.... tränade jag med PTKarin. Och hann knappt bli färdig innan jag var helt slut.
VARFÖR DET HAR VARIT TYST
7 månader sedan
Visar inlägg med etikett Gymnastiska experiment. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gymnastiska experiment. Visa alla inlägg
Dum i hela huvudet....
... är jag troligen.
Jag blev så peppad av den avklarade Tjejmilen att jag anmält mig till Göteborgsvarvet i maj. Hur tänkte jag där?
Bara åtta månader kvar. Dags att börja träna. Eller. Bäst att fortsätta träna.
Jag blev så peppad av den avklarade Tjejmilen att jag anmält mig till Göteborgsvarvet i maj. Hur tänkte jag där?
Bara åtta månader kvar. Dags att börja träna. Eller. Bäst att fortsätta träna.
Tjejmilen
Jag sprang en mil idag. Tillsammans med 33 000 andra. När man springer tillsammans med 33 000 andra är det inte lätt att springa så som man själv vill. Men det gör inget. Det var roligt ändå. Och inspirerande. Just nu är mitt mål en halvmara nästa sommar.
Det här är jag så värd nu. Eller hur?
Det här är jag så värd nu. Eller hur?
På promenad
Jag tog en lång promenad idag. Mycket lång. Det var soligt hos oss. Och mycket blåsigt. Jag gick längs med vattnet. Från vårt lilla villasamhälle vidare till nästa. Gick förbi småbåtshamnen. Den tomma badplatsen. Passerade vackra villor med sjöutsikt. Bostadsrätter där inte alla lägenheter är sålda. Restaurangen på piren.
Det är roligt att iakta människor man möter. Fundera på hur deras liv ser ut.
På kajen stod ett gäng unga män och fiskade med kastspö. De talade ett språk jag inte kunde identifiera. Östra Europa kanske. Jag undrade hur de tänker. I Sverige kan man fiska mitt bland villorna. Och får de upp en fisk kan de äta den. Jag ville fråga vad de hoppades att fånga. Strömming, aborre... gädda? Jag vågade inte.
Mitt i en backe (nerför för mig - uppför för dem) mötte jag ett par och en liten flicka som cyklade. Föräldrarna var svettiga och såg besvärade ut. De tyckte nog att eftersom solen sken krävdes det av dem att de skulle göra en trevlig utflykt hela familjen. Fast egentligen ville de inte alls.
Utanför en vacker gul trävilla stod en man på en byggnadsställning och skrapade fasaden. Stackare, tänkte jag. Som måste använda din lediga tid till renovering. När jag kom närmare såg jag att där arbetade två män till i likadana tröjor. Då förstod jag att villans ägare antagligen var på golfbanan och att det här var män som hade betalt för att skrapa fasaden.
Jag passerade blommande körsbärsträd och altaner med alltför många blomkrukor. På fotbollsplanen peppade grabbarna i laget varandra och skrek - Mål, mål, mål!
Ett par fnissande väninnor kom ut från restaurangen. Efter brunch eller lunch. De var nästan identiskt klädda i jeansjackor och vackra sjalar. De var säkert i min ålder men det skulle de aldrig erkänna.
Ett äldre par stod på sin altan och vinkade till någon som for iväg i bil. De såg så rara ut. Det verkar fint att åldras tillsammans.
Vid badplatsen stannade en mamma och hennes två små pojkar sina cyklar. De hade ett bocciaspel med sig. Det såg alldeles nytt ut och jag undrade om det var någon som fyllde år idag. Den äldste pojken tog av sig jackan och jag väntade på att mamman skulle säga till honom att det blåste för mycket för att gå med bara ärmar.
Överallt pågick tillbyggnader och ombyggnader och renoveringar. I hamnen arbetade några stressiga stackare. De som ännu inte gjort i ordning sina båtar. De som missat sjösättningen. De som kämpar för att få i sina båtar och sedan knappt hinner att använda dem innan det är dags att ta upp dem igen.
Det är fint att inte behöva renovera tänkte jag. Fint att inte behöva göra cykelturer i uppförsbacke om man inte vill. Fint att gå precis dit man vill, när man vill. Fint att inte få arga samtal från båtklubben när båten frusit fast i isen. Det är fint att kunna gå hem, sitta i lä på altanen och dricka kaffe med mycket mjölk i.
Det är roligt att iakta människor man möter. Fundera på hur deras liv ser ut.
På kajen stod ett gäng unga män och fiskade med kastspö. De talade ett språk jag inte kunde identifiera. Östra Europa kanske. Jag undrade hur de tänker. I Sverige kan man fiska mitt bland villorna. Och får de upp en fisk kan de äta den. Jag ville fråga vad de hoppades att fånga. Strömming, aborre... gädda? Jag vågade inte.
Mitt i en backe (nerför för mig - uppför för dem) mötte jag ett par och en liten flicka som cyklade. Föräldrarna var svettiga och såg besvärade ut. De tyckte nog att eftersom solen sken krävdes det av dem att de skulle göra en trevlig utflykt hela familjen. Fast egentligen ville de inte alls.
Utanför en vacker gul trävilla stod en man på en byggnadsställning och skrapade fasaden. Stackare, tänkte jag. Som måste använda din lediga tid till renovering. När jag kom närmare såg jag att där arbetade två män till i likadana tröjor. Då förstod jag att villans ägare antagligen var på golfbanan och att det här var män som hade betalt för att skrapa fasaden.
Jag passerade blommande körsbärsträd och altaner med alltför många blomkrukor. På fotbollsplanen peppade grabbarna i laget varandra och skrek - Mål, mål, mål!
Ett par fnissande väninnor kom ut från restaurangen. Efter brunch eller lunch. De var nästan identiskt klädda i jeansjackor och vackra sjalar. De var säkert i min ålder men det skulle de aldrig erkänna.
Ett äldre par stod på sin altan och vinkade till någon som for iväg i bil. De såg så rara ut. Det verkar fint att åldras tillsammans.
Vid badplatsen stannade en mamma och hennes två små pojkar sina cyklar. De hade ett bocciaspel med sig. Det såg alldeles nytt ut och jag undrade om det var någon som fyllde år idag. Den äldste pojken tog av sig jackan och jag väntade på att mamman skulle säga till honom att det blåste för mycket för att gå med bara ärmar.
Överallt pågick tillbyggnader och ombyggnader och renoveringar. I hamnen arbetade några stressiga stackare. De som ännu inte gjort i ordning sina båtar. De som missat sjösättningen. De som kämpar för att få i sina båtar och sedan knappt hinner att använda dem innan det är dags att ta upp dem igen.
Det är fint att inte behöva renovera tänkte jag. Fint att inte behöva göra cykelturer i uppförsbacke om man inte vill. Fint att gå precis dit man vill, när man vill. Fint att inte få arga samtal från båtklubben när båten frusit fast i isen. Det är fint att kunna gå hem, sitta i lä på altanen och dricka kaffe med mycket mjölk i.
Morot
Häromdagen var jag på hälsokontroll.
Jag har tränat flitigt de senaste veckorna. Flera pass i veckan på gymet. Plus powerwalks.
Jag har tränat flitigt de senaste veckorna. Flera pass i veckan på gymet. Plus powerwalks.
Jag visste att frågan skulle komma. Det gör den alltid. -Hinner Du med att motionera någonting då? -Tja, svarade jag lite nonchalant. Ett par-tre gånger i veckan. Och jag fick min bekräftelse. -Vad bra! sa sköterskan. Och lungkapaciteten låg trettiofem procent över det förväntade värdet för en kärring kvinna i min ålder.
Men nu är det ett år till nästa hälsokontroll. Så jag blev lite orolig att jag skulle tappa motivationen. Det var då jag fick den genialiska idén. Att ladda ner spännande e-böcker till i-poden. Som jag bara får lyssna på när jag tränar.... Att ligga på soffan är inte träning. Att sitta på tåget är inte träning. Att promenera till kontoret är inte heller träning. Långa snabba promenader är träning. Att gå på gymet är definitivt träning.
Jag började med Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Jag tog en lång promenad och lyssnade på de första 28 episoderna. Det fungerade utmärkt. Nu började det bli spännande också. Nästa tillfälle var på gymet. Det var lite slamrigare där. Och musiken i högtalarna konkurrerade om uppmärksamheten. Men när jag ökat volymen fungerade det också.
Änglamakerskan är en sådan där bok som hoppar fram och tillbaka i tiden. En stund är det nutid och rätt vad det är så är det "Fjällbacka 1915" och så hoppar vi tillbaka till nutiden igen. Därför märkte jag först inget konstigt. Visserligen tyckte jag att det hoppade mycket hit och dit och visserligen förekom plötsligt namn som jag inte hört förut. Men det var ju lite slamrigt på gymet. Så säger en manlig röst ungefär när jag bör vara vid episod 33 - "Katarina Ewerlöv läser Änglamakerskan av Camilla Läckberg". Då först förstod jag. Jag hade kommit åt shuffle-funktionen på i-poden och lyssnade nu på kapitlen i slumpvis blandad ordning.
Men nu är det ett år till nästa hälsokontroll. Så jag blev lite orolig att jag skulle tappa motivationen. Det var då jag fick den genialiska idén. Att ladda ner spännande e-böcker till i-poden. Som jag bara får lyssna på när jag tränar.... Att ligga på soffan är inte träning. Att sitta på tåget är inte träning. Att promenera till kontoret är inte heller träning. Långa snabba promenader är träning. Att gå på gymet är definitivt träning.
Jag började med Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Jag tog en lång promenad och lyssnade på de första 28 episoderna. Det fungerade utmärkt. Nu började det bli spännande också. Nästa tillfälle var på gymet. Det var lite slamrigare där. Och musiken i högtalarna konkurrerade om uppmärksamheten. Men när jag ökat volymen fungerade det också.
Änglamakerskan är en sådan där bok som hoppar fram och tillbaka i tiden. En stund är det nutid och rätt vad det är så är det "Fjällbacka 1915" och så hoppar vi tillbaka till nutiden igen. Därför märkte jag först inget konstigt. Visserligen tyckte jag att det hoppade mycket hit och dit och visserligen förekom plötsligt namn som jag inte hört förut. Men det var ju lite slamrigt på gymet. Så säger en manlig röst ungefär när jag bör vara vid episod 33 - "Katarina Ewerlöv läser Änglamakerskan av Camilla Läckberg". Då först förstod jag. Jag hade kommit åt shuffle-funktionen på i-poden och lyssnade nu på kapitlen i slumpvis blandad ordning.
Vinter
Dagar som idag är vintern som bäst. Det är plogat, skottat, sandat. Snön ligger där den ska ligga och snön ligger inte där den inte ska ligga. Solen skiner och det är bedövande vackert.
Jag tog en tur på skidor och konstaterade att jag inte är i form för Vasaloppet. I år heller. Men just idag gjorde det absolut ingenting.
Jag tog en tur på skidor och konstaterade att jag inte är i form för Vasaloppet. I år heller. Men just idag gjorde det absolut ingenting.
Trött
Storasyster och jag har varit på gymet i kväll. I verkligt bra form är jag - inte.
Jag var så trött efteråt att jag satte på mig byxorna bakochfram. Och det fanns inte en chans att jag orkade vända på dem.
Jag var så trött efteråt att jag satte på mig byxorna bakochfram. Och det fanns inte en chans att jag orkade vända på dem.
Ki-yoga
Lillasyster och jag har varit på yoga ikväll. Det är säkert tio år sedan jag försökte mig på det senast. Just nu känner jag mig nästan hög efter att ha andats så många gånger. Och fascinerad över att man kan ha dålig balans till och med när man ligger ner.... Jag tror att jag behöver gå på fler yogapass. Många fler.
Träning
Det är nyttigt med träning. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Träning får en att koppla av. Rensa hjärnan. Ladda batterierna.... Här kommer en snabbgenomgång av vad som hinner passera genom min hjärna ett vanligt Friskis-pass.
Varför är det så trångt... äh, jag kanske inte borde ha ätit den där mackan... nej, jag oroar mig i onödan... det går ju bra det här... vilket flyt jag har... jag känner mig jättespänstig... jag borde gå på intensivpass nästa gång... men är det inte lilla Elsa som gick på lillasysters dagis som står där borta... vad lång hon har blivit... och smal... undrar om hennes mamma också är här... hon är himla trevlig - och snygg... bäst jag drar in magen... nej, jag ser henne inte... kan slappna av igen... men hon där i rosa linnet - hon borde verkligen köpa en bättre sportbehå.... och hur kan man välja ett chockrosa linne med det morotsfärgade håret... vänta nu, är det höger först eller vänster först... åh, varför är det så många i vägen... så där ja, nu har jag takten, nu, nu, nu har jag den... klockan är redan halv... det här går ju jättebra... men titta - jag har ett hål i mina byxor... undrar om det syns... hur kunde jag inte se det tidigare... om jag vrider benet inåt ser nog ingen hålet... aj, det gör ont att vrida benet inåt... klockan är bara tjugo i... tar det aldrig slut... undrar om jag kom ihåg att posta det där brevet innan jag gick från kontoret... och la jag verkligen i bilagorna... nu är det dags för sit-upsen som jag aldrig klarar... kul förresten att det var fler som inte kan... vi borde bilda en klubb... på Face-book kanske... fast jag har ju inte Face-book... mmm, den här låten är himla bra... vad heter sångerskan nu igen... undrar om jag är knallröd i ansiktet... jag borde gå på nybörjarpass nästa gång... ska vi inte stretcha snart... och när f-n kommer de där endorfinerna... åh, redan nedvarvning... det gick ju bra det här... jag är jättespänstig... jag borde gå på intensivpass nästa gång... undrar om allt var i onödan om jag tar en kaka...
Varför är det så trångt... äh, jag kanske inte borde ha ätit den där mackan... nej, jag oroar mig i onödan... det går ju bra det här... vilket flyt jag har... jag känner mig jättespänstig... jag borde gå på intensivpass nästa gång... men är det inte lilla Elsa som gick på lillasysters dagis som står där borta... vad lång hon har blivit... och smal... undrar om hennes mamma också är här... hon är himla trevlig - och snygg... bäst jag drar in magen... nej, jag ser henne inte... kan slappna av igen... men hon där i rosa linnet - hon borde verkligen köpa en bättre sportbehå.... och hur kan man välja ett chockrosa linne med det morotsfärgade håret... vänta nu, är det höger först eller vänster först... åh, varför är det så många i vägen... så där ja, nu har jag takten, nu, nu, nu har jag den... klockan är redan halv... det här går ju jättebra... men titta - jag har ett hål i mina byxor... undrar om det syns... hur kunde jag inte se det tidigare... om jag vrider benet inåt ser nog ingen hålet... aj, det gör ont att vrida benet inåt... klockan är bara tjugo i... tar det aldrig slut... undrar om jag kom ihåg att posta det där brevet innan jag gick från kontoret... och la jag verkligen i bilagorna... nu är det dags för sit-upsen som jag aldrig klarar... kul förresten att det var fler som inte kan... vi borde bilda en klubb... på Face-book kanske... fast jag har ju inte Face-book... mmm, den här låten är himla bra... vad heter sångerskan nu igen... undrar om jag är knallröd i ansiktet... jag borde gå på nybörjarpass nästa gång... ska vi inte stretcha snart... och när f-n kommer de där endorfinerna... åh, redan nedvarvning... det gick ju bra det här... jag är jättespänstig... jag borde gå på intensivpass nästa gång... undrar om allt var i onödan om jag tar en kaka...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
