Förlåtelse

Måste man alltid förlåta?

Jag har funderat på det här med förlåtelse. Måste man alltid kunna förlåta? Eller kan man acceptera att det finns beteenden och ageranden som är så djupt sårande, så hemska att man inte orkar förlåta? Om den som agerat inte ångrar sig, inte ber om förlåtelse. Måste man ändå erbjuda förlåtelse?

En god kristen förlåter. "Och förlåt oss våra synder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro." Är jag en dålig människa om jag inte förlåter?

Jag har kommit fram till att det inte går att tvinga fram förlåtelse. Vissa saker tar lång tid att bearbeta. Kanske kommer man en dag att känna att man är mogen att förlåta. Kanske kommer man aldrig dit. Och då är det bara så.

10 kommentarer:

anna sa...

Det är tur att vi alla är olika eller hur. Det finns saker i mitt tycke som jag inte kan förlåta, det kan blekna på sin höjd, men den där känslan i magen hänger kvar..Sen å andra sidan kan jag iblan tycka att livet är för kort för att inte förlåta..
Så vem betämmes vad som är rätt eller fel? Gå på din egen känsla vännen<3
kram

Dubbelörn sa...

Det finns vissa saker som inte kan förlåtas. Som sårat en så djupt o som varit väldigt svåra att bearbeta.

Min uppfattning är att man inte heller behöver förlåta allt.

Jag kan acceptera det som hänt o gå vidare ("för att livet är kort"). Det är en helt annan sak. Men, förlåta, det kan jag inte... oavsett ånger fr den som agerat.

Sedan är jag ändå en person som inte har många "hang-ups", men det finns somligt som sitter väldigt djupt...

Varma kramar till dig vännen

fia sa...

Det är svårt det där, jag själv har svårt att bara förlåta - vill tänka och fundera och framför allt känna efter.
Magkänslan är det viktigaste

Ibland behöver man kanske ta första steget fast man inte gjort något fel - det kan va så att den andra inte vågar ta steget... Men då ska det vara värt det - att man inte kan vara utan den personen trots sårande ord och handlingar.

Följ hjärtat, är det ändå svårt att avgöra så avvakta -tids nog vet man vad man ska göra eller inte

stora kramar <3

Jess sa...

Jag tror inte man kan eller ska behöva förlåta allt, verkligen inte! Det finns saker, en hel del, som är oförlåtbara! (Hittade kanske på ett nytt ord där;))
Att vara en god kristen är inget jag suktar efter så jag väljer att förlåta det jag kan förlåta. Om jag förlåter då ska jag också kunna släppa det och inte gå och fundera på det och det ska inte få mig att må dåligt. Om det gör det är det inte förlåtet. Jag babblar...hoppas du förstår hur jag tänker.

kramar

Vilda tankar! sa...

Svårt det där eftersom "vetabästarna" säger att man ska förlåta för att kunna gå vidare i sitt liv.
Men är man riktigt sårad och någon inte förstår hur illa de gjort en utan mer eller mindre rycker på axlarna och tycker att man ska skärpa sig.
DÅ är det svårt att förlåta. Jag undrar hur det skulle gå till? Man betyder uppenbarligen inte så mycket för den personen att man är värd att lyssnas på och tas på allvar. DÅ är det nog bäst att försöka gå vidare för annars tror jag man kränker sig själv.
Tiden är ens vän i de lägena. Det gör ont men det bleknar och alla har nog mer eller mindre varit i den sårades situation.
I värsta fall kan man göra som Ingemar Bergman. Han hade en svart bok som han skrev ner alla som han tyckte illa om. De allra värsta skrev han längst bak upp & ner!!!
Kanske en ide om man vill bli av med sina sårade känslor!
Varm kram //Monica

Poppins sa...

Oj, vilken svår frågeställning. Jag tror inte att man alltid kan förlåta. Det enda som man måste fundera på är vad som är bäst för en själv. Mår jag bättre om jag förlåter? Och om jag säger att jag förlåter, menar jag det? Om inte, blir saker bara sämre. Kanske det är bättre att vänta med att förlåta tills man fått ett nytt perspektiv på saker ting.
kramar från Poppins

Anonym sa...

Ja, ibland vet man varken hit eller dit! Kanske är det bara att gå vidare tror att en dag kommer du till klarhet!

Anonym sa...

Ja, ibland vet man varken hit eller dit! Kanske är det bara att gå vidare tror att en dag kommer du till klarhet!

Anonym sa...

Ja, ibland vet man varken hit eller dit! Kanske är det bara att gå vidare tror att en dag kommer du till klarhet!

Anonym sa...

Ja, ibland vet man varken hit eller dit! Kanske är det bara att gå vidare tror att en dag kommer du till klarhet!