The Theory of Everything

Bara för att ni inte ska döma mig helt så ska jag tipsa om en fantastiskt bra film. På riktigt. På alla sätt. "The Theory of Everything", filmen om Stephen Hawking. Har ni inte sett den så skynda er att göra det. Kan tilläggas att jag såg filmen tillsammans med Lillasyster, 18 år, som var lika fascinerad som jag.

Eddie Redmayne vann en Oscar i kategorin Bästa manliga huvudroll för sin gestaltning av Hawking. Mycket välförtjänt. Jag tycker fina Felicity Jones som spelar hans fru kunde fått en Oscar hon också - hon var ju nominerad till Bästa kvinnliga huvudroll. 



Fifty shades of Grey

Det är många som har bestämda, för att inte säga fördömande, åsikter om boktrilogin som börjar med "Fifty shades of Grey". Och om filmen "Fifty shades of Grey". Särskilt starka åsikter vekar de ha som inte har läst böckerna. Eller sett filmen.

För fyra år sedan var mitt liv annorlunda än idag. Emellanåt ensamt. Lite tråkigt. Böcker blev min tillflykt. En annan värld att försvinna in i. Jag läste många olika typer av böcker. Och framförallt lyssnade jag på ljudböcker. En av de böcker jag lyssnade på var "Fifty shades of Grey. Alla delar. På svenska och på engelska. Flera gånger. Jag absorberades och fascinerades av relationen mellan Ana och Christian. Av hur hon förändras men framförallt av hur han förändras. Hur de går från "fuck hard" till "make love". Och jag vill försvara Mr Grey och påpeka att få män kämpat så hårt för att faktiskt få en kvinnas samtycke som han gör. Och han kommer till en mängd insikter.  Det klart att sex och mängder av pengar alltid kittlar och alltid säljer bra, men jag tror att många i likhet med mig faktiskt tagit till sig karaktärerna. 

Böckerna har ett tjatigt och torftigt språk. Jag vet. Men jag gillar dem ändå. Det är verkligen inte okej att förnedra en annan människa. Jag vet. Men jag gillar dem ändå. Författarinnan vet inget om vad BDSM innebär. Det är möjligt - det gör inte jag heller. Men jag gillar dem ändå. 

Förväntningarna på filmen var stora. Lika stora som rädslan att bli besviken..... Men vet ni vad? Jag gillade filmen. Den är annorlunda än boken. Av naturliga skäl är det mycket som inte får plats i filmen. Som inte kan få plats i filmen. Men känslan; känslan finns där. Blyga, sökande, ivriga, glada, förväntansfulla - på väg att bli förälskade. Kärleken syns i deras ansikten och i deras ögon. Och när Elli Goulding sjunger och Christian och Ana flyger helikopter - då ryser i alla fall jag.