Visar inlägg med etikett Tingeltangelfamiljen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tingeltangelfamiljen. Visa alla inlägg

Påsk

Jag är en tjuv.

Bilderna här nedanför har jag stulit rakt av från Lillasysters blogg. Förlåt mig Lillasyster. Jag ville ha lite påskfirandebilder och mina är så dåliga.




Påskfirandet har jag inte stulit. Det var vårt eget.
 

Lillasyster

Jag kan tex skryta med att jag har så fantastiska barn.

Lillasyster har spenderat fyra veckor av sommaren på en ö i Stockholms skärgård. Bott i en liten stuga tillsammans med en av sina bästa vänner. Och arbetat på jordbruk. Matat hönor, plockat ägg, rensat ogräs, plockat koskit, jagat grisat, tagit in hö.... Och kört fyrhjuling. Jag är så stolt över dig min fina flicka. Och jag är så glad att du fått den här erfarenheten.


Påskfirande

Vilken fantastisk påskafton vi fick. Trots att bästa mamma och pappa inte kunde vara med.

Jag har firat med storasyster, lillasyster och storasysters pojkvän. Dagen inleddes med äggletning för dem som ännu tror på påskharen. Och tänka sig; han hade värpt i trädgården i år också. Lite senare var det dags för traditionell sillunch. Eller snarare laxlunch. Och därefter har vi gottat oss i solen hela eftermiddagen. Nu har ungdomarna gått över till systrarnas pappa. Och jag gläder mig åt att jag inte behöver äta något mer idag.


Grattis pappa!

Idag har vi firat världens bästa pappa som nyligen fyllt jämnt. Hurra för och än en gång grattis till min fina pappa.


Året som gick

Mitt största intryck av år 2013 är att det gick så vansinnigt fort. Fortast av alla år hittills.

Första resan för året gick till Åre. Konferens, skidåkning och festligheter tillsammans med kollegorna. Andra resan var betydligt lugnare men lika bra. Sportlov i Vemdalen tillsammans med storasyster och lillasyster.

Därefter blev nästa tripp några dagar i London med de bästa av vänner. Teater, restauranger, afternoon tea, museum och lite shopping. Vårterminen avslutades med en arbetsresa till Riga som också erbjöd tillfälle att se en hel del av Lettland.



Storasyster pluggade vidare vid universitetet. Under våren mötte hon kärleken. Även lillasyster och jag fick så småningom träffa honom och hans familj. Lillasyster kämpade på med gymnasiestudierna och spenderade mycket tid med alla sina fina vänner.

Det blev en fantastisk sommar på alla sätt. Flickorna hann med varsin resa på egen hand och tillsammans spenderade vi två perfekta veckor i Turkiet.



Storasyster kunde lämna studentrummet och installera sig i en egen liten lägenhet. Härligt! Sommaren avslutades med lata dagar på landet och traditionell kräftskiva.


Jag sprang Tjejmilen och gick raka vägen hem och anmälde mig till Göteborgsvarvet. Friskt vågat eller bara galet återstår att se.

Storasyster fyllde 20 år och jag tvingades inse att hon inte är någon liten flicka längre även om hon alltid är min lilla flicka.


I september gick jag helt utan förväntningar på ett lunchmöte och träffade någon som kom att innebära en stor förändring i mitt liv. Fast det visste jag inte då.

Ytterligare en arbetsresa; denna gång till Paris. Spännande möten, massor av god mat, fantastiska viner, kultur och exklusiva butiker.


Under hösten spenderade jag en del tid i skärgården. Vi firade lillasysters födelsedag. Allihopa kämpade vi för att hinna med arbete, studier, vänner, familj och nöjen i lagom blandning.



Året avslutades traditionsenligt. Julafton tillsammans med storasyster, lillasyster och mina föräldrar. Mycket mat, mycket paket och gemenskap. Annandagen med föräldrar och lillebrors fina familj. Och till sist. Nyårsfirande med underbara vänner och fantastisk middag.

Och så vips, var 2013 slut. Jag ser fram emot 2014. 

Hjärtliga gratulationer

Hur kunde jag glömma? Att gratulera världens finaste även här.

Min modiga, självständiga, starka, vackra, musikaliska, envisa flicka - Hjärtliga gratulationer på födelsedagen. En dag för sent. Men inte desto mindre av hela mitt hjärta. Jag älskar Dig. Alla dagar. Året runt.



Födelsedagsfirande

Inte kunde lillasyster och jag klara oss utan att fira storasyster ordentligt på hennes tjugoårsdag. Så vi packade in oss och alla våra paket i bilen och åkte till Linköping över helgen. Nu har hon öppnat alla paket och vi har ätit tårta, borrat en massa hål i väggen, varit på tapasrestaurang, köpt ett rosa diskställ, ätit lite mer tårta och provkört dammsugaren. Ett riktigt bra födelsedagsfirande. Även fast jag glömde sjunga falskt.


Tårtan har storasyster bakat. Den innehåller browniebotten, hallonsmörkräm och mjölkchokladfrosting. Så god att den inte låter sig beskrivas. Och lika mäktig.

Storasyster har även tagit bilden på tårtan. På något sätt, jag vet inte själv exakt hur, har jag klippt ut den från storasysters Instagram.

Till min älskade dotter

Min kära älskade dotter, 

Du fyller tjugo år idag. För första gången någonsin kunde jag inte sjunga falskt för Dig, ge Dig frukost på sängen, sitta på Din sängkant och se på när Du öppnade Dina paket. Jag tänker på Dig och jag vet att Du vet att jag tänker på Dig. Du firar Din födelsedag tillsammans med någon som Du tycker om och som tycker om Dig. Jag är övertygad om att Du har en bra födelsedag. Det är det allra viktigaste. Vi ses snart och då kan jag sjunga falskt för Dig och se på när Du öppnar Dina paket. 

Men ändå. Det är svårt att vara mamma och acceptera att ens barn (nästan) har blivit vuxen. Jag är så lycklig att Du är mogen, stark och självständig. Jag är så glad över att Du går Din väg, gör Dina val och genomför det Du har föresatt Dig. Jag är så oändligt stolt över Dig. Men emellanåt vill jag att Du aldrig skall sluta vara min lilla flicka. Jag vill ta hand om Dig, skydda Dig från allt som är ont eller bara besvärligt, ta Dig i knät och krama Dig. Det är svårt att klippa av navelsträngen. För mig. Men det vill jag inte att Du ska veta. Jag vill att Du skall fortsätta att leva Ditt liv, att Du skall flyga fritt och så högt Du själv önskar. 

Hjärtliga gratulationer på tjugoårsdagen min stora, lilla fina flicka. Jag älskar Dig mest av allt. 


Jag minns....

.... exakt vad jag gjorde den här kvällen för tjugo år sedan.


Och sedan, när kvällen övergått till natt. Och natten nästan övergått till morgon. Klockan 03.15. Då träffade jag Dig för allra första gången. Min fina, fina flicka.

Tjugo år.... Det är nästan ofattbart. Det är fantastiskt. Jag är så stolt över Dig. Jag är så stolt över att få vara Din mamma. Jag älskar Dig gränslöst mycket. 

Den elaka lotten

Min älskade kloka begåvade stora lilla flicka har flyttat.

Storasyster kämpade hårt och målmedvetet med sina gymnasiestudier. Hon visste exakt vilken utbildning hon ville gå, exakt vilket universitet hon ville läsa på, exakt vad som krävdes av henne för att komma dit. Hon skaffade de meriter som erfordrades. Hon nådde det betyg som behövdes för att komma in. Hon sökte den enda linjen med stort L.

Och nu lärde vi oss något som vi inte vetat förut. På de allra flesta högskoleutbildningar lottas turordningen om flera sökande har samma betyg. Det betyder att du inte är säker på att komma in på utbildningen även om du har den poäng som krävs enligt statistiken. Har du otur i lottningen så.... Jag kan inte förstå eller acceptera att något så viktigt och livsavgörande skall avgöras genom lottning. Bestäm att betygen i kärnämnena avgör vid lika poäng, bestäm att den som har gröna ögon eller kan kinesiska går före, bestäm att äldre går före yngre eller att poängen på högskoleprovet skall avgöra. Bestäm att vad som helst som är förutsägbart, som vi i bästa fall kan påverka eller åtminstone kalkylera med skall avgöra. Men låt inte lotten bestämma unga människors framtida utbildning.

Till slut, efter mycken oro och mycket grubblande, fick storasyster, trots den elaka lotten, platsen på sin utbildning, på sitt universitet.

Här hemma är hennes rum tomt. Hennes säng står kvar obäddad eftersom vi åkte hemifrån tidigt, tidigt på morgonen. Jag har inte hjärta att bädda den. Jag sniffar på kudden och hoppas att hon snart kommer hem och ligger i sin säng. Att hon besöker oss. Innan hon far tillbaka till universitetet igen. Min stora lilla flicka. Hur gick det här till?



 

Mingelmat

Förutseende nog önskade jag mig systrarna Eisenmans "Mingelmat" redan till födelsedagen i december. Jag hade liksom en känsla av att den kunde komma till användning.... Och även om vi inte tog så många recept direkt ur boken var den en ovärderlig inspirationskälla. Och hjälp att beräkna åtgången. Hade vi inte dubblat det mesta för säkerhets skull hade det troligen varit precis lagom.





Till min älskade flicka

Min kära, kära dotter,

I hällande regn och isande kyla sprang Du jublande längs skolans balkong och ut genom dess portar. För allra sista gången. Och inget regn i världen kunde förta känslan och glädjen.

Min vackra, begåvade, kloka, snälla, ödmjuka och intelligenta flicka. Mitt hjärta är nära att spricka av stolthet över Dig och det Du åstadkommit.

Du är bäst. Ingenting är omöjligt. Glöm aldrig det. Jag älskar Dig så mycket.


Mellan hägg och syren

Jag har gjort som skomakaren. Hållit stängt mellan hägg och syren..... All tid har gått åt till att planera och förbereda studentfirandet för världens bästa storasyster.


Min bästa julklapp

Jag fick många julklappar. Jag måste ha varit riktigt snäll under året. Och ätit min spenat.

Min allra, allra finaste julklapp fick jag av storasyster och lillasyster. Ett halsband i silver. På ena sidan av hänget står storasysters och lillasysters namn ingraverade. På andra sidan står det "Vi älskar dig".... Tack så mycket! Jag älskar er också. Mest av allt i hela vida världen.

Grattis lillasyster

Lillasyster kommer Du alltid att vara. Men Du är inte så liten längre. Grattis i efterskott min älskade lilla stora flicka.


Det är inte varje år pelargonerna fortfarande blommar på Din födelsedag i slutet av november.

Förvånad

Lillasyster går i nionde klass. En känslig ålder. Mycket händer. Ännu mer kan hända. Som förälder gäller det att ha kontroll. Utan att lägga sig i för mycket.

I vår ska eleverna ut och resa tillsammans. För att samla in pengar till resan föreslog några av eleverna att de skulle ordna en familjeträff på skolan. Eleverna skulle ordna mat och underhållning. Föräldrarna skulle betala inträde. Pengar till barnen respektive kontakter och erfarenhetsutbyte till föräldrarna. En bra idé tyckte jag. Och mailade till alla föräldrar och informerade dem om tanken. Och talade med rektor och fick låna nycklar till skolan. Ett gäng duktiga elever planerade och fixade. De bjöd in alla tjugotvå familjerna i klassen.

Av tjugotvå familjer var det sju som svarade. Sju. Av tjugotvå. Det var fem som kom. Eleverna fick ett tillskott till reskassan. Vi hade en jättetrevlig kväll. Pengar och kontakter.

Jag undrar bara.... Ni andra femton. Hur tänker ni? Vad var det som var så mycket viktigare än våra barn så ni inte kunde lägga tre minuter på att svara? Eller tre timmar på att komma?

 

Cogito ergo sum

Världens bästa storasyster har fyllt år. Arton år. Min älskade stora lilla flicka är myndig.... Hur gick det till? Det var ju alldeles nyss som ........... ja, Du vet ju vad jag tänkte skriva. Men eftersom det är tramsigt och sentimentalt så hoppar jag över det. Den här gången.

Trädgårdsmästaren

Storasyster är i Emmaboda på musikfestival tillsammans med bästa kompisen. I tält.

Jag fick sms idag. "Det är hur lerigt som helst och jag känner mig otroligt äcklig. Men annars så är det väl typ bra." Kan ni inte gå och duscha då, försöker jag. "Min handduk är lerig" får jag till svar. Och kläderna är leriga och fuktiga.

Min första instinkt är att sätta mig i bilen och åka och hämta hem flickorna. Men det kan jag ju inte göra.

Det är inte så lätt att släppa iväg sina barn på egen hand. Helst vill jag alltid vara med och beskydda dem. Men det kan jag ju inte göra.

I sådana här situationer brukar jag tänka på filmen "Välkommen Mr Chance" med Peter Sellers. Ni som är lika gamla som jag kanske minns den och förstår vad jag menar..... Man måste släppa iväg barnen successivt. Det går inte att hålla dem borta från omvärlden tills man själv dör och sedan låta dem ta in allt på en gång.

Men jag kanske kan åka till Emmaboda med ett paraply och en ren handduk.

Å andra sidan är det ju egentligen inte regnet och leran jag oroar mig för. Utan allt det andra.

Fjällvandring

Vi träffade nyligen ett par små killar som vi gillar väldigt mycket. Pojkarna hade varit i Alperna. Med sina föräldrar. För att bland annat vandra i bergen.

På kvällen säger storasyster till mig - Mamma. Tack för att du aldrig tvingade mig att vandra i fjällen........ Men tack för att du tvingade mig att gå i skidskola och i simskola. Och tack för att jag var tvungen att gå på dansen. Och i kören.

Tvingade och tvingade. Men rätt blev det tydligen i alla fall...... Och jag är alldeles övertygad om att de små killarna hade det underbart och kommer att vara tacksamma över sin upplevelse.


Bekräftad

Lillasyster har varit bort i två långa veckor. På konfirmationsläger i skärgården. Och fast jag vet att hon är på en underbar plats med fantastiska ledare som tar väl hand om henne, fast jag vet att de har dagar fulla med aktiviteter och nätter fulla med bus, fast jag vet att hon är med vänner - så längtar jag ändå efter henne och ser fram emot dagen hon kommer hem.

Nu är lillasyster hemma igen; konfirmerad och bekräftad på alla sätt. Min fina och duktiga flicka sjöng för en fullsatt kyrka och inte ett öga var torrt. Jag beundrar Ditt mod och Din förmåga min älskling. Bevara den här känslan och släpp den inte.