Fortsättning

Tack för alla snälla och kloka kommentarer till mitt förra inlägg. Särskilt fastnade jag för det som Anna skrev - Man skall vara personlig utan att vara privat. Det tycker jag verkar vara en bra balansgång för de flesta av oss som bloggar i egenskap av privatpersoner och för att vi tycker det är roligt att uttrycka oss och förhoppningsvis knyta kontakter som är till glädje.

Vi bloggar alla av olika skäl. Jag har förstått att vissa av de som bloggar om inredning delvis gör det för att marknadsföra sig själva och då har man naturligtvis ingen önskan att vara anonym. En del har ett kreativt yrke som till exempel inredare eller fotograf och då är det passande och roligt att visa sitt arbete. Andra gör fantastiskt hantverk som de visar. Några driver underbara butiker som vi andra får kika in i - och längta till.

Själv har jag ett strikt och akademiskt yrke utan inslag av skapande eller kreativitet. Att vara vederhäftig, neutral och påläst är en viktig del av min yrkesroll. Därför känner jag mig måttligt road av att i arbetslivet möta någon som tänker - Åh, där är hon som skrev på sin blogg att hon har häftigt humör och svårt att sova om nätterna. Och så har hon en fånig burk med snäckor i sitt badrum... Även om jag står för att detta är en del av mig så kan det i vissa situationer kännas mindre roligt...

Jag vill dock än en gång understryka att för mig har bloggandet bara varit till glädje och jag har inte råkat ut för något negativt vare sig genom elaka kommentarer eller konstiga blickar från omgivningen. Och jag är medveten om att det är jag och ingen annan som valt att visa bilden av burken med snäckor.

För att vara lite personlig tänkte jag nu presentera våra allra minsta familjemedlemmar för er. De heter Nisse och Nasse och bor på (och i) lillasysters säng. Det är ingen överdrift att säga att de är lillasysters käraste vänner.

P.S. Liten ivrig syster har spillt coca-cola i tangentbordet så bokstaven "m" vill inte riktigt vara med längre. Jag har försökt hamra in alla "m" i efterhand men om någon del av texten ser konstig ut så försök att lägga till ett "m" eller två.

15 kommentarer:

Maria sa...

Jag har tänkt mycket mycket på det du skriver, men har insett att eftersom jag samtidigt som jag bloggar för mitt eget höga nöjes skull också marknadsför mig som hantverkare så kan jag inte vara helt anonym. Jag försöker dock hålla barnen lite utanför även om de ibland skymtar på något hörn. Risk är ju dock att man blir avtrubbad ju längre man håller på...
Undrar också nyfiket vad som står i Allt i hemmet? Jag prenumererar på den man har inte fått den idag...

Maria sa...

...MEN har inte fått den ska det naturligtvis stå...

NICOLINAS BONING sa...

...fniss...coca-cola, det är grejer det;-)
Självklart väljer man själv hur "personlig" man vill vara...ibland önskar jag att jag inte hade talat om för en enda om min blogg,nu måste jag tänka mig för ibland...
Kram/Birgitta

Fia sa...

Först vill Jag bara skriva att jag gillar din blogg!

förstår vad du menar när det gäller att inte bli för personlig..
Kan tycka att har man blogg så måste man få uttrycka sig på sitt sätt.. och om man då har sk "tjuvläsare" som står en nära kan jag tycka att dom får kanske meddela en att dom läser din blogg... eller lämna en kommentar..

Men jag vet inte, det är svårt det här - det är lätt att bli personlig oxå har jag märkt för min egen del...
alla bloggar har sin charm å prägel å du har din det är därför jag tittar in varje dag :)

Dubbelörn sa...

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag är nog också personlig men ändå inte privat... det är ingen som vet att jag t ex snarkar ibland el att jag kan stå på balkongen o bara skrika av lycka vissa morgnar *gapskrattar*.

Håller också med om bloggandet, gillar inte heller att diskutera min blogg med folk i butiken...;)

Kramar

My White Cottage sa...

Tänkvärda tankar! Alla bloggar vi väl för någon särskild anledning och den anledningen är säkert olika hos var och en. Måste säga att Nisse och Nasse var väldigt söta!

Kramar från Jenny

Brunkullan sa...

Även jag som först ville vara anonym, har övergått till att visa mer och mer av vårt hem.
Nu när jag gör smycken blir det ju än mer!
Men än (tack och lov!) så har jag inte hört nått negativt, så jag håller bloggen öppen. Men blir det nått elände så stänger jag den och låter bara dem som får lösen läsa!

Du skulle givetvis vara en av dem:-D

Och. Enfärgade servetter har jag med! Och de är väldigt praktiska:-)

Susanne

Lavendel & Romantik sa...

Ja du har nog rätt men ibland går det av bara farten..man glömmer att man inte bara skriver för sig själv,utan för alla andra. Jag har nog åt på pumpen nån gång.Men svårt att inte trilla dit igen...Synd nog Du ha det gott många kramar /Majsan

stina sa...

Kul att du hittat till mig! och nu har jag hittat till dig ! Vilka söta nallar ,jag älskar nallar ! Ja det är svårt det där med hur personlig man ska vara i en blogg! När jag började blogga så bestämde jag mig först att bara visa ryggar å så,men det har det ju blivit lite si och så med!Kram Stina

Ljuva ro sa...

Så rara de är! Det är en balansgång det där med att vara personlig men inte privat... försår hur du känner!

Pernilla sa...

Mycket intressanta inlägg. Har själv funderat mycket på detta det senaste. Skulle gärna vara mer privat, eller personlig – för de som är ärliga, snälla, trevliga människor med liknanande intressen som en själv. Men de andra… vilka är de, alla som uppenbarligen tittar in hos både mig och dig? Jag tycker det är en lite svår balansgång faktiskt. Vi får fundera vidare. Ha en bra onsdag i alla fall!

Poppins sa...

Som vanligt skriver du så bra och jag kan inte göra annat än hålla med! Precis som du har jag ett arbete där jag ska kunna agera utifrån ett särskilt perspektiv. Jag ska kunna fatta beslut, styra och planera verksamhet och hantera förtroligheter. Därför vill jag gärna hålla låg profil och har valt att vara anonym. Sedan vet många, både vänner och nära arbetskamrater att jag har en blogg, så därför väljer jag att inte skriva så mycket privat. Men personlig vill jag gärna var samtidigt som jag fokuserar på positiva saker. Mina dåliga dagar behåller jag för mig själv.
Kramar till Nisse och Nasse och deras adoptivfamilj.

Poppins sa...

Så kul att din man upptäckt bloggen och vilken söt kommentar han lämnade!

Ang min bok kommer den förhoppningsvis att ges ut men jag får väl själv trycka upp den.

kram igen

Signes Vind sa...

Som vanligt kul att läsa dina tankar.
Ser att nallarna ligger gott på Lexingtonkudden - skulle jag också göra!
Undrar när Någon börjar blogga - det skulle vara kul att någons inlägg ;-) saknar män bland mina bloggfavoriter.

Skatan sa...

Hej och tack för besöket! Jag är inne och läser och funderar över alla kommentarer angående anonymitet. Jag försöker själv förstå vad mycket av anonymitetsönskan kan tänkas handla om - hos mig.

Tänk dig att vi skapar och upprätthåller mängder av relationer. Relationer som många gånger blir viktiga och personliga för oss. Allt detta, den relationsskapande processen och upprätthållandet därav, är tillgängligt för alla, och finns kvar för alltid. Vetskapen gör att jag emellanåt känner mig blottad. Antagligen inför de människor som väljer att titta, men aldrig lämna något spår efter sig i annan form än ett ip-nummer. Därtill finns många andra argument, men just det här slog mig idag.

NOg om detta. Tack för din rara kommentar hos mig. Tack.

Sov gott!

Jo just ja, underbart inlägg som ligger överst idag, det vill säga det till din man!