Think big

De flesta rum i vårt hus är stora. Därför tycker jag om att ha få men lite större saker som verkligen syns. Små föremål måste placeras i grupper, annars har de en tendens att visuellt försvinna.... En av mina absoluta favoritsaker just nu är den här "silverkrukan".

Beslutsångest

Beslutsångest. Vem? Jag? Tur att det bara gäller frågan om två spalter eller tre. Nu är jag tillbaka på två.

Google är fantastiskt

Ibland roar jag mig med att läsa loggarna över besöken på bloggen. I fredags var det cirka tjugo personer som hamnade här efter att ha googlat på "libsticka". Jag undrar vad det är jag missat.... Veckans bästa är ändå den som hittade min blogg genom att söka på "irriterad pedant". Jag vet inte om jag skall hoppas att vederbörande fann vad han sökte....

Speakers corner

Internet är fantastiskt. Från mitt skrivbord kan jag kommunicera med människor över hela världen. Teoretiskt sett kan jag framföra mitt budskap överallt. Då borde jag ju tala om något viktigt. Jag borde skriva om politik, om orättvisorna i världen, om krig & fred eller åtminstone om den ekonomiska krisen eller kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Hela världen lyssnar (fortfarande teoretiskt sett) och jag väljer att skriva om ....... kuddar.

För några veckor sedan var jag på besök hos H som är inredare. I hennes show-room föll jag handlöst för en underbar liten sötnos från Designers Guild. Tyvärr tillhörde den förra årets kollektion och gick inte att beställa längre. Men jag har inte kunnat glömma den underbara kudden.... Och kan ni tänka er, idag kom den snälla H till mitt kontor med inte en utan två stycken av de ljuvliga kuddarna. Åh, jag är så kär.

Te för två

Lillasyster har feber. Hög feber. Vi halvligger i soffan med filtar över oss och dricker te. För mig som slipper vara febrig är det riktigt skönt.

Delat med tre

Jag har givit mig på att dela bloggen i tre spalter. HTM & L är inga bokstäver jag behärskar. Men det är alltid roligt att försöka sig på saker som man inte prövat tidigare.... För mig ser sidan begriplig ut men om någon tycker att det är för trångt och plottrigt eller att texten hamnar utanför får ni gärna skriva det.

Jag har också tagit bort dateringen på inläggen. För mig är detta ingen dagbok utan spridda funderingar och ett antal bilder som jag är nöjd med. Därför tycker jag att tidsangivelserna känns onödiga. De utgör ett stressmoment för mig som jag är glad över att slippa. Vilken årstid vi befinner oss i kommer säkert att framgå ändå.

Just nu är det vinter t.e.x. Även om det mest är kallt och fuktigt här hos mig. Jag när ännu hoppet om strålande vinterdagar med gnistrande snö och ser just nu fram emot sportlovet.

En liten gnutta av den vår som komma skall har dock som synes även jag tagit till mig.

Herman

Herman bodde tidigare hos min bror och hans familj. Sedan flyttade Herman in i vårt kök.... Herman vill att man pysslar om honom och matar honom. När man gullat med Herman i nio dagar är det dags att dela honom. En del att behålla och fyra delar att ge bort.

Herman är en vänskapskaka, en surdegssockerkaka. På tionde dagen matar man honom full med ägg, socker, rivet äpple, hackad choklad och annat godis och stoppar in honom i ugnen.

Efter det hade jag inte alls någon lust att ge bort fyra delar. Jag räknade istället ut att jag kunde mata alla fyra och inom nio dagar ha tjugo Herman - dvs tjugo supergoda kakor. Eller så kunde jag fortsätta mata alla Herman och snart ha hundra man i köket. Och om jag inte gav bort dem heller så.... Ja, ni förstår matematiken. Men på det sättet så får man ju inga vänner utan bara en massa kalorier så nu ikväll har jag bakat min sista Herman. Eller om jag ska vara ärlig - de sista två. Sedan gör jag slut med Herman. Men jag kommer att sakna honom. Tack J & M för att vi fick träffa Herman.