Konsten att säga nej

Man måste lära sig att säga nej. Annars blir man utnyttjad. Jag har svårt att säga nej. Därför blir jag utnyttjad. Ibland.

Jag har börjat öva mig på att säga nej....

När jag är ute och kör bil ställer jag in navigatorn på en adress som jag inte ska åka till. När damen i navigatorn säger - Sväng vänster längre fram. Då säger jag - Nej. När damen i navigatorn säger - Sväng vänster. Då säger jag - Nej. När damen i navigatorn säger - Om möjligt, gör en u-sväng. Då säger jag - Nej, nej, nej. Och så fortsätter jag rakt fram.

 

Året som gick

Vad gjorde vi 2012? Det var ett innehållsrikt år. Som gick i rasande fart.

Storasyster och lillasyster åkte på sportlov var och en på sitt håll och jag reste till Davos utan dem. Våren var en lång, lång slutspurt för både storasyster och lillasyster. Mycket pluggande. Men också festligheter. En riktigt kall och regnig försommardag tog så storasyster äntligen studenten. Jag blir fortfarande stolt, glad och rörd vid tanken på hur väl hon kämpade och hur väl hon lyckades. Lillasyster, hon gick ut grundskolan. Ännu en stor dag för en fantastisk flicka. Som också övervunnit alla svårigheter, hittat sin rätta plats och nått strålande resultat.

Under sommaren spenderade vi riktigt mycket tid tillsammans. Två soliga, sandiga veckor på Mallorca och resten av semestern i sommarhuset. Och där var det inte alls så regnigt som en del vill göra gällande. Storasyster satte TVn i fönstret och kunde följa OS från altanen; lillasyster tog sovmorgon. Jag läste böcker, plockade några blåbär och tog ett dopp emellanåt.

I augusti kom storasyster in på sin så hett eftertraktade utbildning på universitetet i Linköping. Och trots att den alltid lika kloka och förutseende storasyster stått i bostadskö ett år blev det ändå bostadskaos till att börja med. Och i Linköping bara regnade det. Men så småningom löste det sig; först tillfälligt och sedan tills vidare. Och då tror jag minsann att solen sken även över Linköping.

Så var det bara lillasyster och jag kvar här hemma.

Lillasyster började på gymnasiet. Och med ens så blev hon så mogen hon med. Klok, ansvarsfull och hänsynsfull. Nästan jämnt.

Och även fast det är en stor omställning, tomt emellanåt och svårt att inte alltid kunna vara närvarande och hjälpa till med saker är jag så innerligt lycklig att mina barn har framåtanda, ambitioner och vilja. Att de har drömmar och att de får chansen att förverkliga sina drömmar.

Hösten rusade iväg. Skola och arbete, träffa vänner, träna. Lillasyster spenderade höstlovet hos storasyster. Vi firade alla våra födelsedagar. Och vips så var året nästan slut. Storasyster kom hem på jullov förstås och vi firade jul tillsammans.

Och nu. Nu ser vi fram emot 2013. Tänker att lika mycket stora saker kan inte hända det här året. Men man vet aldrig.... God fortsättning.

 

Nytt år - Nya föresatser

För ett par dagar sedan funderade jag över vad jag ska göra med bloggen samtidigt som jag roade mig med att läsa igenom ett antal av mina gamla inlägg här. Och det slog mig att det verkar vara en tuff kvinna med humor och självdistans som skrivit de flesta av posterna här. Jag tror att hon är en sådan person som jag skulle gilla att vara vän med. Hon verkar trevlig att hänga med, har en del tänkvärda åsikter och faktiskt ganska god smak. Hon kan bygga ihop korrekta meningar och hon kan (nästan alltid) stava rätt.... Jag blev lite orolig att jag tappat bort henne. Kanske bloggen kan hjälpa mig att hitta tillbaka till henne. Jag bestämde mig för att det är värt ett försök.

 

Gott Nytt År

 
Gott Nytt År!

God Jul

God Jul
önskar jag er alla!

Patentkork

Jag älskar flaskor och burkar med patentkork. De känns charmiga på något sätt.... När storasyster hittade dessa snyggingar på loppis var hon snäll och köpte dem till mig. Tack älskling.

Det ofattbara

Igår eftermiddag mördades en trettonårig flicka här i vårt lilla villasamhälle. Jag kände inte flickan och jag känner inte hennes familj. Men jag kan inte sluta tänka på hennes föräldrar. Hur fruktansvärt det måste kännas.

Ingen människa borde någonsin mördas. Och alldeles i synnerhet borde aldrig, aldrig någonsin en trettonårig flicka mördas. Ett barn. Som skulle haft hela livet framför sig. Vad är det som händer omkring oss? Vad driver en människa att göra en sådan sak? Jag kan inte förstå. Jag vill inte förstå. Jag önskar bara att någon kunde backa tiden. Göra det ogjort... R.I.P lilla söta flicka.