Efterlängtad date

När man kommer tillbaka till arbetet efter fyra veckors semester. När man solat, badat i saltvatten, legat i sanden, gått i skogen.... Vem längtar man allra, allra mest efter att få träffa igen då? Just det. Sin frisör.

Inga smutsiga löv. Men några vackert vissnade rosor går bra.

Jag har fått korgen!

Jag har länge önskat mig en korg från Korbo. De är helt underbara. Och dyra. De är handgjorda och säkert i och för sig värda varje öre. Men ändå. Dyra.

Mina föräldrar har en korg på sitt sommarställe. Den har funnits där sedan jag var liten. Vi brukar ha den till att samla upp de kottar som faller ner på gräsmattan..... Jag tänkte att jag på ett subtilt sätt skulle uttrycka min affektion för korgen. - När ni dör, sa jag till till mamma och pappa, kan jag få ärva korgen då?

Snälla pappa åkte till landet och hämtade korgen. Jag älskar den. Tusen, tusen tack!

- Jag har inte tänkt på det tidigare, sa maken, men sådana där lövkorgar är ju mycket bättre än de i plast. Lö-lö-löv, stammade jag, du tänker väl inte lägga smutsiga löv i min fina korg?

Medelhavet

Hav, hav, hav.... En dag gav vi oss ut på havet med en katamaran. Möjligheten att få se delfiner lockade. Men, inte såg vi några delfiner inte. - Det gör inget sa, storasyster. Vi har ju sett delfiner tidigare. - Har vi? sa jag och gick i minnet igenom alla våra tidigare resor. - Javisst, sa storasyster, på Kolmården. Och det hade hon alldeles rätt i.

Poppins frågade mig om smeknamnet Lotusätarnas ö och nämnde att det lät bekant för henne. Imponerande... Hur bevandrade är ni andra i den klassiska litteraturen?....

Lotusätarna är ett sagofolk från den grekiska mytologin som förekommer i Homeros Odysséen. Enligt sägnen bor de på en ö utanför Nordafrika. Deras föda består av lotusblommor, en plommonliknande frukt som man blir glömsk och lycklig av att äta. På väg hem från det Trojanska kriget hamnar Odysseus på Lotusätarnas ö. Han skickar iväg tre av sina följeslagare för att inspektera ön men då männen äter av frukterna förlorar de allt minne av sin hembygd och all önskan att återvända. Slutligen lyckas Odysseus med våld återföra sina män till skeppet så att de kan segla vidare.

Antingen minns jag det hela glasklart från det att jag läste Odysséen - eller så slog jag upp det....

Sahara

Sand, sand, sand.... Platsen med all varm, mjuk sand är förstås Saharaöknen. Vi gav oss ut på en tur på ryggen av dromedarer.

Trots solskyddsfaktor 50 hade jag dagen före ökenturen lyckats bränna baksidan av mina ben rejält. Och jag kan ge ett riktigt gott råd till den som tänker ge sig ut att rida på en sträv och ullig dromedar under Saharas brännande sol - gör det inte med solsvedda bakben.

Tunisien

Djerba - Lotusätarnas ö eller Drömmarnas ö - tillhör Tunisien. Det är Medelhavets sydligaste ö. Djerba har förbindelse med den sydöstra delen av det tunisiska fastlandet genom en 7 km lång stenbro. Kör man över bron kommer man till en plats där det finns ännu mer varm sand. Helt otroligt mycket varm sand.

Djerba

Jag erkänner. Jag dyrkar solen. Kombinera solen med salt hav och mjuk sand - då är det verkligen semester för mig.

Vi har tillbringat de två senaste veckorna på Djerba. Där fanns precis hur mycket som helst av sol, hav och sand.

Sommarlov

Som vanligt så här års har jag lämnat skrivbordet och tassat ut i trädgården. Vem vill sitta inne när solen skiner och kvällarna är ljusa? Inte jag i alla fall. Men, liksom en bumerang, kommer jag tillbaka... Snart... Eller kanske betydligt senare.

Jag önskar er en fortsatt skön sommar.