Idag får man blogga utan rubrik. Det går säkert bra det med.

Eftersom jag bidrar till att upprätthålla statistiken rörande bloggläsning ganska många dagar i veckan och för det mesta håller mig till inredningsbloggar så hinner jag ju se en hel del av hur vackert ni alla har det hemma. Och en hel del av alla fantastiska bilder på inspirerande miljöer och underbara ting att köpa som vi visar varandra hela tiden.

Jag erkänner att jag blir hagalen. Jag blir alldeles sjuk av begär. Jag vill ha alla dessa fina ljuslyktor, kuddar, plädar, blomkrukor, trädgårdsmöbler och så vidare i all oändlighet. Jag vill till och med ha trådkorgar, gustavianska stolar, shabby-chic möbler och luffarslöjd fast det inte alls skulle passa hemma hos mig. Men de där sakerna är ju så vackra hemma hos er. Jag vill åka till Falun, Gävle, Göteborg, Örebro och Köpenhamn bara för att få köpa mera underbara inredningsprylar.

Även fast jag bor i ett stort hus skulle jag behöva åka direkt från Köpenhamn till Shurgard och hyra ett förråd om jag så bara köpte hälften av allt jag trånar efter. Och jag gillar ju inte ens att ha en massa prylar i mitt hem. Och ändå kan jag inte sluta vilja det ändå.

Jag skulle behöva ett hus till! Ett sekelskifteshus på landet där jag kan inreda gammaldags och mysigt. Vita möbler och kanske några tyger med rosenknoppar. Ett hus i Frankrike vore bra också. Att inreda med mera färg, provencalska mönster och stora keramikfat med frukt och grönsaker. Vänta - jag tar ett hus på stranden också. Där kan det marint inspirerade få blomma ut totalt. Med sandstrand utanför där jag kan ta långa promenader och samla snäckor och fina stenar.... Sedan var det inget mer. För tillfället. Tills jag hittat lite nya bilder att sucka över.
För att inte bidra till att öka köphysterin så visar jag bara en enkel bild av några stenar idag.... Känner ni igen dem förresten? Just det. Filmen Something´s gotta give. Det är ett hus att tråna efter det... Men vänta nu. Hur hamnade jag där igen?

Trådlös

Idag har jag lärt mig att hantera en skruvdragare. Himla praktisk sak när man har en massa golvplankor att skruva fast. Och riktigt roligt var det.... Lillasyster hade lekt modefotograf så kamerabatteriet var helt uttröttat. Jag får komma igen en annan dag med bilder på skruvarna - och resten av bygget.
Nu skall jag åka ut i skärgården med döttrarna. Där är vi trådlösa i ordet rätta bemärkelse - så inget internet på några dagar.

Bygge pågår

Jag har semester den här veckan. Det känns inte som min "riktiga" semester än - den kommer senare. Den här veckan bygger min pappa och jag.

Före ombyggnaden hade vi två entréer till vårt hus. Eftersom vi ändå inte hade något hembiträde som kunde behöva en egen ingång tog vi bort den ena. Hallen slogs ihop med arbetsrummet och ytterdörren byttes mot en altandörr. Min idé och jag är mycket nöjd. Byggarna var hyggliga och rev bort den gamla skeva stentrappan och kvar hade vi - bokstavligt talat - ett hål i väggen.

Det är här pappa kommer in i handlingen. Snälla pappa har nu murat igen hålet och vi har påbörjat ett bygge. Att säga att vi bygger en altan är överdrivet, dessutom har vi redan en. Nej, den här är snarare i balkongstorlek fast inte så högt uppe. Och så kommer den att ha en trappa ner till marken. Där är morgonsol och jag ser framför mig hur vi skall sitta på trappan och äta frukost. Jag har noterat att vår familj gillar att sitta i trappor. På den nuvarande altanen sitter vi alla gärna i trappan även fast där finns både bord och stolar. Så detta skall bli en bred och sittvänlig trappa.

Innan bygget kunde börja fick jag i uppgift att åka till brädgården. Fransk träskruv, stolpskor, gjuta grov, förstärkta beslag, trallskruv och framförallt sisådär en trettio långa plankor som skulle upp på biltaket. En ny värld har öppnat sig för mig. Jag visste inte att alla dessa saker fanns att köpa. De har tidigare bara varit något mystiskt som hantverkare trollade fram ur innandömet på sina skåpbilar.... Ett raggtips kan jag ge också om någon behöver. Där är måååånga ensamma män på brädgården.

Bygget går till så att pappa bygger och jag står lite tafatt bredvid och försöker säga uppmuntrande saker. Emellanåt drar pappa ett streck på en planka och så sågar jag av vid strecket. Det är en bra uppgift. Den klarar jag av. Eller så säger pappa, Kan du hämta lite vatten? En ännu bättre uppgift. Den klarar jag definitivt av. Några gånger har jag överträffat mig själv och grävt en grop eller hållit i lodet.

För att inte vara helt sysslolös på min semester så har jag haft ett litet sidoprojekt. Jag har lekt stenläggare (dock utan bar överkropp) med de överblivna stenarna från uppfarten. Här är resultatet.
Avsikten är att det skall bli lättare att klippa gräset runt flaggstången. Nu återstår att klura ut hur jag skall dölja det fula fundamentet.

Det regnar idag. Bygget ligger nere och jag har kunnat konstatera att mina stenar inte flutit bort.

Fjärde juli idag

I Stockholm regnar det.... Familjen L jag saknar er. Önskar att jag var med er i Virginia. På farmen. Solsken. Barbecue i trädgården. Med trehundra av era närmaste vänner(!). Gris som roteras över glöden. Farfars hemliga barbecuesås. Vattenmelon...

Kom rosor och ....

Jag tog några bilder i trädgården igår. Dem tröstar jag mig med idag när det ösregnar i Stockholm.
Det här är vår röda klängros, Flammentanz. Jag tycker om överflödet av blommor som alla kommer samtidigt. Sådant imponerar på mig. Sedan blir det mest bara skräp kvar.
Den vita rosen heter Schneewitchen. Jag tycker den har så vackra knoppar.... I alla fall i verkligheten.
Allotria är egentligen lite för orange för min smak - och så doftar den inte heller. Det måste ha varit utförsäljning på plantskolan den dagen den kom hem till oss. Den får gömma sig bakom lavendeln som doftar så underbart så det räcker för två.
När jag kommer hem ligger troligen pionerna slagna till marken. Tur då att jag har en bild... Men oj då, var kom allt ogräset ifrån?
Jag har sett att många visar bilder på pioner inomhus i vas. I våra pioner bor det alltid myror så de (pioner och myror) får stanna ute i trädgården.

Här är en annan doftfavorit, smultronschersmin (jag googlade och kom fram till att detta var en bra stavning). Också en kortvarig lycka - det har redan börjat snöa under buskarna. Men den är ljuvlig när den blommar. I bakgrunden syns en installation signerad av döttrarna. Det är en pappkartong som placerats under buskarna med uttryckliga order om att den inte får flyttas. Christo skulle vara avundsjuk om han visste.

Inte på min gata

Området där jag bor innehåller vad man skulle kunna kalla blandad villabebyggelse. Några små sommarstugor från 30-talet finns kvar sida vid sida med putsade 50-talshus, Euro-hus i mexitegel och arkitektritade hus som tillkommit de senaste åren. Gamla äppelträdgårdar har styckats av och lämnat plats för nyare bebyggelse. Nu finns knappt några obebyggda tomter kvar. Ett par hundra meter från oss tar gatan slut och där övergår den i en gång- och cykelväg som leder ner till strandpromenaden.

Längst ner på gatan ligger en stor och vildvuxen tomt. Den har aldrig styckats och mitt på tomten ligger ett trähus som jag gissar byggdes på 20-talet. För några månader sedan var den fastigheten till salu. På prislappen stod sju nollor i rad. Vi skrattade och tyckte mäklaren var knasig som trodde att det skulle gå att få så mycket. Efter budgivningen skrattade nog säljaren ännu mer. Och vi kunde inte förstå hur någon kunde betala så mycket för ett hus med omfattande renoveringsbehov. Även om man skulle kunna dela tomten i tre skulle det vara för mycket. Det är ju inte ens en sjötomt sa vi. Är de tokiga?

Nu börjar vi förstå.

För några dagar sedan kom en granne till oss och berättade att ett byggföretag har köpt tomten. De planerar att riva det gamla trähuset och bygga en flerfamiljsfastighet i tre våningar med sex bostadsrättslägenheter istället... På vår lilla gata... Där i hörnan på väg ner till strandpromenaden där alla barn på gatorna runtomkring tar sina första vinglande tramp på cykel, där alla vi som bor i närheten joggar, där grannarna rastar sina hundar - där skall infarten till husets parkeringsplatser ligga.

Jag gick upp på övervåningen och tittade bort mot tomten. Nu när det är lummigt ute såg jag inte huset utan bara lövträd. Jag försökte föreställa mig hur det skulle se ut utan träden. Hur skulle det se ut att ha ett stort stenhus där? Med soprum, gångar och parkeringsplatser... Skulle vi kanske möjligen kunna skymta vattnet om de hugger ner träden?

Jag skäms. Jag skäms för att jag är trångsynt och inte vill ha ett stort stenhus på min gata. Jag skäms för att jag undrar om jag skulle få bättre eller sämre utsikt. Jag skäms för att jag tänker att jag inte vill ha en massa trafik på min gata. Jag skäms för att jag inte unnar andra att få flytta in i de nya fina lägenheterna.

Det måste få byggas bostäder. Det är brist på bostäder häromkring. Bostadsbyggande skapar omsättning på bostäder och i slutänden frigörs förhoppningsvis små billiga lägenheter så att ungdomar kan hitta en första bostad. När jag blir gammal och inte orkar bo i ett eget hus då kommer jag att vilja att det skall finnas en lägenhet för mig att flytta till. Så det klart att det måste få byggas lägenheter. Det är bra med nya bostäder. Men - måste de verkligen ligga på min gata?

Efter midsommar

Tiden går så fort, så fort och vi har redan passerat midsommar. Jag hann inte riktigt med där.
Här hos mig gungar det lite fortfarande. Och det beror inte på snapsen som slank ner till sillen utan enbart på att jag tillbringat ett antal timmar på sjön. Vi lastade traditionsenligt familjen och de närmaste vännerna i båten för att ge oss av ut i skärgården. Där har vi underbara vänner som vänligt och tappert bjuder in oss varje midsommar för att besöka deras underbara sommarhus på en ö i Stockholms norra skärgård.... Tack snälla, rara ni för att vi får fira midsommar med er. Till och med vackert väder på midsommarafton hade ni lyckats ordna.

Mina fötter är fulla med sönderkliade myggbett. Allt är med andra ord precis som det skall vara.

De här bilderna kommer inte från vårt midsommarfirande. Jag hade glömt kameran. De fina sakerna finns istället hos inredningsbutiken Escape. Ni har väl inte glömt tävlingen.