Sjunde klass

Lillasyster har börjat högstadiet. Det är också stort.

Lillasyster har haft sin allra första spanskalektion. -"Kan ni något ord eller utryck på spanska?" frågade läraren. -"La cuenta, por favor", sa lillasyster..... Och jag är såååå tacksam för att hon inte sa -"Una cerveza, por favor."

(La cuenta = notan, una cerveza =en öl)

Första ring

Storasyster har börjat gymnasiet. Det är stort. Även för hennes mamma.

- Hur är det i skolan? frågar jag. Hur är lärarna? De nya kompisarna? Jag är nyfiken. Ivrig. Jo, säger storasyster, det är väl bra.... Så mycket mer får man inte ur en tonåring.

Det är nu jag förstår storheten med Facebook. Där kommenterar storasyster sin andra skoldag, "awsum, längtar fan till imorgon :)"

Puh! Det finns hopp. Bara hon slutar svära.

Roslagen

De avslutande två veckorna av vår semester stannade vi i Sverige. Tio dagar i rad med strålande sol. Vi åkte till mina föräldrars sommarställe i Roslagen. Och då förstod jag att jag inte behöver leta efter ett sommartorp. Bättre än så här kan den svenska sommaren inte bli.

Trädgårdsbär

När vi kom hem från vår resa till Djerba var bären i vår trädgård mogna. Då knackade Luther på axeln igen.

Men det är inte varje år jag orkar göra saft av bären. Ibland plockar jag bara av dem och lägger dem i frysen. Sedan gör jag dubbelt så mycket saft sommaren därpå istället. Det går alldeles utmärkt det också.

I år hade jag tid. Och eftersom solen sken så var det bara roligt.

Hemma hos Fatima

De flesta bilder på min blogg är tagna hemma hos mig. De visar mitt hem, min inredning, mina älsklingssaker.... Men inte dagens bilder. De är tagna hemma hos Fatima..... Fatima bor i södra Tunisien, inte alltför långt från gränsen till Libyen.

Här bor Fatima. I en grotta i marken.

Vi gick in genom en gång i berget.

Köket

Sovrummet

Tvättrummet

Vardagsrummet

Jag och mina döttrar var eniga om att det var nyttigt för bortskämda barn och deras bortskämda mamma att besöka Fatima. Därför bestämde jag mig för att visa bilderna....

Efterlängtad date

När man kommer tillbaka till arbetet efter fyra veckors semester. När man solat, badat i saltvatten, legat i sanden, gått i skogen.... Vem längtar man allra, allra mest efter att få träffa igen då? Just det. Sin frisör.

Inga smutsiga löv. Men några vackert vissnade rosor går bra.

Jag har fått korgen!

Jag har länge önskat mig en korg från Korbo. De är helt underbara. Och dyra. De är handgjorda och säkert i och för sig värda varje öre. Men ändå. Dyra.

Mina föräldrar har en korg på sitt sommarställe. Den har funnits där sedan jag var liten. Vi brukar ha den till att samla upp de kottar som faller ner på gräsmattan..... Jag tänkte att jag på ett subtilt sätt skulle uttrycka min affektion för korgen. - När ni dör, sa jag till till mamma och pappa, kan jag få ärva korgen då?

Snälla pappa åkte till landet och hämtade korgen. Jag älskar den. Tusen, tusen tack!

- Jag har inte tänkt på det tidigare, sa maken, men sådana där lövkorgar är ju mycket bättre än de i plast. Lö-lö-löv, stammade jag, du tänker väl inte lägga smutsiga löv i min fina korg?

Medelhavet

Hav, hav, hav.... En dag gav vi oss ut på havet med en katamaran. Möjligheten att få se delfiner lockade. Men, inte såg vi några delfiner inte. - Det gör inget sa, storasyster. Vi har ju sett delfiner tidigare. - Har vi? sa jag och gick i minnet igenom alla våra tidigare resor. - Javisst, sa storasyster, på Kolmården. Och det hade hon alldeles rätt i.

Poppins frågade mig om smeknamnet Lotusätarnas ö och nämnde att det lät bekant för henne. Imponerande... Hur bevandrade är ni andra i den klassiska litteraturen?....

Lotusätarna är ett sagofolk från den grekiska mytologin som förekommer i Homeros Odysséen. Enligt sägnen bor de på en ö utanför Nordafrika. Deras föda består av lotusblommor, en plommonliknande frukt som man blir glömsk och lycklig av att äta. På väg hem från det Trojanska kriget hamnar Odysseus på Lotusätarnas ö. Han skickar iväg tre av sina följeslagare för att inspektera ön men då männen äter av frukterna förlorar de allt minne av sin hembygd och all önskan att återvända. Slutligen lyckas Odysseus med våld återföra sina män till skeppet så att de kan segla vidare.

Antingen minns jag det hela glasklart från det att jag läste Odysséen - eller så slog jag upp det....

Sahara

Sand, sand, sand.... Platsen med all varm, mjuk sand är förstås Saharaöknen. Vi gav oss ut på en tur på ryggen av dromedarer.

Trots solskyddsfaktor 50 hade jag dagen före ökenturen lyckats bränna baksidan av mina ben rejält. Och jag kan ge ett riktigt gott råd till den som tänker ge sig ut att rida på en sträv och ullig dromedar under Saharas brännande sol - gör det inte med solsvedda bakben.