De senaste veckorna har jag om och om igen påmints om hur stora och självständiga storasyster och lillasyster är.
Först åkte storasyster på sportlov till Idre med bästa vännen E och hennes familj. Inte nog med att hon åkte utan mig och lillasyster; hon och E åkte bara de två i en bil. Bästa vännen E körde hela vägen och det gjorde hon alldeles utmärkt. Sedan åkte lillasyster. Hon har flexlov occh valde att vara ledig veckan efter storasyster. Lillasyster och tre klasskamrater hyrde en stuga i Roslagen, hamstrade mat, godis och filmer och for iväg. I övermorgon åker lillasyster på skolresa till Barcelona. Hon skall prata spanska, hålla reda på pass och pengar och uppleva massor av kultur. Storasyster och jag planerar att åka till Linköping och Jönköping och besöka universiteten. Och det är inte jag som funderar på att studera där... Vart tog mina bebisar vägen?
Naturligtvis är jag glad att mina barn växer och utvecklas, att de har vänner, har möjlighet att resa och att de företar sig saker. Men det känns ändå sorgligt i mammahjärtat att tiden går så fort. Även sedan maken blev exmaken har systrarna bott hos mig på heltid och jag känner mig inte alls tränad för att de skall lämna boet. Och ändå vill jag ju förstås att de ska göra det; när de själva känner sig mogna.
Först åkte storasyster på sportlov till Idre med bästa vännen E och hennes familj. Inte nog med att hon åkte utan mig och lillasyster; hon och E åkte bara de två i en bil. Bästa vännen E körde hela vägen och det gjorde hon alldeles utmärkt. Sedan åkte lillasyster. Hon har flexlov occh valde att vara ledig veckan efter storasyster. Lillasyster och tre klasskamrater hyrde en stuga i Roslagen, hamstrade mat, godis och filmer och for iväg. I övermorgon åker lillasyster på skolresa till Barcelona. Hon skall prata spanska, hålla reda på pass och pengar och uppleva massor av kultur. Storasyster och jag planerar att åka till Linköping och Jönköping och besöka universiteten. Och det är inte jag som funderar på att studera där... Vart tog mina bebisar vägen?
Naturligtvis är jag glad att mina barn växer och utvecklas, att de har vänner, har möjlighet att resa och att de företar sig saker. Men det känns ändå sorgligt i mammahjärtat att tiden går så fort. Även sedan maken blev exmaken har systrarna bott hos mig på heltid och jag känner mig inte alls tränad för att de skall lämna boet. Och ändå vill jag ju förstås att de ska göra det; när de själva känner sig mogna.
5 kommentarer:
Tiden går snabbt och jag förstår att det måste kännas som om tiden har flugit sedan dina tjejer var små och nu är på väg att bli unga kvinnor.
En tröst är ju att du har lyckats uppfostra dem till att bli självständiga och att de fått alla möjligheter att bli starka kvinnor. Du är deras bästa förebild.
kramar från Poppins
man ser fram emot det med skräckblandad förtjusning kan jag tänka mig...
har själv några år kvar innan mina barn lämnar boet - men inser redan nu att det går väldigt snabbt - nästan för snabbt..!
Men det är något magsikt på något sätt - att man uppfostrar och är förebild för sina döttrar och dom är en del av en spegelbild av sig själv på många sätt och vis...
Mmmmm Fina du det kommer gå bra å bli bra!!
kram kram
Det här ältar jag också med mig själv om och om igen.
Att inte livet kommer att fortsätta så här för alltid.
Man både vill och inte vill att de ska bli flygfärdiga och ge sig ut i livet, uppleva en massa och ha kul.
Men förhoppningsvis går det inte över en dag. De kommer att hänga hemma mellan varven ändå inbillar jag mig. Kontakten tar ju inte slut den dagen de flyttar. Den tar oss bara till en annan nivå.
Ont kommer det att göra när det är dags men det kommer att gå över - det vet vi långt där inne eller hur?
Kram från Monica
Jo vi uppfostrar våra barn att bli självständiga och när vi sedan lyckats så är vi ledsna eller ja, det är vi ju egentligen inte men ändå liksom... :)
kram
Ja tiden springer iväg och när vi upptäcker det, så blir det ett wake up call. Någon klok människa har ju myntat uttrycketm att vi äger inte våra barn, vi har dem bara till låns. Så är det nog!
Kram på dig<3
Skicka en kommentar