Tankar

Jag tycker verkligen inte om att bli äldre. Det spelar ingen roll att andra försöker komma med käcka kommentarer om att "man är inte äldre än man känner sig" eller "att åldras är OK om man betänker alternativet". Jag tycker inte om att bli äldre. Jag vill inte åldras.

Den här hösten är och har varit full av påminnelser om åldrandet. Jag tror det är det som gjort mig melankolisk.

För några veckor sedan begravdes en av mina studiekamrater. Jag har varit lyckligt förskonad och det var första gången jag var på en jämnårigs begravning. Det kändes så annorlunda jämfört med när en betydligt äldre människa går bort. Det var en fantastiskt solig och vacker höstdag. Kyrkan var full av människor. Många av oss har känt varandra länge och har gjort så mycket roligt tillsammans. Det kändes overkligt att tänka på varför vi var där.  Jag måste erkänna att när jag satt i kyrkan grät jag inte bara över vår vän som är borta för alltid, inte bara över hans tre barn som såg så unga och sårbara ut där framme vid kistan utan också över vår ungdom som sedan länge är över.

Det som varit kommer aldrig tillbaka..... Hur förvaltar vi den tid vi har? Vad är meningen med livet? Borde jag ha gjort saker annorlunda? Hade jag kunnat förhindra eller förändra? För vilka personer betyder jag så mycket att de kommer på min begravning? Vad är rätt att göra? Hur gör jag det?

2 kommentarer:

BP sa...

Kul att du kikade in hos mig. Å visst var det "tur" att det inte var din dotter som var praktikant;-)

Ditt inlägg är otroligt tänkvärt. Jag vill inte heller bli gammal, rynkig och skröplig och hamnar på ett åldersomshem. Så Carpe Diem är kanske en (mera eller mindre) tänkbar lösning...

Jess sa...

Jagtycker inte heller om känslan att bli gammal. Jag frågar mig själv varför jag inte vill det, för jag vet ju att alla människor lir gamla. Är det för att jag tror att jag inte kommer kunna göra alla saker jag vill? Är det för att man blivit så påverkas av media där vi bara ser unga människor, det ät ung man ska vara, vilket vi som är lite äldre vet att så inte är fallet. Har vi kommit till den punkt då vi inte har fler saker att sträva efter, såsom bra betyg i skolan få ett jobb och sedan få barn eller karriär eller vad vårt mål nu var.
Jag försöker driva min egen kampanj att ålder, livserfarenhet och rynkor är riktigt bra att ha! När det inte lyckas försöker jag tänka på att leva varje dag, ta till vara på allt, även om det inte alltid är lätt. Det enda jag vet är att jag vill bli riktigt gammal, jag vill bli en klok gumma som alla vill känna för att jag är så speciell!
Förlåt mitt pladder, kanske totalt osammanhängande men du tog upp en tanke jag också funderar mycket över.
Kram :)