intressant samtal idag. En vän till mig som arbetar med hälsa och friskvård tog sig tid att försöka hjälpa mig att hantera tiden bättre. Samtalet ledde till en hel del insikter.
Jag insåg att jag är slav. Slav under mailen. Det första jag gör när jag vaknar är att kontrollera mailen. Det sista jag gör innan jag somnar är att kontrollera mailen. Dessemellan hinner jag nog göra det ett par hundra gånger. Sitter jag vid datorn på kontoret och arbetar sneglar jag hela tiden i hörnet på skärmen för att direkt se när ett nytt mail kommer. Pratar jag i telefonen eller med en kollega som sitter mitt emot mig sneglar jag också i hörnet.
När det kommer ett mail kan jag inte låta bli att läsa det. Hur oviktigt det än är. Jag är en idiot som låter ett helt oviktigt mail distrahera mig när jag är mitt i en viktig arbetsuppgift som kräver hela min koncentration.
Efter vårt samtal idag har jag kopplat bort funktionen som signalerar varje gång ett nytt mail kommer. Numera har jag mailtid tre gånger om dagen. Dessemellan skall jag ignorera mailboxen.Och kan ni tänka er; när jag går hem för dagen då får jag inte titta på mailen mer. Inte på morgonen heller. Inte förrän jag kommer till kontoret.
Jag arbetar i en bransch där alla tävlar om vem som är mest tillgänglig. Där den som svarar senast på kvällen och tidigast på morgonen vinner. Där folk på fullt allvar skickar mail och kräver svar inom tretton minuter.
På fredag skall jag rapportera till min vän hur det går. Då får vi se om världen har gått under - eller om jag faktiskt hunnit få en massa vettigt gjort istället för att hela tiden vara splittrad.
På tåget hem idag läste jag inga mail. Jag tittade ut genom fönstret istället. Där utanför blommade både hägg och kastanj. Och björklöven var helt utspruckna. Fascinerande!