Nyårsafton

Vi förbereder oss för nyårsfirandet....

Jag önskar er en fantastisk nyårsafton. Och ett riktigt

Gott Nytt År.

Vinterpromenad

Jullov.... Vi sover länge, äter sen frukost, klär på oss långkalsongerna och tar en lång promenad, dricker kaffe med en bit av pappas goda fruktkaka, spelar spel, dricker te, ser på film, äter en chokladbit, läser lite i julklappsböckerna. Vi tänker plötsligt på att det är mellandagsrea och att man borde kanske passa på.... Men nej. Vi har ju redan allt vi behöver.

Så här ser det ut hos mig i slutet av december 2008.

Extra julrapport

Titta mamma. Nu finns tomteskålen "på internet".

Julrapport

Det var kanske inte så dumt att vara krasslig veckan före jul. Det gjorde liksom julen mera .... lagom. Förväntningarna mindre skruvade.... Ja, så här i efterhand känner jag mig faktiskt extremt nöjd med årets julfirande. Men riktigt så kändes det ju inte hela vägen fram till julafton.

En söndag före julafton klockan fem i fyra rusar maken och jag in på Scoutgården för att köpa julgran. Granen skall alltid köpas av scouterna. Det är tradition.... Utanför Scoutgården en söndag i december klockan fem i fyra är det kolsvart. I skenet av en ensam lykta väljer vi ut den allra tätaste och stiligaste granen. Nöjda åker vi hem med vårt fynd.

Da´n före dan före doppareda´n tar vi in vår stiliga gran och klipper av nätet.... Åh, kära nå´n! Storasyster och jag skrattar tills vi får kramp i magen.... Hur har granen blivit så liten? Och när sprang den in i väggen så att toppen kröktes till ett "s"?
Nåja. Glänsande kulor, glitter och massor av paket förlåter de flesta skavanker en gran kan ha. Och numera tycker jag att den är riktigt charmig.... Men nästa år väljer vi nog gran i dagsljus.

God Jul

Granen - klar. Julklappar - klara. Amaryllisar - klara. Gravade laxen - klar. Sillsalladen - klar. Skinkan - klar. Chokladtryfflar - klara...... Puh! Jag tror det blir jul i år också..

God Jul önskar jag Er alla.

Rudolf med röda mulen

Jag är förkyld... Snorig. Däbbt i däsan. Svullen i halsen... Genomförkyld... Mina arbetskamrater kallar mig Rudolf. Jag ler matt och knaprar några Ipren till för att orka stå på benen.

Jag trängs med tusentals andra människor som också bara skall ordna det där sista före julen. Det går inte att köpa ens ett frimärke utan köa en kvart. Alldeles särskilt mycket går det inte att köpa ett frimärke utan att köa. Jag känner hur jag blir rödflammig i ansiktet. Börjar svettas. Det piper konstigt i öronen. Skjortan klibbar på ryggen. Varför tittar alla så konstigt? Varför har alla andra människor barnvagnar att luta sig mot?

Jag drömmer om att jag sitter sval och fräsch i min vita soffa och smuttar ur en vacker mugg fylld med glögg. Granen är klädd och under den ligger de vackert inslagna paketen klara. Jag tar en pepparkaka och avslutar ännu ett intelligent och roligt julklappsrim. Barnen tindrar med ögonen och stökar absolut inte till något i den perfekta ordningen.

När jag vaknar är lakanen skrynkliga. Kan någon ge mig två Ipren fort så jag kan fortsätta jakten på den perfekta, lugna, harmoniska och stressfria julen?

Viktigt meddelande från ansvarig utgivare

De flesta - och de bästa - bilderna från Wien är tagna av familjens duktigaste och flitigaste fotograf: Storasyster.... Ja, som synes visar hon verkligen framfötterna.

Javisst...

Visst är det Wien.....

Stefansdomen; utvändigt, invändigt - och taket... Schönbrunn... Fiaker... Julstämningen i staden.... Underbart. Helt underbart. Och då har jag ännu inte fördjupat mig i vad som fanns att äta.

Julmarknad

Vi har varit på julmarknad.... I en stad som tar advent på allvar. I en stad där Hans och Greta bor i alla pepparkakshus. I en stad som doftar av varmt vin och rostade kastanjer.... Någon som kan gissa var?

Life is a roller coaster

Life is a roller coaster - ibland mer än annars..... Jag är riktigt rörd över att det fortfarande finns de som följer Tingeltangel-bloggen. Trots att den mest åkt utför på sistone....

Tänk, alldeles nyss var vi här; solen sken och lavendeln blommade. Det känns oändligt långt borta just nu.... Lavendelsockret som var så vackert den dag det blandades blev med tiden en hård klump i botten av burken. Men skam den som ger sig. Efter att jag hackat loss sockret och pressat det genom en sikt gick det faktiskt att baka med det. Lavendelskorpor.... Originalreceptet innehöll hackad lavendel men jag tycker nog att det räckte med sockret som bara låter en ana att lavendeln finns där. Bara lite mer hade varit alldeles för mycket.

Fotograf: Storasyster, Bagare: Tingeltangel

IKEA-besök

Tänk. Det var ju inte alls länge sedan. Den tiden då döttrarna släpades ut med våld för att det över huvud taget skulle vara möjligt att genomföra ett besök på IKEA. De kördes runt det stora varuhuset på en tung och otymplig kundvagn som man kämpade för att manövrera samtidigt som man försökte hindra dem från att dingla med armar och ben utanför vagnen och fastna i kläm någonstans. Vid något tillfälle hängde även deras tungor utanför vagnen och släpade i golvet för då fick de en rejäl maginfluensa efteråt.... Huh!

Inför den gångna helgen frågade storasyster -Snälla mamma, kan vi inte åka till IKEA?.... Dra mig baklänges på en tallpinnevagn.... Jag frågade försiktigt lillasyster om hon kunde tänka sig att följa med. - Ja, det skall bli jätteroligt, svarade hon.... Dra mig baklänges en gång till....

Och eftersom jag så gärna ville göra lite fler hål i mina nymålade köksväggar var jag inte svårövertalad.... Inga krusidulliga konsoler över min kökströskel. En kritvit högblank hylla var vad jag såg för mitt inre. Och se vad jag fann!... Möt mina nya vänner, Tony & Tony. (Det är hyllplanen - inte fiskarna.)

Det känns tröstlöst att fotografera i det eviga mörker som råder just nu. Men det blev i alla fall lite bättre efter att jag tagit av linsskyddet.... Tingeling!

Novembertröst

Jag var tvungen att göra något åt den där glåmiga människan i spegeln.

Ansiktsmask.

Ett bad.

Anti-rynkcreme.En stor kopp godiste.Nu är hon rödflammig och glansig istället för matt och blek..... Och lugn.... Och trött....

Stress

Jag ser dem varje dag..... De springer till tåget. De springer uppför trapporna i tunnelbanan. De pratar fort, fort i telefonen. De blir otåliga när trafikljusen slår om till rött. Otåliga om någon går långsamt framför dem på trottoaren. Otåliga när datorn surrar och jobbar innan den kommer igång. Otåliga för att kaffet inte kommer fort nog ut ur kaffemaskinen. De börjar på fem saker samtidigt fast de vet att det är ineffektivt. Oj, oj! Är klockan redan så mycket. De stressar för att hinna till utsatta möten. Stressar för att inte högarna på bordet skall växa till himlen. Stressar hem för att hinna träffa familjen innan de faller omkull....

Dags att borsta tänderna.... Konstigt. Det var ju bara ett ögonblick sedan det var morgon och de stod här och borstade tänderna senast. Och de vet att det är ett ännu kortare ögonblick tills det är morgon igen och de åter står här och borstar tänderna.... Tänk, är det det här som är livet? Att möta sitt trötta ansikte i spegeln när man borstar tänderna.

Jag ser dem varje dag. Och jag känner igen en av dem. Det där trötta ansiktet har jag bestämt mött någonstans tidigare.....

Tingeling!

Pausbild

Jag vilar lite. Söker inspiration. Och ny energi..... Hoppas jag hittar dem snart.