Sommaren 2010

Första veckan på kontoret är avklarad. Storasyster började skolan igen idag. Lillasyster börjar på måndag. Det är regnigt och lite dimmigt ute. Vi har redan börjat tända lamporna på dagtid..... Det känns som om sommaren 2010 lider mot sitt slut. Hur gärna man än vill hålla den kvar en stund till så blir det sakta men säkert mindre och mindre somrigt omkring oss.

Dags att blicka tillbaka och summera sommaren.... Jag är glad och tacksam över min sommar. Glad över att det varit fantastiskt väder, glad över att ha fått spendera mycket tid med storasyster och lillasyster, över det vi upplevt tillsammans, över att vi haft det lugnt och fridfullt, över att jag kunnat koppla bort arbetet. Nämnde jag glad över det fantastiska vädret? Jag har haft tid att tänka. Tänka lagom mycket - inte grubbla. Det har också hänt ett fåtal saker som varit mindre roliga men det har stärkt oss alla tre i övertygelsen om att vi gjort rätt. Jag har inte alls arbetat hårt på solbrännan denna sommar. Istället har jag arbetat praktiskt. Och klarat av en massa uppgifter som jag inte visste att jag kunde. Jag har lyckats hålla fokus, vilket jag faktiskt saknat en tid. Och så har det ju varit fantastiskt väder. Nästan jämt.


Nu är det skönt att komma in i de vanliga rutinerna igen. Jag gillar förutsägbarhet. Vardagen har också sin charm. Och det finns mycket att se fram emot.

3 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Glad blir jag över din o er skull när jag läser ditt inlägg... :) Skönt är det även att ha ett "land" att åka till.

Känner också att själva sommaren redan gått mot sitt slut. För mig är maj försommar o augusti sensommar ;).

Precis som du, känns det även bra för mig få rutiner i vardagen. På något sätt känns det tryggt med det invanda.

Kommer att ta mig till storstan när vi lämnat sonen i Lund. Hör av mig då :).

Varma kramar

mamma med ambitioner sa...

Du är klok som en bok. Visst finns det mesta runt omkring en, det gäller bara att ta tillvara tillfällen som ges. Höst är = mys och tända ljus, Bra filmer och goda grytor.
Kram Kristina:)

Jess sa...

Jag håller med dig, vardagen känns bra och trygg.
Visst finns det mycket att se fram emot och det finns mycket att minnas också! kram