Grattis pappa!

Idag har vi firat världens bästa pappa som nyligen fyllt jämnt. Hurra för och än en gång grattis till min fina pappa.


En bit på vägen

Det tär på humöret att bo mitt i ett ommålningsprojekt. Hur ivrig och entusiastisk man än är och hur mycket man än försöker fokusera på slutresultatet så är det lätt att sucka över plastskynken, igentejpade dörrar, stegar, slipdamm och slipdamm och slipdamm igen. Nu har vi tagit påsklov från projektet. Eller rättare sagt; projektet har tagit påsklov.




Så var jag där igen

Den här bloggen började med funderingarna inför och igångsättandet av om- och tillbyggnaden av huset vi tidigare bodde i. Renoveringen. Innan allting blev som det blev. Innan jag, storasyster och lillasyster flyttade för att söka lugnet. Och när vi väl funnit den lugna platsen att flytta till. Ja, då ville vi inte stöka till den med en renovering. Det var ju faktiskt bra som det var. Men undan för undan har tanken växt. Att det kanske kan bli ännu bättre. Att jag är mogen nu. Att det faktiskt skulle vara roligt att renovera igen. Så nu är jag där igen.... Det är inte lugnt alls här just nu.



Spa-sportlov

Lillasyster och jag har varit på spa. På ett välkänt mycket japaninspirerat spa. Och eftersom jag inte är sponsrad kan jag säga att det kändes som en spafabrik när vi kom dit. Långa korridorer, upp och ner i trappor, många människor och en stor pool.

Men Yasuragi vann i längden. Snart hade vi lärt oss hitta och kände oss som vi alltid ville gå klädda i yukata och bara bada och andas lugnt, bli masserade och peelade, pröva lite meditation och yoga. Ja, och äta fantastisk japansk-svensk mat. Utvilade, nöjda, rena, lena och skrynkliga som russin åkte vi hem igen.


 


Reseskryt

Jag har varit på konferens med mina fina kompanjoner. Det är fantastiskt att vi är så olika men ändå så lika på något sätt. Och att vi kan ha så roligt tillsammans. Och kan vara så kloka tillsammans. Och så produktiva. Och så galna. Ja, definitivt så galna.









Ett nytt försök...

Jag gör ett nytt försök. Ja, det gör jag bestämt. Alldeles strax gör jag det.



Året som kom

Det nya året började med stormfart.

Tänk vilken tur vi hade! Precis när vintern kom valde vi att åka till Vemdalen. Skidor horisontellt och vertikalt, ett mysigt hotell, ett fint spa, en fantastisk vinterträdgård, sällskap som får dig att le, en begåvad kock och en charmig bartender. Vad behöver man mer i livet?





Det var dock inte lika lätt att ta sig hem genom snöyra och halka. Vem körde, frågade storasyster när jag kom hem. Jag körde dit, svarade jag. Men hem körde vi halva vägen var. Så snällt, sa storasyster. Ja, visst var det. Snällt av mig att låta honom köra.