




Det känns tröstlöst att fotografera i det eviga mörker som råder just nu. Men det blev i alla fall lite bättre efter att jag tagit av linsskyddet.... Tingeling!
Tankar om allting och ingenting. Och lite tingeltangel.
Det känns tröstlöst att fotografera i det eviga mörker som råder just nu. Men det blev i alla fall lite bättre efter att jag tagit av linsskyddet.... Tingeling!
Jag ser dem varje dag..... De springer till tåget. De springer uppför trapporna i tunnelbanan. De pratar fort, fort i telefonen. De blir otåliga när trafikljusen slår om till rött. Otåliga om någon går långsamt framför dem på trottoaren. Otåliga när datorn surrar och jobbar innan den kommer igång. Otåliga för att kaffet inte kommer fort nog ut ur kaffemaskinen. De börjar på fem saker samtidigt fast de vet att det är ineffektivt. Oj, oj! Är klockan redan så mycket. De stressar för att hinna till utsatta möten. Stressar för att inte högarna på bordet skall växa till himlen. Stressar hem för att hinna träffa familjen innan de faller omkull....
Dags att borsta tänderna.... Konstigt. Det var ju bara ett ögonblick sedan det var morgon och de stod här och borstade tänderna senast. Och de vet att det är ett ännu kortare ögonblick tills det är morgon igen och de åter står här och borstar tänderna.... Tänk, är det det här som är livet? Att möta sitt trötta ansikte i spegeln när man borstar tänderna.
Jag ser dem varje dag. Och jag känner igen en av dem. Det där trötta ansiktet har jag bestämt mött någonstans tidigare.....
Tingeling!
Hos oss är det inte Halloween. Hos oss är det Allhelgonahelg. En dag för eftertanke snarare än en dag för bus.... Jag önskar en fin Alla Helgons Dag.