Roller

På lunchen häromdagen diskuterade jag och mina arbetskamrater hur man behåller sina roller livet igenom.... Börjar man arbeta extra som sommarvikarie i receptionen på en arbetsplats är det svårt att komma tillbaka och bli betraktad som vuxen även om man skaffat sig både en akademisk examen och praktik. En av mina kollegor, som är drygt sextio år och mycket framgångsrik såväl inom sitt yrke som på många andra sätt, berättade hur han fortfarande behandlas som och känner sig som lillebror när han träffar sina två äldre bröder. Och inför sina föräldrar är man alltid ett barn oavsett hur gammal man är.

Och på tal om absolut ingentingel. Hej mamma & pappa! Vad roligt att ni hittat hit.

Jag ber att få noterat i protokollet att klockan är halv tolv på förmiddagen, jag har semester, jag är inomhus eftersom det haglar ute och jag har inte köpt något alls idag. Titta här så ser ni att jag fotograferar även saker som är gratis.

Klöver....
... humla....

... lavendel.

Gröna sidan

Jag vill inte be om ursäkt för att jag har försummat att skriva i bloggen, att läsa andras bloggar och kommentera. Jag vill inte förklara varför.För gör jag det har jag gjort bloggandet till ett tvång, till ett arbete som måste utföras, istället för ett nöje.... Men nu gör jag det i alla fall.... Särskilt säger jag förlåt för att jag varit dålig att svara på kommentarer. Och (bort)förklaringen. Tiden räcker inte till. Och vad värre är. Orden har inte varit mina vänner på sistone. De har inte velat lyda, inte velat gruppera sig så som jag önskat.Om ni följer stigen kommer ni in till den gröna sidan av vår trädgård. Solsidan.

Var det någon som t.o.m. sa vildvuxna sidan?
Midsommaraftons morgon. Solen skiner (nästan). Strax åker vi till goda vänner på en ö i Stockholms skärgård.... Kan livet vara bättre?

Jag önskar alla en underbar midsommar!

Stensidan

Halva vår trädgård är grå och stenig. Andra halvan är grön och lummig. Jag gillar kontrasten..... Idag är vi på stensidan.




Hastighetsbegränsning

I närheten av mitt hem finns en smygväg som trafikeras relativt flitigt i rusningstrafiken. Vägen går genom ett skogsparti. Tidigt en morgon då jag körde där sprang en liten rävunge över vägen. Någon dag därefter hade rävungen tvillingbrorsan med sig och de lekte och rullade runt på vägen.... Det är fler än jag som uppmärksammat rävungarna. Från båda håll på vägen och med sisådär en tio meters mellanrum sitter stora handtextade pappskyltar "Kör sakta", "Akta rävungarna".... Varje morgon krypkör bilarna i konvoj genom skogen. Ingen vill ju vara den som kör ihjäl de stackars rävungarna.

I närheten av min arbetsplats finns en gata som heter Valhallavägen. Det är en livligt trafikerad gata i Stockholm. Valhallavägen är lång och på den finns flera grundskolor. Utanför skolorna finns inga handtextade pappskyltar. Där finns bara runda röd/gula plåtskyltar som det står 30 på. Sådana skyltar har tydligen inte alls samma status som pappskyltar för förbi skolorna ringlar inga köer av krypkörande bilar.

Visst ska vi värna om rävungarna och visst finns det fler barnungar än rävungar men är det inte en bra idé att vara rädd om båda sorterna?


Varje vår brukar jag noggrannt och omsorgsfullt klippa bort alla torra och risiga grenar på min Jackman-klematis. Jätteflitig är jag. Det enda som är trist är att den inte växer så mycket och inte blommar så mycket. Men himla omsorgsfull kan jag trösta mig med att jag varit. I år hann jag inte med klematisen. Eller så glömde jag.... I år är den jättestor och har massor av blommor.

Nu har jag planterat en flickklematis också; Miss Bateman. Tanken är att hon skall slingra sig upp i plommonträdet. Bara jag glömmer bort att klippa henne så ska det nog lyckas.

Loppis

Det finns några basegenskaper som de flesta inredningsbloggare verkar dela. En av dem är loppisfanatism... Oj, det blev ett kraftigt uttryck. Loppiskärlek kanske låter bättre.

Själv är jag ingen loppisälskare. Jag gillar nya, blanka och oskavda saker.

I helgen har jag ändå varit på loppis. Men inte för att köpa utan för att sälja saker. Lillasyster älskar att "stå i affär" och naturligtvis älskar hon att tjäna pengar. Så vi plockade med oss urvuxna böcker, leksaker och lite tingeltangel och åkte på loppis.

Och hur det nu hade gått till så hade jag några saker med mig hem. Den här lilla vasen från Upsala Ekeby till exempel.


Den kostade inget alls för den räddade jag från min mammas och pappas loppisbord. Inte kunde de få sälja bort den.

Återfunnen rymling

En av våra familjemedlemmar rymde hemifrån under helgen. Det var nog inte planerat alls. Ett hopp hit, ett skutt dit. Det ena gav det andra och vips var han så långt bort att han inte hittade hem igen.

Vi hade gäster i fredags kväll. Det var en helt underbar försommarkväll. Vi grillade, satt ute och åt och pratade. Lille Cocos var med en stund vid bordet men sedan fick han leka i sin hage igen. Vi pratade vidare och så småningom gick vi in för att äta efterrätten.

Först lördag morgon insåg vi att vi aldrig lyfte in Cocos i buren igen. Och då fanns han inte i hagen.... Den sorg och oro som lillasyster kände kan inte beskrivas i ord.

För att göra en lång historia kort så är lille Cocos hemma igen.... Tack vare ett par rådiga små flickor i sexårsåldern som tog hand om den lille rymlingen, tack vare deras föräldrar som satte upp lappar, tack vare maken som rusade runt och letade och tack vare vår uppmärksamme granne som lämnade lappen till oss så har Cocos kommit hem igen. Mycket trött, ganska smutsig och helt underbar är han hemma igen.