Lillasyster är på lägerskola. Dit får inga mobiltelefoner följa med. Idag är vi så vana att hålla kontakt hela tiden att det känns hemskt konstigt att inte ens få ett godnattsms på hela veckan. När jag gick i högstadiet åkte jag (och många andra ungdomar) på språkresa. Jag var borta fyra veckor och då kunde man varken smsa eller facebooka till familjen (japp, det här var för hundra år sedan). Man skickade kanske ett vykort och när man började få ont om pengar ringde man ett kort samtal från en telefonautomat. Det fungerade ju alldeles utmärkt - då. Idag känns det jättetomt att inte veta exakt vad lillasyster gjort de tre senaste dagarna. Fast lite vet jag. För lägerskolan har en egen blogg. Det är så himla bra med bloggar!
NOVENTIG DUKNING MED RUTOR
11 timmar sedan
3 kommentarer:
Man vänjer sig fort vid att man kan få kontakt med alla när som, känns konstigt när man inte kan det. Tur att de har blogg i alla fall!
kram
Ja, man vänjer sig snabbt.
Här har lillebror en klassblogg. De skriver in alla läxor och annat som är på gång i klassen.
Helt suveränt.
Hoppas dottern får en härlig skolresa och att hon hör av sig till lilla mamma på bloggen!
Kram
Det är lustigt hur allt ändras och hur man vill ha koll på allt och alla dygnet runt. Tur för bloggen som sagt!
Skicka en kommentar