Hittelön

Jag tappade bort något oerhört dyrbart i Rom. Som tur var hittade jag vad jag tappat efter ungefär en timme. Den längsta timmen jag kan minnas.

Med tanke på stöldrisken hade storasyster och lillasyster inga mobiltelefoner med sig när vi vandrade runt i Rom. Så när jag trodde att de klättrat upp till toppen av kupolen på Peterskyrkan och följde efter i en smal och slingrande trappa där man bara fick gå åt ett håll och det visade sig att jag inte alls följde efter dem därför att de inte alls börjat gå upp utan mig utan var kvar där nere; ja då var det inte helt lätt att hitta dem igen. Jag var ganska skärrad och skräckslagen. Och orolig för att storasyster och framförallt lillasyster skulle vara panikslagna. Men precis när jag tänkte uppsöka polisen och uppmana dem att evakuera hela Vatikanstaten så kom döttrarna lugnt gående. Har Du varit orolig mamma, frågade de. Det har inte vi.

5 kommentarer:

Jess sa...

Kloka döttrar du har! Jag hade varit panikslagen. Skönt att allt gick bra.

Vilda tankar! sa...

Fy vilken panik.
Vilken tur att det löste sig relativt snabbt men jäkla barn att "låtsas" att allt varit lugnt.

Rom är en fantastisk stad, skulle gärna vilja ta dit mina pojkar.
Kram

Ett stenkast från Fyndet sa...

Ouch - vet precis hur det där känns! Inte för att mina barn försvunnit i Rom, men det räcker med att 2,5-åringen rymde från radhusområdet häromdagen och var borta i 10 minuter...

Skönt att det löste sig så snabbt!

Poppins sa...

Ja, där ser man! Vilken tur att dina döttrar är så förnuftiga!
Det låter underbart med en resa till Rom - en stad som jag gärna vill besöka.
kramar från Poppins

Dubbelörn sa...

*gapskrattar*

Mammas magkänsla är nästan alltid rätt ;). Ibland glömmer man bara bort hur stora de egentligen är :D.

Rom är en härlig stad!

Kram