Stress

Jag ser dem varje dag..... De springer till tåget. De springer uppför trapporna i tunnelbanan. De pratar fort, fort i telefonen. De blir otåliga när trafikljusen slår om till rött. Otåliga om någon går långsamt framför dem på trottoaren. Otåliga när datorn surrar och jobbar innan den kommer igång. Otåliga för att kaffet inte kommer fort nog ut ur kaffemaskinen. De börjar på fem saker samtidigt fast de vet att det är ineffektivt. Oj, oj! Är klockan redan så mycket. De stressar för att hinna till utsatta möten. Stressar för att inte högarna på bordet skall växa till himlen. Stressar hem för att hinna träffa familjen innan de faller omkull....

Dags att borsta tänderna.... Konstigt. Det var ju bara ett ögonblick sedan det var morgon och de stod här och borstade tänderna senast. Och de vet att det är ett ännu kortare ögonblick tills det är morgon igen och de åter står här och borstar tänderna.... Tänk, är det det här som är livet? Att möta sitt trötta ansikte i spegeln när man borstar tänderna.

Jag ser dem varje dag. Och jag känner igen en av dem. Det där trötta ansiktet har jag bestämt mött någonstans tidigare.....

Tingeling!

2 kommentarer:

Poppins sa...

Hej "Syster"!
Det är lätt att hamna i ekorrhjulet men man måste fundera på hur man ska komma ur det. Det är inte lätt... En av mina arbetskamrater och jag försöker "hålla koll" på varandra och säga till om den andra stressar för mycket. Det känns bra för ibland märker man inte själv att stressen tagit över.
Många kramar från Poppins

Dubbelörn sa...

Direkt när jag börjar läsa dina rader så hugger det till i magen... Börjar fysiskt må illa o känner hur pulsen ökar.

Det här var jag... o den person som jag hoppas jag för evigt har lämnat bakom mig.

Det viktiga är att stanna upp, tvinga sig själv att stanna upp. Det finns inget som är så livsviktigt så man förskar sin hälsa...

Lyssna i tid!!

Säger den som verkligen har "hit hard" p g a detta ekorrhjul.

En stor varm kram till dig