Tingeltangel & ingentingel: november 2007

Tisdagstema - pynt

Veckans tisdagstema är pynt.... Jag är snarare en minimalist än en pyntare. Men idag har jag tagit ut svängarna lite extra och pyntat min rosmarinplanta.

Hos oss släpper vi inte in julen än. Inte ens minsta adventspynt kommer över tröskeln. I alla fall inte annat än i största hemlighet.

Lillasyster skall fylla år. Det är en stor dag och det har räknats ner och skrivits listor länge nu. Först när lillasyster är vederbörligen uppvaktad (med paket med presentpapper - inte julpapper) och både släktkalas och övernattningskalas med kompisarna är överstökat kan vi släppa in julen.

Men sent om natten kan det möjligen ändå hända att något litet pynt smyger in och gömmer sig. Häromkvällen smet tex dessa söta små kulor från Village in kamoflerade i en vanlig papperskasse.

Det fiffigaste av allt är att de kan stå upp och användas som hållare för placeringskort. Så kommer de att få stå på mitt bord på julafton.

Tisdagstema - omgjort

Veckans tisdagstema är omgjort. Eftersom vi under det senaste året gjort om vårt hus dramatiskt och eftersom jag är så otroligt nöjd med resultatet tar jag chansen att reprisera lite före- och efterbilder från hallen.

Före.

Under byggtiden.

Efter.

Tingeling!

Förvirrad

Är minneskraschen så total att jag helt glömt bloggen?.... Nej då, så illa är det inte. Plötsligt blev det tvärstopp bara.

Jag tillhör definitivt inte den pyssliga typen men emellanåt får även jag för mig att jag skall skapa något.... Häromdagen köpte jag en säck talgbollar att utfordra småfåglarna med i vinter. Efter att förgäves ha letat igenom garaget efter de där hållarna som man brukar stoppa ner bollarna i bestämde jag mig istället för att göra en fin krans av talgbollar och vackra röda äpplen. Kanske med en liten grankvist instucken här och var också. Jag såg för mig hur fint det skulle bli. Och hur glada talgoxarna skulle bli.

Ha, ha! Söndersmulat talgklet och granbarr på köksgolvet var vad jag åstadkom.... Minns ni sagan om han som gick till skäddaren och beställde en kostym? Kom tillbaka om lördag. Bidde de´ ingen kostym. Vad bidde de då? De´ bidde en vanttumme.... Min stora fina krans bidde en liten äppelkrans. Jag satte fast den på några kvistar granris. Talgbollarna får hänga vid sidan om.... Jag hoppas verkligen att talgoxarna inte läser bloggen. Då blir de kanske besvikna när de tänker på den fina kransen de inte fick.

Minneskort

Jag behöver ett extra minneskort. Ett med stor kapacitet. Är det någon som vet var jag kan få tag på ett sådant?

Nej, det är inte avsett för kameran. Det är till min hjärna..... Jag hatar att glömma saker. Det får mig att känna mig oduglig, slarvig och eländig. Och ändå så händer det hela tiden. Nyss upptäckte jag att min dotter är en vecka försenad till sin tandläkartid. Sk.. också. Hon kan få en ny tid i januari. Sk.. igen.

Och säg inte att jag borde skaffa en kalender. Jag har en. Den ligger i hallen mitt framför ögonen på mig. Jag skall bara komma ihåg att skriva in det jag skall komma ihåg. Därefter skall jag bara komma ihåg att läsa av vad jag skall komma ihåg. Sk.. en tredje gång.

Ett rejält minneskort är vad jag behöver. Eller kanske något naturmedel med fantastiska egenskaper. Och kan jag be att få bli klonad också samtidigt. Senast på onsdag, tack. Då kan jag gå på öppet hus i storasysters skola samtidigt som jag går på lillasysters konsert.

Min kamera

Nu tänkte jag visa vad det var jag köpte före novemberlovet.....

Jag fick min första digitalkamera i födelsedagspresent av min man för nästan sex år sedan. Den var helt otrolig - då. Under de här sex åren kan man nog säga att utvecklingen sprungit ganska fort. Fort förbi min fina och mycket dyra kamera. Inget ont skall dock sägas om min vän Olympus som varit trofast under dessa år. Men nu har han fått lite välbehövlig semester.

Den nya kameran skall vara liten och enkel att använda sa jag till mannen i fotoaffären. Och jag gick ut ur butiken med en ny kompis, en Canon Ixus.

Visst skulle jag väldigt gärna vilja ha en riktigt bra systemkamera - men det är liksom en helt annan historia.

(Och som vanligt hade det naturligtvis varit bättre att fotografera i dagsljus istället för mitt i natten. Vissa saker lär man sig visst aldrig.)

Det franska köket

Med risk för att ni tycker att vi är alldeles tokiga så tänkte jag avslöja lite detaljer från vårt besök i Paris.

Först det här med shoppingen. Är vi galna som inte passar på att shoppa loss i Paris? Kanske det. Men inredningsprylar går av praktiska skäl i stort sett bort när man flyger. Svårt att släpa hem fynden. Vi besökte Habitat och Zara Home men jag kan inte påstå att jag gråter för att jag inte köpte något där. Vi tittade naturligtvis in i en och annan klädbutik och på de stora (läs dyra) varuhusen. Men för mig blir det så mycket intryck och så många val att det är svårt att komma till skott och verkligen köpa något. Döttrarna shoppade en del förstås. Skivor, smink, smycken - och strumpor.

Vi vuxna spenderar vår reskassa på mat istället.... Går till Fauchon och dreglar. Går till den lokala livsmedelsbutiken och handlar.

En och annan ankleverpaté slank ner i bagaget. Och dijonsenap. Kanske någon vinflaska också om jag tänker efter riktigt.

Vi hade med oss en lista på restauranger vi blivit rekommenderade. Bäst att fråga på hotellet också vad de har för förslag. Sedan måste vi fundera lite. Så tillbaka till de hjälpsamma killarna i receptionen och be dem beställa bord. Franska "live" är svårt. Franska i telefon är omöjligt.

Som ni kanske förstod av en av de tidigare bilderna är jag förtjust i ostron. Och just dessa ostron (som var "vanliga" fine de clair) var de godaste jag ätit i heeeela mitt liv....

För att ni riktigt skall förstå vilka matnördar vi är visar jag en rätt som fick maken att fullständigt gå i spinn av lycka.

Kalvnjure.... Den omtänksamme servitören försäkrade sig ett par gånger om att den utländske turisten verkligen förstod vad det var han beställde. Jodå, det var precis som han tänkt sig.

Någon kanske undrar vad döttrarna tycker. De rara och underbara döttrarna är hur tålmodiga som helst. Och faktiskt matroade de också. Deras lycka var total då de upptäckte att det fanns fem creperior i samma kvarter som hotellet.... Och både moules, l´escargot och creme brulee slinker ner utan tvekan. Lillasyster blev till och med förtjust i ostronen och ville beställa fler. Ibland faller inte äpplena så långt från päronträdet.