Det värsta

Så är allt hopp ute. Det är så fasansfullt och så meningslöst. Och även fast det handlar om ett barn man aldrig träffat så värker det i hjärtat. Jag tänker på lilla Englas familj. Jag kramar mina barn hårt, hårt och vill aldrig släppa dem.

Tillägg: Måndagen den 14/4 kl 21,00 tänder vi ett ljus i våra fönster för Engla och hennes familj.

Tänd ett ljus

Det är så fruktansvärt att det inte går att föreställa sig hur det känns. Det är det värsta en förälder kan råka ut för. Mina tankar går till Engla och till hennes familj. Jag hoppas, hoppas, hoppas att detta skall få ett lyckligt slut.

Jag tänder ett ljus för Engla och hennes familj.

Blogging with a purpose

Jag har fått en utmärkelse.... Tusen tack Poppins för den fina utmärkelsen. Och för den fina motiveringen! Jag är fortfarande alldeles varm och röd om kinderna av glädje.

"Tingeltangel och ingentingel - underfundig, påläst, elegant, generös, rolig! "

Smaka på den ni! Vem skulle inte vilja leva upp till de etiketterna.

Jag har fått utmärkelsen tillsammans med fyra andra bloggare. Alla dessa var nya bloggar för mig och efter att ha besökt dem är jag smickrad att få vara i deras sällskap. Men beklämd blir man när man förstår att det finns människor som lämnar elaka kommentarer och saboterar för andra. Jag hoppas att Fru A får ha sin nya blogg i fred och att hon kommer att finna glädje i den.

Tanken är att jag nu skall ge utmärkelsen vidare till fem andra bloggare. Det är så svårt att välja. Jag ber om lite betänketid.

För er som inte besökt Poppins Trädgård än så måste ni genast göra det. Poppins har en fantastisk massa strängar på sin lyra och skriver underhållande om såväl resor, historia, böcker, kultur, skånska pärlor som tusen andra saker. Och så är hon en gudabenådad fotograf. Hennes bilder är helt underbara. En varning bara - hoppa över hennes rosenfotografier. De är starkt beroendeframkallande. En litet titt bara - sedan är man fast för evigt.

För några dagar sedan blev jag utmanad av Fia som bor i Bernsborg att visa Bäst och Pest hemma hos mig. Jag har antagit utmaningen och nästa gång skall jag visa vad jag valt.

Stormvind

Jag har fått två nya läsare på min blogg.... Välkomna Skrotis och Jojjo Gugga. Det tog ett år men nu har jag bjudit in storasyster och lillasyster till bloggen. Jag måste erkänna att jag var riktigt nervös innan de fällt sitt omdöme. Men nu har jag fått godkänt, ja t.o.m. väl godkänt.

Jag har också släppt lös en naturkraft som inte går att hejda. En kvart efter att lillasyster börjat läsa hade hon skapat en egen blogg - den hittar du här. Och har något yrväder svept förbi och kommenterat hos er så är det säkert en glad och ivrig elvaårig lillasyster. (Hon skriver att hon är tolv, men om ni lovar att inte berätta det för någon så skvallrar jag om att hon bara är elva än så länge.)... Lillasyster har ställt väckarklockan på sex i morgon bitti för att hinna läsa alla kommentarer innan hon går till skolan. Ni kan väl.... Jag menar hon skulle bli så besviken om.... Ja, ni förstår nog vad jag är ute efter.

Ettårsdagen

Lilla Tingeltangel fyller ett år idag....

Det första inlägget på bloggen är från den 3 april 2007.... Tack alla ni som hjälpt till att vattna bloggen, tala snällt till den och ge den lite näring ibland. Ni har hjälpt mig så att den inte har vissnat och dött.

Hur har då lilla Tingeltangel firat sin ettårsdag? Med en åktur i vagnen? Med kex och mosad banan? I sandlådan?.... Nix.... Tingeltangel har varit på Ceannis utförsäljning och köpt tre nya kuddfordral i siden. Tingeltangel är ett försigkommet barn.

Tingeling!

Ännu mera London

Jag erkänner direkt.... Det var inte jag som var chef över shoppingen i London. Det var storasyster, fjorton år, som var det. Innan jag ens hunnit försöka säga Habitat hade storasyster redan sagt Camden Town, Primark, Boots, Virgin Megastore och alla säger alla skoaffärer på Oxford street. Stackars maken trodde att även Boots var en skoaffär vilket ledde till viss förvirring.

Vårt bagage var så tungt av CD-skivor, filmer, smink, neonfärgade strumpbyxor, linnen, nitbälten (yes! - not) och benvärmare att det inte fanns något utrymme för mig att smyga ner ett litet brittiskt butlers tray i väskan.

Några accessoarer till hallen fick i alla fall plats.

Och det bästa av allt är att de blå är mina!

Mera London

Hur hade matnördarna det i London? Nja, sådär... Jag måste erkänna att vi inte känner samma entusiasm inför det brittiska köket som det franska. Säkert hemskt fördomsfullt av oss. Vi la inte massor av energi på att efterforska de bästa restaurangerna utan nöjde oss med det mer lättillgängliga....

Fish n´chips måste man ju äta i England. Tyvärr inte serverad i tidningspapper vid detta tillfälle men god ändå.

Efter att vi kom hem fick jag höra av goda vänner att de åker till London i helgen som kommer för att bland annat gå på Jamie Olivers restaurang. Det grämer mig att jag inte tänkte på det.... För sisådär en tre-fyra månader sedan - för så lång väntetid är det för ett bord där.

Maken vågade sig på en Shephards Pie. Och jag tror bestämt han fick en pint också.

På marknaden i Camden Town fanns mat från hela världen. Och i Harrods saluhall finns ostronbar och hur mycket läckerheter som helst. Men där kom jag mig inte för att fotografera.

Jag tänker älta London lite till.... Nästa gång tjatar jag om vad vi shoppade.