Helt utan att skryta

Idag känns det inte som om Sverige har mycket att skryta med....

Kvinnor kan

Jag kan tex skryta med att Storasyster och jag, alldeles själva, byggt ett utekök.

Lillasyster

Jag kan tex skryta med att jag har så fantastiska barn.

Lillasyster har spenderat fyra veckor av sommaren på en ö i Stockholms skärgård. Bott i en liten stuga tillsammans med en av sina bästa vänner. Och arbetat på jordbruk. Matat hönor, plockat ägg, rensat ogräs, plockat koskit, jagat grisat, tagit in hö.... Och kört fyrhjuling. Jag är så stolt över dig min fina flicka. Och jag är så glad att du fått den här erfarenheten.

Skryt

Bloggar du något nu för tiden? frågade en av mina vänner när vi var ute och åt middag. Nej, sa jag. Det är bara när jag vill skryta om något. Så nu tänkte jag att jag skulle skryta lite oftare.

Jag kan till exempel skryta med att jag har så trevliga vänner. Däremot kan jag inte skryta med att jag hade lagat middagen. För det hade jag inte.

Ett varv

Minns ni det här? I euforin över en avklarad mil anmälde jag mig till en halvmara.

Hur gick det då? Jo, tack. Kul att ni frågar. Bättre än väntat faktiskt. Mycket bättre än väntat. Även 50någontingåringar kan när de vill.

Smygtitt

Hur har det gått med renoveringen? Jo, tack. Riktigt bra om jag får säga det själv.

Lillasyster och jag var överens om att vi skulle ha en fondvägg bakom soffan i övre-övre hallen. Men vi var inte helt överens om hur den skulle se ut.... Till slut blev det "min" tapet. Jag hade mest tålamod i tapetaffären. Och använde mig av ett väl beprövat maktmedel. - Jag betalar, alltså måste jag få bestämma lite mer.

Och ja, jag menar övre-övre eftersom vi har tre våningar.

Centre Pompidou

Och så ytterligare några mobilbilder. Denna gång inifrån och uppifrån Centre Pompidou....

Och kastanjerna blommade i Jardin des Tuileries. 

Mariage frères

Goda vänner rekommenderade oss att besöka Mariage Freres i Paris. Och det är ett tips som jag gärna lämnar vidare. Gillar ni att gå på afternoon-tea i London kommer ni att älska Mariage Freres. Adressen till den fina tesalongen som grundades redan på 1600talet är 30 Rue de Bourg - Tibourg (i stadsdelen Marais). Fantastiskt gott te i vackra kannor och utsökta små bakverk; allt serverat i en miljö som får en att känna sig som en privilegierad europé i Indien för sisådär 100 år sedan. Dyrt men underbart.

Maten i Paris

Att äta är halva nöjet med att resa. Minst.... Vi hade några önskningar var och i övrigt improviserade vi. Det blir sällan fel i Frankrike.

Marais

Vi bodde i stadsdelen Marais i Paris. En trevlig del av staden med små butiker, fantastiska delikatessaffärer, många restauranger och barer. Och (minst) en saluhall.

Att möta våren i Paris

Andra chansen och jag har varit ute och rest. Det är spännande att resa tillsammans. Man lär sig saker. Jag lärde mig bland annat att andra chansen gillar shopping. Men han kallar det inte shopping. Han kallar det studiebesök.

Vår avsikt var att möta våren i Paris. Det var dock lite si och så med våren. Den ville liksom inte riktigt möta oss. Vi hade det bra ändå. Med jacka och paraply var Paris lika fantastiskt som alltid.

Hur gör 50åringar?

När jag var sisådär i 35årsåldern, det vill säga då jag trodde att jag visste allt, kunde allt och aldrig skulle bli äldre, då började mina kollegor hålla 50årskalas. Jättetrevliga kalas med fantastiska människor som inte alls verkade förstå att de var förfärligt gamla. Och när jag tänkte efter såg de otroligt fräscha ut; dessutom hade de hur kul som helst, var glada och framgångsrika och avsåg inte alls att lägga sig ner och dö av ålderssvaghet. Och då kände jag att även om jag inte egentligen trodde att jag kunde åldras så verkade det inte vara så himla farligt att fylla 50 år.

Och eftersom jag nu befinner mig på andra sidan, och det troligen bara är jag som är så rysligt gammal, så tänkte jag visa - och bevisa - att det inte är farligt att vara över 50 år. Det finns en massa saker som vi 50åringar faktiskt kan göra. Och som vi gör riktigt bra. Och som vi har kul när vi gör.

Shoppa till exempel. 

Andra chansen

Livet går upp och ner och tar de mest oväntade svängar. Tur att vi inte alltid vet vad som ligger framför oss. Vi klarar så mycket mer än vi någonsin trodde när vi måste göra det. Vi blir starka som lejon för att skydda dem vi älskar. Och vi kan bli så oändligt svaga när någon sträcker ut armarna och fångar oss.

Jag har avslutat påskhelgen i ytterskärgården med strålande sol, glittrande hav, klippor, stenar och en av livets oväntade svängar. Kinderna är röda av solen och hjärtat är lätt.

Påskfirande

Vilken fantastisk påskafton vi fick. Trots att bästa mamma och pappa inte kunde vara med.

Jag har firat med storasyster, lillasyster och storasysters pojkvän. Dagen inleddes med äggletning för dem som ännu tror på påskharen. Och tänka sig; han hade värpt i trädgården i år också. Lite senare var det dags för traditionell sillunch. Eller snarare laxlunch. Och därefter har vi gottat oss i solen hela eftermiddagen. Nu har ungdomarna gått över till systrarnas pappa. Och jag gläder mig åt att jag inte behöver äta något mer idag.

Glad påsk!

Glad Påsk önskar jag er alla!

Grattis pappa!

Idag har vi firat världens bästa pappa som nyligen fyllt jämnt. Hurra för och än en gång grattis till min fina pappa.

En bit på vägen

Det tär på humöret att bo mitt i ett ommålningsprojekt. Hur ivrig och entusiastisk man än är och hur mycket man än försöker fokusera på slutresultatet så är det lätt att sucka över plastskynken, igentejpade dörrar, stegar, slipdamm och slipdamm och slipdamm igen. Nu har vi tagit påsklov från projektet. Eller rättare sagt; projektet har tagit påsklov.

Så var jag där igen

Den här bloggen började med funderingarna inför och igångsättandet av om- och tillbyggnaden av huset vi tidigare bodde i. Renoveringen. Innan allting blev som det blev. Innan jag, storasyster och lillasyster flyttade för att söka lugnet. Och när vi väl funnit den lugna platsen att flytta till. Ja, då ville vi inte stöka till den med en renovering. Det var ju faktiskt bra som det var. Men undan för undan har tanken växt. Att det kanske kan bli ännu bättre. Att jag är mogen nu. Att det faktiskt skulle vara roligt att renovera igen. Så nu är jag där igen.... Det är inte lugnt alls här just nu.

Spa-sportlov

Lillasyster och jag har varit på spa. På ett välkänt mycket japaninspirerat spa. Och eftersom jag inte är sponsrad kan jag säga att det kändes som en spafabrik när vi kom dit. Långa korridorer, upp och ner i trappor, många människor och en stor pool.

Men Yasuragi vann i längden. Snart hade vi lärt oss hitta och kände oss som vi alltid ville gå klädda i yukata och bara bada och andas lugnt, bli masserade och peelade, pröva lite meditation och yoga. Ja, och äta fantastisk japansk-svensk mat. Utvilade, nöjda, rena, lena och skrynkliga som russin åkte vi hem igen.