Farväl till Tingeltangelhuset

Vårt hus, om- och tillbyggnaden av vårt hus, det var vad som fick mig att börja blogga. Emellanåt har bloggen spretat åt alla håll men kärleken till vårt hem och glädjen över vackra ting har varit en röd tråd. Men det som en gång var ett hem är numera bara ett hus. Snart säger jag farväl till Tingeltangelhuset. Med mig följer de som är allra, allra viktigast i mitt liv - storasyster och lillasyster. Inget annat betyder något i jämförelse.

 

I vårt badrum

I vårt badrum finns denna toarullehållare från det stora (mycket stora) varuhuset. Jag skulle vilja utfärda en varning för den. Den måste nämligen vara extremt komplicerad att handha. Jag har märkt att i min familj verkar jag vara den enda som förstår hur man gör då man tar bort den tomma pappersrullen och sätter dit en ny.

(Jag kände verkligen att jag ville dela detta med någon. Nu känns det mycket bättre.)

Repris

Det känns som om bloggen spretar åt alla håll. Tänkte att jag skulle försöka samla ihop den och återgå till ursprungstanken - hemmet. Men det är så svårt att fotografera i mörkret att det får bli med gamla bilder... Nu när vi förvisat julen till ett par kartonger i källaren så ser det ut som på bilderna igen. Ännu så länge är det vintrigt, svart/vitt i vardagsrummet.

Två fantastiska historier

I början av juni i år försvann vår motorbåt. Borta. Puts väck. Stulen.

För några dagar sedan var jag, maken och nio av våra vänner ute på en tur med en underbar gammal motoryacht. Berättelsen om hur det skeppet sänktes, bärgades och renoverades - det är en fantastisk historia som ni kan läsa mer om här.

Det var en vacker sensommarkväll, vi var på väg från Saltsjön in i Mälaren. Vi satt på akterdäck, drack champagne och småpratade. Senare skulle vi gå ner i salongen och äta en suverän middag (västerbottenpaj med löjrom, hängmörad biff med kantareller och vaniljpannacotta med färska bär). Vi passerade ett av alla de nybyggda och nyrustade områden som finns längs Stockholms stränder. Nedanför husen löpte en kaj och på ett ställe fanns en öppning i kajen med en hamnbassäng innanför. Vi gled sakta förbi och ett par sekunder fanns hamnbassängen i mitt synfält. Jag bokstavligen kände hur det snurrade som en tombola i Tingeltangel-hjärnan när den försökte bearbeta synintrycket. Så hör jag mig själv skrika. - Shit! Där inne ligger vår båt!

Alla ombord engagerade sig omedelbart och Kaptenen lade i backen. Maken hoppade upp på kajen för att utföra en okulärbesiktning. Han kom tillbaka på darriga ben. Det var vår båt! Buskörd och sliten men dock vår båt.

Dagen därpå ryckte sjöpolisen ut och kunde konstatera att skrovnumret överensstämde med vårt. Nu är båten beslagtagen, omhändertagen av försäkringsbolaget och förd till varv för besiktning.

Var inte det också en fantastisk historia?! Och våra vänner tyckte det allra roligaste var att jag skrek "shit".
Igår kväll var jag ute och tog några bilder av vårt hus.

Matkällaren

Då jag och lillasyster berättade om vår sommartorpsdröm kände jag att vi möttes av en viss skepsis från några familjemedlemmar. Inget sades rent ut. Men mellan raderna skymtade det fram.... Hur skall du hinna? Har du inte nog med projekt redan? Kanske t.o.m. Hur skall du klara av det?

Vansinnigt ödmjuk som jag är tog jag åt mig av kritiken. Jag insåg att jag behövde ett övningsprojekt. Lagom omfattande och beläget på en plats där det inte gjorde så mycket om jag misslyckades.

Blått är flott

Jag var ju gräsänka en vecka i somras..... Vad gör man när man är ensam hemma, det känns lite tråkigt och man inte har någon som håller koll på en?

Köper nya kuddar förstås. Det svartvita vardagsrummet har tonats ner och fått lite blåa detaljer.

Ett hörn av mitt kök

Jag har varit på konferens.... Tillsammans med hundratals andra människor har jag rest från Stockholm till Åbo och tillbaka igen. Allt inom tjugofyra timmar. Utan att vi ens gick i land en minut i Åbo. Utan att vi ens låtsades att vi hade för avsikt att gå i land en minut i Åbo. Idiotiskt. Miljömässigt måste det vara helt förkastligt. Tänk så många liter olja vi brände på vägen. Och svallen som tar med sig ytterligare några korn av stränderna i vår underbara skärgård. Kan de inte bara dra in landgångarna och låta båten ligga kvar vid kajen nästa gång?

Kom in i vårt kök en stund medan ni funderar.

Äggröra

Har ni sett det senaste numret av Sköna Hem? Redan omslaget fick mig att falla tungt. Jag blev varm och svettig. Började andas snabbare. Pupillerna utvidgades.... Detta är en äggälskares våta dröm.

Ett reportage hemma hos familjen som driver Ceannis.

Ni som varit här tidigare vet ju att jag älskar Ceannis och särskilt deras "Egg-collection" (Nej då, jag är inte sponsrad idag heller).

Men vad har nu den röda bilen med saken att göra?... Jo, den finns på baksidan av tidningen. Och "baksida" det är veckans tisdagstema.

Magbag

Jag har köpt en Magbag. Tidningsförvaring designad av Malin Lundmark. Otroligt snygg. Fler ord är överflödiga.