Mer jul

När jag var barn var det lite mindre av en massa saker än vad det är nu...

Godispåsarna t.e.x, de var betydligt mindre. Smågodiset valdes bit för bit - det östes inte skopa för skopa... Mina föräldrar hade en elektrisk sjuarmad ljusstake. Jag minns den tydligt för den var så fin. Nu har de flesta en i varje fönster under adventstiden.

På julafton när det första ljuset i adventsljusstaken var helt nerbrunnet, då bytte min pappa ut ljusen till fyra nya och tände allesammans. Jag kan fortfarande minnas känslan då jag betraktade de fyra fladdrande ljuslågorna. Det var så vackert med de levande ljusen, det pirrade i magen och snart skulle säkert tomten komma.

Idag kan jag tända hur många ljus jag vill - och det gör jag. Men den fantastiska känslan från barndomen.... den kommer aldrig tillbaka, inte till min mage.

God fortsättning!

Jul i vårt hus

Jag önskar er alla en riktigt, riktigt

God Jul.

Tingeling!

Zinkhus

Äntligen, äntligen, äntligen har jag också ett zinkhus.... Eller rättare sagt tre stycken.

I mitt paket från Syster Lycklig fanns inte bara glaskross utan också dessa båda hus, ett stort och ett litet.

Och precis då jag fått dessa båda råkade bara detta komma i min väg.

Nu tror jag inte jag behöver fler hus. Tror inte....

Glaskupa

Min arbetsplats ligger tillräckligt nära den underbart charmiga butiken Syster Lycklig för att jag skall hinna gå dit och tillbaka på lunchen. Men då hinner jag å andra sidan inte äta något. Därför bestämde jag mig för att via nätet beställa några av de där sakerna som finns i butiken och som det absolut inte går att leva utan.....

Häromdagen hämtade jag ut mitt stora, stora paket. Mitt i den stora lådan, i en betydligt mindre låda, låg min glasklocka. Jag kände direkt när jag tog i kartongen att glaset var trasigt. Reklamera till posten - hur gör man då? Tror inte flickorna i kassan på Sabis blir överlyckliga när jag kommer med mina skärvor..... Jag tog min kartong med glaskross, offrade lunchen och tog en promenad i ösregn bort till Syster Lycklig. En enda glaskupa fanns kvar. Den stod på disken och väntade på mig. Jag fick den med mig inslagen i massor av wellpapp. Tack snälla systrarna!

Nu har jag dekorerat den med torkade apelsinskivor, stjärnanis och små kanelstänger.... Apelsinskivorna är förresten en historia för sig. Jag la dem på ett galler i ugnen för att de skulle torka och lät dem ligga kvar där för att utnyttja eftervärmen. Några dagar senare satte vi på ugnen för att baka lussekatter..... Konstigt att det plötsligt luktar bränd apelsin i köket.

Och - det är inte wellpappen. Det är en löpare från Design House Stockholm.

Julpyssel

Man kan inte direkt påstå att julpysslande är min starka sida. Läs - Tingeltangel är en katastrof i fråga om små pärlor, garnstumpar, silkespapper och kottar. Men en gång om året gör jag ett undantag och försöker i alla fall. I lördags var det dags igen.

Varje år vid den här tiden bjuder församlingen in till julpyssel i kyrkan. Tänk er en stor sal full med halva Panduros lager plus massor av färger, tyger, papper och limpistoler. Och världens snällaste handledare som tålmodigt varje år visar mig hur man syr langettsöm för det har jag ju hunnit glömma sedan förra året.... Pyssel på förmiddagen, andakt i kyrkan, lunch, pyssel på eftermiddagen. Jag, två egna barn och två lånade.... Barnen producerar snabbt och säkert snygga och fantasifulla julklappar till hela familjen. Själv tillbringar jag första timmen med att gapa över allt fint och fundera. Sedan syr jag en filtstrumpa med langettsöm som vanligt. Det brukar ta resten av dagen.

Hyacinter

Jag vill bekänna något..... Jag tycker inte om hyacinter. Doften ger mig migrän. Jag tycker inte ens de är speciellt vackra. Det kommer aldrig in några hyacinter hemma hos oss.

Julblommor för mig, det är helt andra skönheter.

Ardisia.

Julstjärnor förstås.... Dessa får bo hos olivträdet.

Amaryllis.... Den här vita ser nästan aggressiv ut.

Men den röda ger intryck av att vara mild och snäll.

Och sist men inte minst. Den vänaste och mest bedårande av vinterns alla blommor - julrosen.

Kalender

Nu har vi firat lillasysters födelsedag i en hel vecka. Frukost på sängen och stora och små paket. Uppvaktning av släkten. Övernattningskalas med bästa kompisarna som bakade pizza, sjöng stämsång och såg på film halva natten.

När yngsta kusinen, 3 år, var på väg hem i bilen efter släktkalaset sa han till sina föräldrar "Vi fick inte fiska"..... Aj, aj, aj. Lilla gubben. Hur kunde vi missa fiskdammen?.... Men lillasyster är nöjd och glad och nu kan vi släppa in julen.

Min svärmor har broderat underbara julkalendrar till sina barnbarn. Till alla utom till lillasyster för lillasyster och farmor korsade bara varandra i livet en enda månad.

Varje år när det är dags att slå in 48 små paket till kalendrarna tänker jag att detta år får vara det sista. Men varje år när det närmar sig advent så gör jag det en gång till i alla fall.

Och lillasyster har också en kalender. När paketen inte ryms i de små strumporna får de hänga utanpå.