Tingeltangel & ingentingel

Sommartid och våffeldag

Dagen då vi ställer om till sommartid brukar alltid kännas så kort. Den där timmen som försvinner gör att vips så är det lunchdags och innan man vet ordet av är det kväll. Idag gick jag upp tidigt och gav mig den på att hinna minst lika mycket som en normallång söndag. Det känns som om det var en bra taktik.

För övrigt fuskade jag lite och ställde fram utemöblerna redan igår. Det gick ju alldeles utmärkt att sitta i dem och sola. Mmmmmm.

Idag är det även våffeldagen. Belgiska våffeldagen.

Mammafunderingar

De senaste veckorna har jag om och om igen påmints om hur stora och självständiga storasyster och lillasyster är.

Först åkte storasyster på sportlov till Idre med bästa vännen E och hennes familj. Inte nog med att hon åkte utan mig och lillasyster; hon och E åkte bara de två i en bil. Bästa vännen E körde hela vägen och det gjorde hon alldeles utmärkt. Sedan åkte lillasyster. Hon har flexlov occh valde att vara ledig veckan efter storasyster. Lillasyster och tre klasskamrater hyrde en stuga i Roslagen, hamstrade mat, godis och filmer och for iväg. I övermorgon åker lillasyster på skolresa till Barcelona. Hon skall prata spanska, hålla reda på pass och pengar och uppleva massor av kultur. Storasyster och jag planerar att åka till Linköping och Jönköping och besöka universiteten. Och det är inte jag som funderar på att studera där... Vart tog mina bebisar vägen?

Naturligtvis är jag glad att mina barn växer och utvecklas, att de har vänner, har möjlighet att resa och att de företar sig saker. Men det känns ändå sorgligt i mammahjärtat att tiden går så fort. Även sedan maken blev exmaken har systrarna bott hos mig på heltid och jag känner mig inte alls tränad för att de skall lämna boet. Och ändå vill jag ju förstås att de ska göra det; när de själva känner sig mogna.

Ett riktigt nöt

Jag är nötallergiker. Men jag tycker om jordnötter. Jordnötter är inte nötter utan ärtor.

Lillasyster är jordnötallergiker. Så jag får inte tillfälle att tycka om jordnötter så ofta. Storasyster och jag brukar passa på när lillasyster inte är hemma.

Allra mest tycker jag om de hela jordnötterna. De är mycket godare än halvorna.

En kväll när lillasyster inte var hemma, storasyster och jag passade på och jag gjorde mitt bästa för att peta åt mig de hela jordnötterna, frågade jag storasyster varför de skär itu jordnötterna när ändå alla tycker att de hela är godast.

Några veckor senare, i ett större sällskap, hade storasyster något otroligt roligt att berätta för oss alla. Kan ni tänka er, sa hon. Och fortsatte. Det var någon jag träffade, jag minns inte vem det var, som inte fattat att jordnöten har två halvor utan trodde att de delar på jordnötterna.

Ja, kan ni tänka er. Vilka nöt det finns!

Teriyki-lax

Man kan ju nästan tro att det alltid är storasyster och lillasyster som lagar mat och bakar hos oss medan jag bara ligger på soffan och äter praliner. Riktigt så är det inte.

Häromdagen lagade jag teriyaki-lax till exempel. Alldeles på egen hand.... Marinera laxtärningar i teiyakisås med riven ingefära i. Strössla på sesamfrö och ställ in laxen i ugnen en lagom stund. Hur enkelt som helst. Tänk bara på att laxen nätt och jämnt skall vara genomlagad.

Saltet är bara till prydnad. Det räcker gott och väl med sältan i teiyakisåsen.

Förlåtelse

Måste man alltid förlåta?

Jag har funderat på det här med förlåtelse. Måste man alltid kunna förlåta? Eller kan man acceptera att det finns beteenden och ageranden som är så djupt sårande, så hemska att man inte orkar förlåta? Om den som agerat inte ångrar sig, inte ber om förlåtelse. Måste man ändå erbjuda förlåtelse?

En god kristen förlåter. "Och förlåt oss våra synder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro." Är jag en dålig människa om jag inte förlåter?

Jag har kommit fram till att det inte går att tvinga fram förlåtelse. Vissa saker tar lång tid att bearbeta. Kanske kommer man en dag att känna att man är mogen att förlåta. Kanske kommer man aldrig dit. Och då är det bara så.

Mina hjärtligaste gratulationer!

Jag vill framföra mina hjärtligaste gratulationer till de nyblivna föräldrarna och till den lilla prinsessan. Jag tänker tillbaka på de dagar då storasyster och lillasyster föddes och känner att det finns ingen större lycka i världen än att få barn.