Första advent

Första advent i morgon. Det kommer lika plötsligt varje år. Denna vackra varma höst är det extra svårt att ta till sig.

Huset är städat. Adventsljusstakar och stjärna på plats. Nu skall Lillasyster och jag strax ge oss i kast med vår förrätt.


Slurp! Som tur är har jag fått hjälp av en svensk mästare att öppna dem.

Grattis lillasyster

Lillasyster kommer Du alltid att vara. Men Du är inte så liten längre. Grattis i efterskott min älskade lilla stora flicka.


Det är inte varje år pelargonerna fortfarande blommar på Din födelsedag i slutet av november.

Söndag

Ena sekunden är det fredagkväll. Storasyster smsar att hon och pojkvännen kan handla och laga middag. Vilken lyx. Jag tar ett glas vin tillsammans med arbetskamraterna. Kommer hem till en färdig middag. En hel lång helg ligger framför oss.

Jag hinner bara gå på en gymnasiemässa, promenera i solskenet, tvätta fem omgångar, stryka, hämta storasyster i sta´n mitt i natten, baka, handla mat, shoppa födelsedagspresenter, laga middag, se "Så mycket bättre", förhöra geografiläxan och stryka lite till så är det plötsligt i nästa sekund söndagkväll. Hur gick det till?

Och alldeles, alldeles strax är det fredag kväll igen.

Reklam-reklam

Har ni sett den här reklamfilmen? Jag tycker den är såååååå bra!

Förvånad

Lillasyster går i nionde klass. En känslig ålder. Mycket händer. Ännu mer kan hända. Som förälder gäller det att ha kontroll. Utan att lägga sig i för mycket.

I vår ska eleverna ut och resa tillsammans. För att samla in pengar till resan föreslog några av eleverna att de skulle ordna en familjeträff på skolan. Eleverna skulle ordna mat och underhållning. Föräldrarna skulle betala inträde. Pengar till barnen respektive kontakter och erfarenhetsutbyte till föräldrarna. En bra idé tyckte jag. Och mailade till alla föräldrar och informerade dem om tanken. Och talade med rektor och fick låna nycklar till skolan. Ett gäng duktiga elever planerade och fixade. De bjöd in alla tjugotvå familjerna i klassen.

Av tjugotvå familjer var det sju som svarade. Sju. Av tjugotvå. Det var fem som kom. Eleverna fick ett tillskott till reskassan. Vi hade en jättetrevlig kväll. Pengar och kontakter.

Jag undrar bara.... Ni andra femton. Hur tänker ni? Vad var det som var så mycket viktigare än våra barn så ni inte kunde lägga tre minuter på att svara? Eller tre timmar på att komma?

 

Jag tycker om...

Jag har just förberett en presentation som jag ska göra om några dagar. Det här collaget symboliserar det jag tycker om i livet - att resa, läsa, laga och äta god mat, vara på landet, fotografera, fixa och dona. Storasyster och lillasyster finns med förstås. Själv hamnade jag i centrum. Hur gick det till?

Morot

Häromdagen var jag på hälsokontroll.

Jag har tränat flitigt de senaste veckorna. Flera pass i veckan på gymet. Plus powerwalks.

Jag visste att frågan skulle komma. Det gör den alltid. -Hinner Du med att motionera någonting då? -Tja, svarade jag lite nonchalant. Ett par-tre gånger i veckan. Och jag fick min bekräftelse. -Vad bra! sa sköterskan. Och lungkapaciteten låg trettiofem procent över det förväntade värdet för en kärring kvinna i min ålder.

Men nu är det ett år till nästa hälsokontroll. Så jag blev lite orolig att jag skulle tappa motivationen. Det var då jag fick den genialiska idén. Att ladda ner spännande e-böcker till i-poden. Som jag bara får lyssna på när jag tränar.... Att ligga på soffan är inte träning. Att sitta på tåget är inte träning. Att promenera till kontoret är inte heller träning. Långa snabba promenader är träning. Att gå på gymet är definitivt träning.

Jag började med Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Jag tog en lång promenad och lyssnade på de första 28 episoderna. Det fungerade utmärkt. Nu började det bli spännande också. Nästa tillfälle var på gymet. Det var lite slamrigare där. Och musiken i högtalarna konkurrerade om uppmärksamheten. Men när jag ökat volymen fungerade det också.

Änglamakerskan är en sådan där bok som hoppar fram och tillbaka i tiden. En stund är det nutid och rätt vad det är så är det "Fjällbacka 1915" och så hoppar vi tillbaka till nutiden igen. Därför märkte jag först inget konstigt. Visserligen tyckte jag att det hoppade mycket hit och dit och visserligen förekom plötsligt namn som jag inte hört förut. Men det var ju lite slamrigt på gymet. Så säger en manlig röst ungefär när jag bör vara vid episod 33 - "Katarina Ewerlöv läser Änglamakerskan av Camilla Läckberg". Då först förstod jag. Jag hade kommit åt shuffle-funktionen på i-poden och lyssnade nu på kapitlen i slumpvis blandad ordning.

Hästkastanjer

I Humlegården, längs med Engelbrektsgatan, växer kastanjeträd. På hösten är gräset fullt av nerfallna kastanjer.

Kastanjer får mig att tänka på min morfar. Han hade gärna en kastanj i fickan. Jag minns att han plockade upp en och gav till mig. -Känn hur slät och fin den är, sa han. Det är avstressande att ha en kastanj i fickan att känna på.

Jag går genom Humlegården. Varje morgon. Förstulet ser jag mig omkring. Sedan böjer jag mig ner och plockar upp så många jag kan. Jag fyller fickorna med kastanjer. Varje morgon.

Några dagar senare är kastanjerna borta. Det finns fler som samlar. Jag undrar vad kastanjerna får dem att tänka på.

Bloggvän

Igår morse drack jag kaffe tillsammans med en underbar fågel. Jag är fascinerad över att vi har lärt känna varandra genom att läsa varandras bloggar. Det är fantastiskt att det skrivna ordet kan skapa en sådan klar bild av en person. Och skapa känslor.

Jag har träffat en annan duktig bloggare IRL (som storasyster tycker jag ska skriva). Vi träffades i ett sammanhang som inte alls hade med denna blogg att göra. Det kändes onekligen lite märkligt att sträcka fram handen och säga "Hej. Jag heter Jenny..... Ööööh, det är jag som är Tingeltangel som brukar kommentera Din blogg ibland". Men det gick bra det med.

Förlåt

Jag såg att mäklarfirman som jag nämnde här varit inne och tittat på min blogg. Jag gissar att de har en bevakningstjänst som håller koll på alla publiceringar av deras namn på internet. För inte läser de väl min blogg varje dag?

I alla fall så vill jag göra en pudel.

* Förlåt att jag tjuvkikade på utsikten under förespeglande av att jag var spekulant på lägenheten.
* Förlåt att jag lånade er bild utan att fråga om lov.

Ni får trösta er med att jag nu har så dåligt samvete att den dagen jag ska sälja min bostad kommer jag att känna mig tvungen att anlita er. Kanske i alla fall.

Tankar

Jag tycker verkligen inte om att bli äldre. Det spelar ingen roll att andra försöker komma med käcka kommentarer om att "man är inte äldre än man känner sig" eller "att åldras är OK om man betänker alternativet". Jag tycker inte om att bli äldre. Jag vill inte åldras.

Den här hösten är och har varit full av påminnelser om åldrandet. Jag tror det är det som gjort mig melankolisk.

För några veckor sedan begravdes en av mina studiekamrater. Jag har varit lyckligt förskonad och det var första gången jag var på en jämnårigs begravning. Det kändes så annorlunda jämfört med när en betydligt äldre människa går bort. Det var en fantastiskt solig och vacker höstdag. Kyrkan var full av människor. Många av oss har känt varandra länge och har gjort så mycket roligt tillsammans. Det kändes overkligt att tänka på varför vi var där.  Jag måste erkänna att när jag satt i kyrkan grät jag inte bara över vår vän som är borta för alltid, inte bara över hans tre barn som såg så unga och sårbara ut där framme vid kistan utan också över vår ungdom som sedan länge är över.

Det som varit kommer aldrig tillbaka..... Hur förvaltar vi den tid vi har? Vad är meningen med livet? Borde jag ha gjort saker annorlunda? Hade jag kunnat förhindra eller förändra? För vilka personer betyder jag så mycket att de kommer på min begravning? Vad är rätt att göra? Hur gör jag det?

Nystädat

Vi har en städerska som kommer varannan vecka. Typ Rut. Och även fast vi försöker städa däremellan kan jag erkänna att det är ganska dammigt den dagen städerskan ska komma. Det kan till och med hända att en och annan smula borstas ner på golvet dagarna innan. Och inte torkar vi av spisen då heller. Städerskan kommer ju ändå snart.... I morse fick jag mitt straff för detta ytterst omoraliska beteende när städerskan smsade att hon var sjuk.

Det var bara att kavla upp ärmarna. Nu är det dammfritt och luktar Ajax i hela huset. Nu kan jag dricka te med gott samvete.

Room with a view

Mittemot vårt hem ligger cocktailpinnen. Cocktailpinnen är ett sjutton våningar högt hus. Dit flyttar de unga pensionärerna i grannskapet när de sålt sina villor dyrt till ungdomar i finansbranschen som kommer att blåsa ut allt och börja om från början. Men det förstår inte de unga pensionärerna. För de tycker att villan är jättefin som den är. Vad de unga pensionärerna ägnar dagarna åt sedan de flyttat in i cocktailpinnen - det får ni räkna ut själva.

Vi bor som sagt mittemot cocktailpinnen. Och eftersom den är sjutton våningar hög känns det ganska mycket som vi bor under cocktailpinnen. Vi har alltid undrat hur mycket de egentligen ser av vad vi gör här hos oss. I söndags var det visning av en lägenhet på fjortonde våningen. Så nu vet vi att vi inte bör sola top-less på altanen. Av ytterligare ett skäl.

Det känns oartigt att säga på en lägenhetsvisning att man bara är där för att titta på utsikten. Så jag lämnade snällt namn och telefonnummer och låtsades vara intresserad. I eftermiddags när jag var sen till ett möte ringde naturligtvis mäklaren och frågade vad jag tyckte. Eftersom jag var stressad och bara ville avsluta samtalet la jag ett bud på fem miljoner för att få tyst på henne.

Bild av den aktuella utsikten. Bilden lånad av Skandiamäklarna.

Nej, det gjorde jag inte. Men jag hamnade i mäklarens spekulantregister så rätt vad det är har jag kanske råkat köpa mig ett rum med utsikt.