Den elaka lotten

Min älskade kloka begåvade stora lilla flicka har flyttat.

Storasyster kämpade hårt och målmedvetet med sina gymnasiestudier. Hon visste exakt vilken utbildning hon ville gå, exakt vilket universitet hon ville läsa på, exakt vad som krävdes av henne för att komma dit. Hon skaffade de meriter som erfordrades. Hon nådde det betyg som behövdes för att komma in. Hon sökte den enda linjen med stort L.

Och nu lärde vi oss något som vi inte vetat förut. På de allra flesta högskoleutbildningar lottas turordningen om flera sökande har samma betyg. Det betyder att du inte är säker på att komma in på utbildningen även om du har den poäng som krävs enligt statistiken. Har du otur i lottningen så.... Jag kan inte förstå eller acceptera att något så viktigt och livsavgörande skall avgöras genom lottning. Bestäm att betygen i kärnämnena avgör vid lika poäng, bestäm att den som har gröna ögon eller kan kinesiska går före, bestäm att äldre går före yngre eller att poängen på högskoleprovet skall avgöra. Bestäm att vad som helst som är förutsägbart, som vi i bästa fall kan påverka eller åtminstone kalkylera med skall avgöra. Men låt inte lotten bestämma unga människors framtida utbildning.

Till slut, efter mycken oro och mycket grubblande, fick storasyster, trots den elaka lotten, platsen på sin utbildning, på sitt universitet.

Här hemma är hennes rum tomt. Hennes säng står kvar obäddad eftersom vi åkte hemifrån tidigt, tidigt på morgonen. Jag har inte hjärta att bädda den. Jag sniffar på kudden och hoppas att hon snart kommer hem och ligger i sin säng. Att hon besöker oss. Innan hon far tillbaka till universitetet igen. Min stora lilla flicka. Hur gick det här till?



 

Skryt

Jag måste bara visa vilka otroligt fina presenter vi fick av gästerna på kräftskivan. Tänk att det finns så snälla vänner som anstränger sig och hittar gåvor som är helt underbara och perfekta.






Jag kommer aldrig mer att våga ha kalas. För det är ju inte meningen att gästerna skall behöva köpa  presenter.... Eller så ska jag kanske ha kalas varje vecka. Så jag får fler presenter.

Huvudsaken

Den här veckan tänkte jag försöka mig på fotoutmaningen hos "Mamma med ambitioner" och "Edit & Jag". Temat är "Huvudsaken".

Vi hade kräftskiva förra helgen.... Det kan säkert råda delade meningar om vad som egentligen är huvudsaken på ett kräftkalas.


Men jag vet ju vad jag tycker är huvudsaken.

Att röka en lax

En dag i somras såg vi på "Tinas sommarkök" när Tina rökte fisk.

Kan Tina så kan storasyster.



Och jädrar anåda i min lilla (rök)låda - så god den blev!

Byn

Vårt hus på landet ligger bland en massa andra sommarhus. Men följer man grusvägen några kilometer kommer man till den gamla "byn". När jag var liten fanns där både livsmedelsaffär, telefonkiosk och missionshus. Affären har byggts om till bostad, telefonkiosken är borta och missionshuset - det måste de ha renoverat till oigenkännlighet. Men i byn finns fortfarande traktorer kvar och stora bilar med texten "Åkeri & Schakt" eller "Bygg & Gräv" - och när man promenerar genom byn luktar det nyslaget gräs och hästskit.

När jag gick genom byn var det stilla och tyst. Gardinerna var fördragna och inga barn drack saft i syrenbersåerna. Byborna är antagligen kloka nog att åka till Kreta eller Koh Lanta medan vi stockholmare springer runt i skärgården och leker sommar.

Spade

En morgon på landet när jag kom ut mötte jag en huggorm på stigen. Vi stirrade en stund på varandra. Hej, sa jag. Han hälsade inte tillbaka. Då bestämde jag mig för att göra något som man inte får göra.

Jag gick och hämtade en spade. En stor spade.... När jag kom tillbaka var ormen borta. Lika bra det. Då slapp jag göra mig skyldig till brott mot Artskyddsförordningen (Japp, det heter faktiskt så. SFS 2007:845 - om ni vill kontrollera). Men jag hade fått flytta ormen eftersom den befann sig på tomtmark. Undrar om ormen visste det. Att den befann sig på tomtmark alltså.

Nästa varelse jag mötte var en groda.... Den här bilden är tagen före kyssen.


Och den här efter.

Sol

Det är fantastiskt att resa. Men när solen skiner i Sverige är det ännu bättre att inte resa. Problemet är bara att man aldrig vet i förväg när solen kommer att skina.

Efter två veckor på Mallorca spenderade vi två veckor på landet; i Stockholms norra skärgård. Och kan man tänka sig - solen sken så gott som varje dag. Eller egentligen sken den väl varje, varje dag men någon gång ibland kom ett moln framför solen och då kändes det ändå som att den inte sken. Just då....

Och när Sverige är sådär soligt, skärgårdsaktigt, gräsigt, glitter i vattnigt, glassigt, grilligt och fullt av solmogna smultron - ja, då finns det inget bättre än att vara precis exakt här.




Mat, mat, mat

En sak till apropå Mallorca. Eller egentligen apropå Spanien. Om ni åker till Spanien, eller ännu bättre, när ni åker till Spanien - välj INTE "All inclusive"!

Spanien är ett fantastiskt land att gå på restaurang i och ett fantastisk land att gå och handla i. Det finns hur mycket god och spännande mat som helst att välja bland. Och bor man i lägenhet är det ett bra tillfälle att handla skaldjur, skinkor, ostar och fastastiska grönsaker och laga till något själv. Bor man inte med kök kan man förresten alltid trycka i sig lite ostar och korvar i alla fall. Det kräver ju ingen tillagning. Ta gärna med ett kilo Jamon Serrano och några spanska korvar hem också - det gjorde vi.







Det enda jag inte beställer in är paella med kött. Sedan den gången i min ungdom då jag fick en paella där en kanintass stack upp ur riset håller jag mig till varianten med fisk och skaldjur.

Palma de Mallorca

När jag var ung åkte jag och en vän till Mallorca på reseledarutbildning. Det blev aldrig några reseledare av oss; men det var fantastiskt att få tillbringa tio veckor på Mallorca. Vi åkte runt på ön, övernattade i kloster, tittade på olivodlingar, hängde på diskotek och på stranden.... Vi spenderade också mycket tid i Palma. Därför trodde jag att jag skulle känna igen mig och hitta i Palma. Men se det gjorde jag inte alls. Staden hade växt betydligt och påminde om att det är länge sedan jag var ung.

När vi klev av Palma-bussen på en underjordisk bussterminal hade jag ingen aning om var vi var och kunde knappt hitta det på kartan heller. Solen gassade och humöret sjönk som en sten hos storasyster och lillasyster. När en sådan där rundtursbuss med öppen övervåning lägligt stannade intill oss såg jag chansen att köpa mig fri från en katastrof.







Efter ett par timmars rundtur i Palma hade vi orienterat oss och hittade både Zara, Mango och El Corte Ingles.

Deia & Valldemossa

Vi hade hört att Deia var fint. Så vi körde till Deia. Staden ligger i en ravin. Den var söt. Och mindre än vi väntade oss. Vi hann köra ut ur Deia innan vi förstod att vi hade varit där. Så det var bara att vända och köra tillbaka.



Vi stannade och åt lunch i Deia. Jag åt mallorkinsk fisksoppa. Den var inte lika krämig som en fransk fisksoppa utan bestod av buljong och massor av fisk och skaldjur. Mycket god.


Därefter körde vi vidare mot Valldemossa; Mallorcas högst belägna stad. Valldemossa är mest känd för att Fredéric Chopin och George Sand tillbringade en kall vinter i klostret där ("En vinter på Mallorca").

Soller & Puerto de Soller


Vi hyrde en liten bil på Mallorca. Och körde upp i bergen. Lite slingrigt var det. Men det gick utmärkt. Storasyster läste kartan, jag körde och lillasyster skötte utsikten och fotograferade. Det mest dramatiska som hände var att en bergsget hoppade ner framför oss på vägen.... Jag hann bromsa.



Vi körde till byn Soller. Tittade runt. Gick på marknaden. Och så tog vi den lilla spårvagnen ner till Puerto de Soller.