Hur gör 50åringar?

När jag var sisådär i 35årsåldern, det vill säga då jag trodde att jag visste allt, kunde allt och aldrig skulle bli äldre, då började mina kollegor hålla 50årskalas. Jättetrevliga kalas med fantastiska människor som inte alls verkade förstå att de var förfärligt gamla. Och när jag tänkte efter såg de otroligt fräscha ut; dessutom hade de hur kul som helst, var glada och framgångsrika och avsåg inte alls att lägga sig ner och dö av ålderssvaghet. Och då kände jag att även om jag inte egentligen trodde att jag kunde åldras så verkade det inte vara så himla farligt att fylla 50 år.

Och eftersom jag nu befinner mig på andra sidan, och det troligen bara är jag som är så rysligt gammal, så tänkte jag visa - och bevisa - att det inte är farligt att vara över 50 år. Det finns en massa saker som vi 50åringar faktiskt kan göra. Och som vi gör riktigt bra. Och som vi har kul när vi gör.

Shoppa till exempel. 

Andra chansen

Livet går upp och ner och tar de mest oväntade svängar. Tur att vi inte alltid vet vad som ligger framför oss. Vi klarar så mycket mer än vi någonsin trodde när vi måste göra det. Vi blir starka som lejon för att skydda dem vi älskar. Och vi kan bli så oändligt svaga när någon sträcker ut armarna och fångar oss.

Jag har avslutat påskhelgen i ytterskärgården med strålande sol, glittrande hav, klippor, stenar och en av livets oväntade svängar. Kinderna är röda av solen och hjärtat är lätt.

Påskfirande

Vilken fantastisk påskafton vi fick. Trots att bästa mamma och pappa inte kunde vara med.

Jag har firat med storasyster, lillasyster och storasysters pojkvän. Dagen inleddes med äggletning för dem som ännu tror på påskharen. Och tänka sig; han hade värpt i trädgården i år också. Lite senare var det dags för traditionell sillunch. Eller snarare laxlunch. Och därefter har vi gottat oss i solen hela eftermiddagen. Nu har ungdomarna gått över till systrarnas pappa. Och jag gläder mig åt att jag inte behöver äta något mer idag.

Glad påsk!

Glad Påsk önskar jag er alla!

Grattis pappa!

Idag har vi firat världens bästa pappa som nyligen fyllt jämnt. Hurra för och än en gång grattis till min fina pappa.

En bit på vägen

Det tär på humöret att bo mitt i ett ommålningsprojekt. Hur ivrig och entusiastisk man än är och hur mycket man än försöker fokusera på slutresultatet så är det lätt att sucka över plastskynken, igentejpade dörrar, stegar, slipdamm och slipdamm och slipdamm igen. Nu har vi tagit påsklov från projektet. Eller rättare sagt; projektet har tagit påsklov.

Så var jag där igen

Den här bloggen började med funderingarna inför och igångsättandet av om- och tillbyggnaden av huset vi tidigare bodde i. Renoveringen. Innan allting blev som det blev. Innan jag, storasyster och lillasyster flyttade för att söka lugnet. Och när vi väl funnit den lugna platsen att flytta till. Ja, då ville vi inte stöka till den med en renovering. Det var ju faktiskt bra som det var. Men undan för undan har tanken växt. Att det kanske kan bli ännu bättre. Att jag är mogen nu. Att det faktiskt skulle vara roligt att renovera igen. Så nu är jag där igen.... Det är inte lugnt alls här just nu.