Tack

Jag fick en anonym kommentar på mitt förra inlägg.... Först tänkte jag att det nog var mamma. Men det var det inte.... Tack anonym för de rara orden. De gladde mig mycket.

Jag planerar inte att sluta blogga. Jag planerar inte ens att låta bli att blogga. Det är bara livet som kommer emellan hela tiden.

Ibland händer något och då tänker jag att det här måste jag absolut skriva om i bloggen. Jag formulerar orden i huvudet i förväg och vet precis hur jag vill ha det. Men så händer en massa andra saker och när jag äntligen får tid att skriva; då är orden försvunna eller så har händelsen blivit passé och inte rolig att berätta om längre. Vid andra tillfällen är det tvärtom; då sitter jag här i lugn och ro men har inte en aning om vad jag ska skriva. Men ibland; ibland då liksom korsar tanke och tillfälle varandra.

5 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Precis så här är det även för mig.

Vill skriva, hinner inte skriva, kan skriva o ingenting att skriva. Men så ibland sammanfaller allt o då både vill o kan man skriva *skrattar*.

Skönt att du är kvar... :)

mamma med ambitioner sa...

Hej vännen!
Skulle kunna kopiera ditt inlägg rakt av. Kanske gör jag det också hihi Vi får väl se. Kramar Kristina
Ps student för hundra år sedan.......tror inte det, du måste vara jämngammal med dina döttrar eller????

Vilda tankar! sa...

Ibland får jag till riktigt bra meningar när jag är ute och går med hunden. Sen träffar jag på en massa andra hundar med sina hundägare som skall prata och det skall nosas.
Fruktansvärt onödigt tycker jag, att andra skall vara ute och gå precis när jag är ute...
...så är mina kloka meningar helt väck.

Men ibland kommer jag ihåg fragment och så blir inlägget vridet åt ett helt annat håll.
Det är kul det med!
Det får bli som det blir.
Må så bra och tack för ditt grattis.
Kram

Vilda tankar sa...

Det var inte alls anders tullberg som sa:
Det var jag.

Dubbelörn sa...

MENVANU?!?

Jag vet att jag skrev en kommentar här, men den syns inte...

Det jag skrev var att jag kände igen mig. Jag vet vad jag ska skriva om på min blogg, men hinner inte just då, el rättare sagt prioriterar inte det just då. Sedan är inlägget bortblåst fr minnet. Nästa gång sitter jag där o vill skriva men har inget att skriva om...

Så ibland händer det! Allt sammanfaller *gapskratt*

Du får inte sluta skriva! Sedan får väl inläggen komma när de vill, huvudsaken att de kommer ;)

Varm kram