Tänk efter

För några veckor sedan dog en av mina studiekamrater efter att ha kämpat mot en aggressiv cancer under ett par år. Han var bara drygt 40 år och efterlämnade fru och tre små barn.... Vi kände inte varandra speciellt väl men vi träffades då och då under årens lopp i olika sociala sammanhang. Senast vi möttes var strax före jul. Då fick jag det här gula armbandet av honom. Det säljs till förmån för Livestrong, en organisation startad av cyklisten Lance Armstrong, som arbetar för att förbättra livet för dem som drabbats av cancer.

Det väcker så många tankar när en alltför ung människa går bort. Jag tänker på hans familj förstås. Men också på min egen. Hur viktigt det är att ta vara på den tid man har tillsammans och nyttja den på bästa sätt. Att visa sina nära att man älskar dem. Att vara tacksam och lycklig över de möjligheter som finns.... Vissa drabbas helt oförskyllt av sådant som vi andra slipper. Det är sorgligt att tänka på att det finns de som inte förstår att det är en gåva att leva utan förstör livet.

Bokstavslek

Hos Monika, Vilda tankar, hittade jag en bokstavslek som går ut på att man ska besvara ett antal frågor med ord som börjar på samma bokstav som ens förnamn. Efter att ha funderat en stund har jag bestämt mig för att min bokstav, J som i Jenny, måste vara ovanligt svår. Eller hur?

Jag vill: Jubilera
Jag har: Jeans
Jag är rädd för: Jordgetingar
Jag är inte: Japan
Jag sjunger: Jättefalskt
Ett djur jag påminner om: Jaguaren (haha!)
Jag gillar: Justis

Silvrig vas

Igår när jag var ute upptäckte jag att inredningsbutiken i min närhet sålde ut allt. Det är alltid sorgligt när en av de lokala affärerna lägger ner. Nu berodde lyckligtvis inte denna stängning på att vi handlat för lite utan på att ägarinnorna fått så mycket att göra med inredningsuppdrag och styling att de inte längre har tid för butiken. Då kändes det lite bättre att passa på att fynda.

En sådan här liten silvrig vas hade jag länge önskat mig.


Idag var min vän E och jag på Antikmässan. Där fanns, bland allt annat vackert, underbara silvervaser. Inte silvriga utan silver. Men jag är så nöjd med min silvriga vas.

Vinter

Dagar som idag är vintern som bäst. Det är plogat, skottat, sandat. Snön ligger där den ska ligga och snön ligger inte där den inte ska ligga. Solen skiner och det är bedövande vackert.

Jag tog en tur på skidor och konstaterade att jag inte är i form för Vasaloppet. I år heller. Men just idag gjorde det absolut ingenting.

Människor & människor

Jag har träffat många fantastiska människor. Människor som ger utan att förvänta sig något tillbaka. Som sträcker ut en hand, ger ett tröstande ord, en kram, bjuder på sin tid, sin omtanke, god mat. Människor som uppmuntrar och peppar; sprider positiv energi. Stödet kan komma från det mest oväntade håll, från människor man inte alls har någon anledning att förvänta sig något av.

Och så finns tyvärr även motsatsen. Människor som är egoistiska, snåla, missunnsamma. Osäkra människor som söker bekräftelse genom att trycka ner andra. Som verkar finna ett nöje i att krångla till saker för dem som finns omkring dem. Som aldrig uppskattar det de har. Som aldrig är positiva eller tacksammma. Som inte drar sig för att ljuga och smutskasta andra. När någon man förväntar sig ska bete sig anständigt sällar sig till denna grupp; då känns det sorgligt. Det är mest synd om den som agerar så; men det är oerhört svårt att förstå deras val.

Knivar

Jag gillar att laga mat; men jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om knivar. För mig har en gammal brödsåg dugt alldeles utmärkt till allt, inklusive att kapa överflödiga grenar på julgranen. Men så en dag när systrarna och jag skulle laga sushi insåg jag att det inte är helt optimalt att mosa fram skivor ur laxen med brödsågen. Sushin blir inte så elegant då....

Insikten ledde till en investering i ett nytt set med fem knivar (och en knivslip). Inga värstingknivar men bra och vassa knivar som går att slipa. Och jag har bara två kommentarer: - Wow! Vilken skillnad det är! Och. - Det känns inte alls när man skär sig. Men man ser att det blöder.

Ögongodis

Festkommittén på min arbetsplats, det är jag. I festkommitténs uppdrag ingår inköp av julklappar till personalen. När man har den chansen, ja då väljer man förstås något man själv tycker om. Och som man tror och hoppas att de övriga också ska tycka om. Julklappen 2010 (jag var på väg att skriva årets julklapp - men den har jag inte valt än) var en Marimekkoskål från Ittala.

En vit skål på ett svart bord, den kräver vit/svart konfekt. Köp engelsk konfekt sa storasyster.... Det är perfekt. Ingen av oss tycker om engelsk konfekt. Den kan ligga där i evighet och se snygg och färgmatchad ut.