Första advent

Första advent i morgon. Det kommer lika plötsligt varje år. Denna vackra varma höst är det extra svårt att ta till sig.

Huset är städat. Adventsljusstakar och stjärna på plats. Nu skall Lillasyster och jag strax ge oss i kast med vår förrätt.

Slurp! Som tur är har jag fått hjälp av en svensk mästare att öppna dem.

Grattis lillasyster

Lillasyster kommer Du alltid att vara. Men Du är inte så liten längre. Grattis i efterskott min älskade lilla stora flicka.

Det är inte varje år pelargonerna fortfarande blommar på Din födelsedag i slutet av november.

Söndag

Ena sekunden är det fredagkväll. Storasyster smsar att hon och pojkvännen kan handla och laga middag. Vilken lyx. Jag tar ett glas vin tillsammans med arbetskamraterna. Kommer hem till en färdig middag. En hel lång helg ligger framför oss.

Jag hinner bara gå på en gymnasiemässa, promenera i solskenet, tvätta fem omgångar, stryka, hämta storasyster i sta´n mitt i natten, baka, handla mat, shoppa födelsedagspresenter, laga middag, se "Så mycket bättre", förhöra geografiläxan och stryka lite till så är det plötsligt i nästa sekund söndagkväll. Hur gick det till?

Och alldeles, alldeles strax är det fredag kväll igen.

Reklam-reklam

Har ni sett den här reklamfilmen? Jag tycker den är såååååå bra!

Förvånad

Lillasyster går i nionde klass. En känslig ålder. Mycket händer. Ännu mer kan hända. Som förälder gäller det att ha kontroll. Utan att lägga sig i för mycket.

I vår ska eleverna ut och resa tillsammans. För att samla in pengar till resan föreslog några av eleverna att de skulle ordna en familjeträff på skolan. Eleverna skulle ordna mat och underhållning. Föräldrarna skulle betala inträde. Pengar till barnen respektive kontakter och erfarenhetsutbyte till föräldrarna. En bra idé tyckte jag. Och mailade till alla föräldrar och informerade dem om tanken. Och talade med rektor och fick låna nycklar till skolan. Ett gäng duktiga elever planerade och fixade. De bjöd in alla tjugotvå familjerna i klassen.

Av tjugotvå familjer var det sju som svarade. Sju. Av tjugotvå. Det var fem som kom. Eleverna fick ett tillskott till reskassan. Vi hade en jättetrevlig kväll. Pengar och kontakter.

Jag undrar bara.... Ni andra femton. Hur tänker ni? Vad var det som var så mycket viktigare än våra barn så ni inte kunde lägga tre minuter på att svara? Eller tre timmar på att komma?

 

Jag tycker om...

Jag har just förberett en presentation som jag ska göra om några dagar. Det här collaget symboliserar det jag tycker om i livet - att resa, läsa, laga och äta god mat, vara på landet, fotografera, fixa och dona. Storasyster och lillasyster finns med förstås. Själv hamnade jag i centrum. Hur gick det till?

Morot

Häromdagen var jag på hälsokontroll.

Jag har tränat flitigt de senaste veckorna. Flera pass i veckan på gymet. Plus powerwalks.

Jag visste att frågan skulle komma. Det gör den alltid. -Hinner Du med att motionera någonting då? -Tja, svarade jag lite nonchalant. Ett par-tre gånger i veckan. Och jag fick min bekräftelse. -Vad bra! sa sköterskan. Och lungkapaciteten låg trettiofem procent över det förväntade värdet för en kärring kvinna i min ålder.

Men nu är det ett år till nästa hälsokontroll. Så jag blev lite orolig att jag skulle tappa motivationen. Det var då jag fick den genialiska idén. Att ladda ner spännande e-böcker till i-poden. Som jag bara får lyssna på när jag tränar.... Att ligga på soffan är inte träning. Att sitta på tåget är inte träning. Att promenera till kontoret är inte heller träning. Långa snabba promenader är träning. Att gå på gymet är definitivt träning.

Jag började med Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Jag tog en lång promenad och lyssnade på de första 28 episoderna. Det fungerade utmärkt. Nu började det bli spännande också. Nästa tillfälle var på gymet. Det var lite slamrigare där. Och musiken i högtalarna konkurrerade om uppmärksamheten. Men när jag ökat volymen fungerade det också.

Änglamakerskan är en sådan där bok som hoppar fram och tillbaka i tiden. En stund är det nutid och rätt vad det är så är det "Fjällbacka 1915" och så hoppar vi tillbaka till nutiden igen. Därför märkte jag först inget konstigt. Visserligen tyckte jag att det hoppade mycket hit och dit och visserligen förekom plötsligt namn som jag inte hört förut. Men det var ju lite slamrigt på gymet. Så säger en manlig röst ungefär när jag bör vara vid episod 33 - "Katarina Ewerlöv läser Änglamakerskan av Camilla Läckberg". Då först förstod jag. Jag hade kommit åt shuffle-funktionen på i-poden och lyssnade nu på kapitlen i slumpvis blandad ordning.