I vårt badrum

I vårt badrum finns denna toarullehållare från det stora (mycket stora) varuhuset. Jag skulle vilja utfärda en varning för den. Den måste nämligen vara extremt komplicerad att handha. Jag har märkt att i min familj verkar jag vara den enda som förstår hur man gör då man tar bort den tomma pappersrullen och sätter dit en ny.
(Jag kände verkligen att jag ville dela detta med någon. Nu känns det mycket bättre.)

Vårtecken

Det går rätt trögt med våren tycker jag. I alla fall här i Stockholmstrakten. Jag har varit ute och letat efter vårtecken till Vivekas vårteckenutmaning. Jag vet inte om det är jag som ser naturen på fel sätt eller om det är naturen som spelar mig ett spratt. Här kommer i alla fall en rapport över statusen i vår trädgård söndagen den 29 mars.

Hägg

Syren

Körsbärsträd

Forsythia

Pärlhyacinterna har det inte lätt.

Köksspaning

När kökshjälpen flyttade in började jag fundera på var den skulle stå. Det går ju inte att gömma en sådan skönhet i ett skåp... Jag plockade fram mängder av köksbilder för att få inspiration... Då slog det mig. Är det bara i vårt kök som det finns ett diskställ? Och en hushållsrulle? Eller kan det möjligen vara så att de flesta bilderna på något sätt är tillrättalagda?

Earth Hour

På lördag den 28 mars kl. 20.30 släcker vi ljuset som en manifestation för klimatet.


Arla har släckt mjölkpaketet. En fantastisk markering tycker jag. Men.... Det är inte ekologisk mjölk i paketet. Hur tänkte ni där Arla?

Mer boyta, tack

Ja, det fick vi. Mer boyta. Mer väldisponerad boyta. Och ett mycket snyggare hus. Eller hur?

En del visar upp sina fina hem i Lantliv eller Sköna Hem. Och andra, de hamnar här.... Jag tycker det är jättekul och mitt hjärta bankar jättefort. Tur att vi inte är med i Residence för då hade jag nog tuppat av helt. Och vi finns förstås också i papperstidningen som de flesta fått i brevlådan idag.

P.S. Det är Per Hemgren som är med i artikeln som är den duktiga arkitekt som ritat hela vår ombyggnad.

Träning

Det är nyttigt med träning. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Träning får en att koppla av. Rensa hjärnan. Ladda batterierna.... Här kommer en snabbgenomgång av vad som hinner passera genom min hjärna ett vanligt Friskis-pass.

Varför är det så trångt... äh, jag kanske inte borde ha ätit den där mackan... nej, jag oroar mig i onödan... det går ju bra det här... vilket flyt jag har... jag känner mig jättespänstig... jag borde gå på intensivpass nästa gång... men är det inte lilla Elsa som gick på lillasysters dagis som står där borta... vad lång hon har blivit... och smal... undrar om hennes mamma också är här... hon är himla trevlig - och snygg... bäst jag drar in magen... nej, jag ser henne inte... kan slappna av igen... men hon där i rosa linnet - hon borde verkligen köpa en bättre sportbehå.... och hur kan man välja ett chockrosa linne med det morotsfärgade håret... vänta nu, är det höger först eller vänster först... åh, varför är det så många i vägen... så där ja, nu har jag takten, nu, nu, nu har jag den... klockan är redan halv... det här går ju jättebra... men titta - jag har ett hål i mina byxor... undrar om det syns... hur kunde jag inte se det tidigare... om jag vrider benet inåt ser nog ingen hålet... aj, det gör ont att vrida benet inåt... klockan är bara tjugo i... tar det aldrig slut... undrar om jag kom ihåg att posta det där brevet innan jag gick från kontoret... och la jag verkligen i bilagorna... nu är det dags för sit-upsen som jag aldrig klarar... kul förresten att det var fler som inte kan... vi borde bilda en klubb... på Face-book kanske... fast jag har ju inte Face-book... mmm, den här låten är himla bra... vad heter sångerskan nu igen... undrar om jag är knallröd i ansiktet... jag borde gå på nybörjarpass nästa gång... ska vi inte stretcha snart... och när f-n kommer de där endorfinerna... åh, redan nedvarvning... det gick ju bra det här... jag är jättespänstig... jag borde gå på intensivpass nästa gång... undrar om allt var i onödan om jag tar en kaka...

Köks-hjälp

Vad var det nu för något i paketet?

När jag och min man gifte oss fick han ett telegram vars exakta ordalydelse jag inte minns. Kontentan var i alla fall att han inte behövde gifta sig med mig eftersom Electrolux hade specialerbjudande på hushållsassistenter. Telegrammet lästes inte upp förrän efter vigseln - så det blev trots allt Tingeltangel-assistenten och inte Electrolux-assistenten. I alla år har det fungerat bra med den assistenten. Särskilt rivjärnsfunktionen har varit mycket effektiv.

Men så tröttnade jag på att vara min egen köks-hjälp. Därför smidde jag en plan. Och jag utnyttjade hänsynslöst ett minderårigt barn. Lillasyster. Jag peppade henne att baka mer. Vi läste bakböcker. Tittade på fina bilder. Snart var lillasyster lika ivrig som jag. Nu var rätt tillfälle att lägga in stöten mot maken. - Lillasyster och jag, började jag. Båda vi skulle vilja ha..... Jag tog verkligen i ända från tårna.

-Åh, vad roligt, sa maken. En sådan hade min mamma när jag var liten. (Nja. Mera troligt att det var Electrolux-varianten.) Lova att du beställer alla tillbehören också, sa han sedan.

Och det gjorde jag!.... Så nu kan lillasyster och jag baka med stil. Och maken han kan mala kött, puréa grönsaker och pressa juicer med stil.

Shopping

Handen på hjärtat. Har du någon gång köpt något bara för att få visa upp det?

För en tid sedan köpte lillasyster och jag något som vi länge önskat oss. När vi packat upp paketetet och invigt innehållet sa lillasyster -Jag slår vad om att du snart kommer att fotografera den och lägga ut på bloggen... Och det har hon ju alldeles rätt i. Jag kommer dock att hålla mig några dagar till. Jag kan inte låta henne få rätt meddetsamma.

Jag vill tro att jag inte köper saker bara för att få visa upp dem utan att jag köper det jag verkligen behöver. Så det så.... Men visst finns tanken där ibland. När jag köpt något nytt. Att det här måste jag fotografera och skriva om. Att det är roligt om någon uppmärksammar och kommenterar.

Och nog är det så för flera. Oavsett om man bloggar eller inte. En del av nöjet med shopping är att få visa upp sina saker. Sedan spelar det ingen roll om det är inredningsprylar, bilar eller dagens out-fit.
Bilden har inget med texten att göra. Det som syns här har funnits hos mig länge.

Grönsakssoppa

Det räcker inte bara med träning. Man måste äta nyttiga saker också. Tänkte jag. Och bestämde mig för att laga en grönsakssoppa.

Jag fräste purjolök, aubergine, paprika och tomater. Spädde med buljong. Kryddade med färsk basilika. Finhackade mera paprika för att strö över. Tog fram lite creme fraiche att toppa med. Återstod bara att mixa ihop soppan. Säkrast att bara hälla i halva mängden åt gången i mixern. Annars kan det skvätta över tänkte jag snusförnuftigt.... Ha, ha! Inte hjälpte det inte. Jag hann knappt starta mixern förrän het soppa skvätte över halva köket. Och den instinktiva reaktionen då het soppa anfaller den hand som håller i locket på mixern - det är ju tyvärr inte att trycka ner locket hårdare utan snarare att dra åt sig handen.... Det såg ut som om någon fått ett svårt anfall av den där vinter....sjukan i vårt kök. Och det mest orättvisa av allt det är att om jag bara värmt en konservburk med soppa så hade inget hänt. Där hade man för att man försökte.

Tur

Min bror åkte kortVasan i år. Himla tufft gjort tycker jag. Nästa år tänkte han utöka till halvVasan. Det låter ju som om det skulle vara jättekul. Efteråt.

Jag var precis hemkommen från Vemdalen. Kände mig spänstig. Som en riktig skidåkare. Snövan. Jag tänkte inte en sekund på att de flesta vintrar i Stockholmstrakten inte ger möjlighet till skidträning. Plötsligt hörde jag mig själv säga till min mamma - Jag vill också åka halvVasan nästa år. Sedan sa jag det till mina barn. Och till min bror. Som var vänlig nog att säga att det skulle bli kul med sällskap. Och nu. Nu har jag skrivit det på bloggen. Så nu måste jag faktiskt åka halvVasan 2010. Jag är redan nervös.

Lillasyster och jag var på Friskis och Svettis idag. För ska man åka halvVasan måste man ju vara vältränad.... Jag kom till en insikt under passet. Det finns en muskel i min kropp som saknas. Jag kan vara någon form av medicinsk sensation. Hur mycket jag än tränar lyckas jag nämligen aldrig göra sit-ups. Axlarna kommer upp men sedan är det stopp. Det går inte längre. Det måste vara någon muskel som saknas. Det kan inte finnas någon annan förklaring. Jag undrar om det är helt tomt där den skulle ha suttit eller om det finns något annat (vill inte tänka på vad) där istället.

Sportlov

Vi har varit på sportlov... I Vemdalen... Det må vara så att Åre har fler liftar, längre backar, brantare pister och häftigare nöjesliv. Men expertpanelen (läs storasyster och lillasyster) har slagit fast att chokladbollarna på Hovdestugan är de bästa (läs största) i fjällvärlden. Och då är det minsann bara att förlägga sportlovet till Vemdalsskalets topp. Och jag klagar inte. Massor av snö, nypistade backar, välpreparerade längdspår och till och med några dagar med strålande sol. Vad kan man mer begära?