Dag tio...

...provsatt jag den ultimata stolen till mitt franska bistrokök.

Dag nio...

...kom mina "rostfrivaror". Och ryktet sa att den blå spisen lastats om i Milano.




Dag åtta...


Jag har börjat på en kurs i Mindfulness. Varje onsdag kväll är jag mindful. Ja, egentligen borde jag ju vara mindful även resten av veckan. Vi har fått en app med meditationsövningar. Tanken är att vi ska göra minst en övning varje dag. Övningarna är bra. De ska minska stress. Men senaste tiden har det varit lite mycket. Jag har inte hunnit göra övningarna i veckan. Men jag hann tre stycken på vägen till kursen. Så nu känner jag mig lite mindre stressad. Det är bra med Mindfulness.

Dag sju....

... var all elektricitet avstängd så jag har ingen aning om någonting längre.

Dag sex...

... ringde Hasse Målare och suckade i luren. - De här väggarna vet Du. Tapeten sitter inget vidare. Många lager är det. Det går inte att bredspackla på det här. Kommer att bubbla sig vet Du. Tapeten måste tas ner. Alltsammans. Alla lager. Bara och hoppas att de inte är målat på något av mellanlagren. Blir minst en veckas extra jobb vet Du....





Tänk så mycket enklare det var att måla de här väggarna.....

Dag fyra och fem...

.... vet jag inte alls hur det går med min renovering. 

Men i Frankrike, där går det bra. 




Dag tre...

Jag kunde förstås inte hålla mig borta speciellt länge. När jag kom på morgonen dag tre hörde jag redan långt ner på gatan att något var på gång. Snickare Jens medhjälpare, Ebenisten (googla på den!) Pontus, stod och slängde ut mitt kök, mina garderober, mina dörrposter, ja närapå mina väggar genom fönstret och ner i en stor container. Underbart!


Framåt kvällen var ordningen någorlunda återställd. Ja, förutom att det var tomt och trasigt överallt förstås. Då var det för mörkt att fotografera så det blir ännu en förebild. Nej, jag menar inte förebild. Utan före-bild.




Och om någon oroar sig så har jag sparat kryddlådorna.

Dag två....

Jag vågade inte ens gå och titta hur det såg ut på den andra dagen. Efter att Byggare Bobs bror, Snickare Jens, smsat att han beställt en container då det "blev galet mycket sopor" kände jag att det var lika bra att hålla sig undan.


Istället använde jag dagen till att oroa mig över att vår italienske vän, som förvandlats till min privata spisleverantör, har en alltför lättsam "don´t worry-attityd" till mina många mail och sms där jag försöker försäkra mig om att det verkligen är den spis jag vill ha, i den färg jag vill ha, med de mått jag vill ha och de tekniska specifikationer som anvisats som är på väg. Ja, mest av allt oroar jag mig förstås över att den kanske inte är på väg alls.... Men om allt går som det ska bör en sådan här anlända Stockholm om två veckor. Försäkrad och väl emballerad hoppas jag.



Dag ett..

Ungefär här fanns det ett par garderober i morse. Och en vägg. Och ett kök....

Och när man har köpt...

... då måste man förstås fira. Så då gjorde jag det. 

Och när man har sålt...

... då måste man köpa.

Så då gjorde jag det. Köpte en lägenhet.

Riktigt så enkelt var det förstås inte. Det tog många söndagar. Titta. Fundera. Möblera i fantasin. Räkna pengar. Titta mera. Mäta. Jämföra. Räkna pengarna en gång till.

Det är med lägenheter som med män. Till slut hittar man en som man fastnar för. Man vet inte riktigt varför. Den är inte bättre än någon annan. Kanske lite sliten till och med. Men den har ändå något som talar till en. Charm. Förbättringspotential. Vissa attraktiva attribut. Känslan av att vi två kan nog åldras tillsammans. Och då är det bara att ge sig in i budgivningen.

 
Förbättringspotential?

Vad hände?

Året som gick, det var året då Lillasyster tog studenten. Det var året då Lillasyster flyttade till Visby för att läsa Juridiskt grundår.

Jag upphör aldrig att imponeras av mina intelligenta, starka, vackra, kloka och självständiga döttrar. Med envishet och målmedvetenhet genomför de vad de har föresatt sig. Att skaffa bostad på en ort man aldrig tidigare besökt, att lämna familj och vänner för ett år, att för första gången bo ensam med halva Östersjön mellan sig och mamma och Storasyster, att ta sig an ett nytt och svårt ämne, att skriva en strålande uppsats - inget är omöjligt för Lillasyster. Jag är så stolt över Dig älskling. Och det blev så tomt hemma utan Dig.

Det blev faktiskt så extremt tomt att jag sålde huset.




På väg....

Så var det dags igen. Jag har sålt den bostad som varit vår trygghet de senaste sex (!!!) åren. Alldeles strax bär det av mot ny adress. Men först - ett spännande renoveringsprojekt. Vilket fick lusten att dokumentera resan att vakna. Så, här är jag igen.

Först ut. Huset jag lämnar.