Mera London

Hur hade matnördarna det i London? Nja, sådär... Jag måste erkänna att vi inte känner samma entusiasm inför det brittiska köket som det franska. Säkert hemskt fördomsfullt av oss. Vi la inte massor av energi på att efterforska de bästa restaurangerna utan nöjde oss med det mer lättillgängliga....

Fish n´chips måste man ju äta i England. Tyvärr inte serverad i tidningspapper vid detta tillfälle men god ändå.

Efter att vi kom hem fick jag höra av goda vänner att de åker till London i helgen som kommer för att bland annat gå på Jamie Olivers restaurang. Det grämer mig att jag inte tänkte på det.... För sisådär en tre-fyra månader sedan - för så lång väntetid är det för ett bord där.

Maken vågade sig på en Shephards Pie. Och jag tror bestämt han fick en pint också.

På marknaden i Camden Town fanns mat från hela världen. Och i Harrods saluhall finns ostronbar och hur mycket läckerheter som helst. Men där kom jag mig inte för att fotografera.

Jag tänker älta London lite till.... Nästa gång tjatar jag om vad vi shoppade.

I västerled

Ingen idé att sitta här och gnälla över snön. Tänkte vi. Och reste västerut.


Och landade här. I nollgradigt och snöblandat regn.... Men vem bryr sig?

Här finns ju annat att fokusera på.

Glad Påsk

Jag vill häva köpet.

Konsumentköplagen 9 § - "Dröjsmål på säljarens sida föreligger om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hans sida." Jag går direkt vidare till 13 § " Köparen får häva köpet, om säljarens dröjsmål är av väsentlig betydelse för honom."

Det här är ett solklart fall av dröjsmål. Och inte beror det på mig inte. Jag bad tydligt och klart om leverans till jul och först nu till påsk så kommer varan. Tre månaders försening. Och dessutom på en så säsongsbetonad vara. Den går inte ens att sälja på rea så här års. Klart det är av väsentlig betydelse.

Det var en vit jul jag beställde - inte en vit påsk.

Hos oss brukar påskharen komma och värpa i trädgården tidigt på påskaftons morgon. Godisägg och små presenter värper han som döttrarna sedan letar upp.... Vilket barn kan man få att tro att detta är spår efter påskharen?

Nej, jag vill häva köpet. Jag vädjar till leverantören - Var vänliga och hämta tillbaka all snön omgående.

Glad Påsk!

Bara sju veckor kvar

Nu är det bara sju veckor kvar av den beräknade tiden. Sedan skall de komma; våra nya familjemedlemmar.... Ja, de nya sofforna alltså.

De nya sofforna skall få bo i vårt vardagsrum. Det rummet använder vi mest som sällskapsrum. I vardagsrummet umgås vi när vi har gäster men vi sitter sällan där när det bara är vi i familjen. Vi har heller ingen TV där. Rummet är lite för stort för att det skall kännas mysigt. Så egentligen är det ju inget var-dags-rum.

Istället brukar vi sitta i vårt lilla bibliotek eller, numera, i hallen på övervåningen. Innan vi byggde om var den hallen knappt mer än en passage och den begränsades av ett snedtak. Efter ombyggnaden är rymden en helt annan. Här kan man sitta och se på TV eller läsa eller bara titta ut genom fönstren - om inte systrarna och deras kompisar hunnit dit först förstås för att spela Sing-star eller Guitar Hero.... Här är några bilder från vår övre hall.

Den uppmärksamme ser att några av bilderna är tagna i somras. Den ännu mer uppmärksamme ser att jag lyckats tappa bort en av stjärnorna på bordet. Det är ett mysterium hur det gått till!

Schlageryra!

I min familj är vi schlagerdårar. Fast om vi skall vara riktigt ärliga kanske systrarna har växt ifrån den värsta schlageråldern. Det är i vanliga fall rockigare och tyngre musik som gäller. Men det är svårt att inte ryckas med och vid den här tiden på året så infinner sig ändå alltid schlageryran på nytt.

Lillasyster kan alla bidrag utantill. Skylten är klar. Spänningen stiger. Ikväll smäller det.... Tänker ni titta? Det ska vi.

Tingeltangel i 2000talet

Jag inser att jag levat kvar i 1900-talet. Men nu, nu har jag inträtt i 2000-talet.

Jag har skaffat mig en bärbar dator och triggat maken att installera ett trådlöst nätverk här hemma.

Wow, en helt ny värld har öppnat sig. Jag kan sitta bekvämt tillbakalutad i soffan med datorn i knät och surfa runt. Jag kan även sitta där och arbeta genom att på ett mirakulöst sätt och med ett par klick och några lösenord plötsligt befinna mig inne i servern på kontoret. Jag måste säga det igen. Wow!

Allt det här visste ni förstås redan.... När jag ivrigt och med andan i halsen av glädje förklarade teknikens under för döttrarna suckade de bara och sa -Mamma, så har alla andra hemma hos sig. Alla andra.... Så ni visste förstås redan. Men för mig är det fantastiskt.

Nu gäller det bara att hålla hårt i datorn och tala snällt till den. Jag måste ha valt en knasig modell för den är utrustad med fötter och är så himla blyg att den vill springa och gömma sig på storasysters rum titt och tätt.

Och om ni undrar varför jag inte valde en mindre och nättare modell så beror det på att jag strök alla varianter som bara gick att få med Windows Vista. Någonstans går ju gränsen. Jag kan inte bli hur modern som helst.

Övertalning

Två veckor tog det att övertyga min man.... Nu inser han nödvändigheten av nya soffor till vårt vardagsrum. Och han har också förstått att det är just ett par ljusa Howard-soffor som bör stå där....

Idag beställde vi sofforna.... Hurra!... Jag är jublande glad. Så glad att jag t.o.m. kostar på mig att bjuda på en liten glimt av den gamla soffan.