Söker ni...

... signalflaggor eller fågelhus.

Genom att titta på loggen över dem som besökt min blogg söker jag ibland efter ledtrådar till hur människor har hamnat på just min sida. Jag har upptäckt att åtminstone några gånger varje vecka dyker det upp någon som googlat på "signalflaggor" eller "fågelhus". Inget konstigt med det. Det finns säkert betydligt skummare saker som det googlas mycket flitigt på. Jag prövade själv. (Nej, inte att googla på skumma saker.) När jag googlade på "signalflaggor" kom bloggen upp som åttonde träff och på "fågelhus" som nionde träff. Konstigt förresten att det inte skrivits mer om dessa för människan verkligt väsentliga ämnen.... Jag testade mitt eget namn också och trodde att jag skulle bli första träff men blev faktiskt bara fyra....

Nu undrar jag - du som googlade på signalflaggor eller fågelhus eller föralldel kanske tingeltangel eller något annat skojigt och hamnade just här på min sida - blev du glad eller besviken? ... Och bara för er - en repris.

Taggigt och mjukt på samma gång

Att leva med en trettonåring - det är sensivitetsträning i den högre skolan det. Det gäller att alltid ha stora känselspröten utfällda. Vad är det för dag idag? Taggigt eller mjukt? Är man världens bästa mamma eller stan´s värsta tönt som har den dåliga smaken att tycka byxor med låg midja är fult och som skrattar åt sina egna skämt.

Som ni minns har ju kameran och storasyster (eller storasyster och kameran) varit på lägerskola. Det var tomt hemma utan storasyster. Mobilförbud var påbjudet så vi hörde inte minsta SMS-pip på hela veckan. Levde barnen fortfarande? Hade de varmt på sig? Borstade de tänderna? Svar: ingen aning... Torsdag kväll stod jag spänd på parkeringen och väntade. Andlös. Såg henne komma från bussen med stora väskan. Vågade inte röra mig ur fläcken. Och då! Det var preciiiiis som i Trissreklamen. Plötsligt hände det. Jag fick en kram mitt bland alla människor på parkeringen. Ett riktigt Halleluja-moment för att citera Kirsti.

Och vet ni vad. Hon hade inte ens raderat minneskortet innan hon lämnade tillbaka kameran utan jag fick se alla bilderna.

Mors dag

Mina underbara döttrar gav mig en fantastisk Mors dags present. Jag fick ett bildspel i Power-point som de själva skapat. Bildspelet visar hur man gör ett bildcollage. Och det var ju precis vad jag behövde.

Och fastän solen sken hela dagen så gick vi på bio och på restaurang - för det hade döttrarna bestämt.

Badrummet då och nu

Badrummet före ombyggnaden..... Kära nån. Jag hade faktiskt förträngt detta.

Ombyggnad pågår.

Samma badrum idag.

Utmaningen

Nu har jag funderat klart och bestämt mig hur jag skall anta utmaningen. Jag önskar så att jag hade kunnat skapa några vackra collage men det har jag inte lärt mig än så det får bli bilder på rad.

Jag är ingen nostalgisk saksamlare, att fynda på loppisar tillhör inte mina fritidssysselsättningar. Jag föredrar definitivt rena ytor framför prylar. När jag ser mig omkring tycker jag om det mesta jag ser men det är få saker jag verkligen skulle ha svårt att skiljas från om jag var tvungen. Jag har tidigare visat några favoriter som till exempel flaggmuggar och Mateus-porslin. Men det är saker som jag tar fram när jag använder dem och sedan ställer undan igen. Tanken är att med mina tre favoriter visa tre saker som är ständigt närvarande och som symboliserar något viktigt för mig.

Min första favorit är två kolteckningar som min farmor gjort. De är signerade år 1916 och jag vet att hon gick på konstskola i Berlin då. Jag fick nyligen tavlorna av mina snälla föräldrar men jag har beundrat dem i hela mitt liv; först när de hängde hos farmor och sedan hos mamma och pappa. Förutom att jag tycker om tavlorna i sig så symboliserar de minnet av min farmor, banden till min familj och ett arv att vidarebefordra till mina barn.


Min andra favorit är ett modernt skåp avsett för uppladdning. Ibland önskar man att det var så enkelt att man kunde koppla in sig själv i skåpet och bli lite piggare efteråt. Men tyvärr inte. Mobiltelefoner, kamerabatterier och mp3spelare fungerar det däremot utmärkt på. Skåpet får symbolisera en modern design utan överdrifter som tilltalar mig. Det visar också att det är underbart med kreativa människor som istället för att reta sig på de evigt förekommande sladdarna gör något åt dem... Jag gav skåpet till min man i julklapp. Jag tror inte riktigt att han förstod finessen och jag var tvungen att inse att jag snarare köpt det för att jag tyckte om det än för att jag trodde att han skulle göra det. Så skåpet kan också symbolisera att man tänker fel ibland. (Jag fick själv av min man bland annat en mojäng som gör att man kan trådlöst kan sända ljud från en mp3spelare till en radio.... ???? Så man kan säga att det blev oavgjort i matchen feltänkta julklappar.)


Min tredje favorit är en Nain-matta som vi ropat in på auktion. Det var jättespännande och min man höll på att få hjärtstillestånd för han ville så gärna ha den. Jag skötte budgivningen, var cool och lyckades köpa den utan att det blev ett överpris. Den får symbolisera glädjen i att få köpa och äga vackra ting och lyckan i att vara överens.

Jag skickar utmaningen vidare till Sextiotalsvillan, http://sextiotalsvillan.blogspot.com/.

Tjuvstart

Jag har blivit utmanad av Poppins med underbara bloggen Poppins Trädgård, http://poppinstradgard.blogspot.com/, att visa upp tre favoritsaker. Jag väntar ivrigt på att min kamera skall komma hem med bussen i morgon kväll så att jag kan börja fotografera och förkasta, fotografera och förkasta, fotografera och förkasta. Jag funderar så på vad jag skall välja att visa.

Repräcket som fick ersätta det gamla trappräcket i furu blev vi väldigt nöjda med. Men favoritsak - det bör nog vara något ännu bättre.

Det skulle kunna vara någon av alla mina kuddar...

Badkaret gillar jag också. Och resten av badrummet...

Njaaaa... Jag skall fundera lite till.

Jag väntar förresten ännu ivrigare på att storasyster skall komma hem med bussen i morgon kväll. För storasyster - det är en verklig favoritsak.

Vilket hus!

Min kamera har åkt på lägerskola. Och det är ju kul för den. Själv får jag definitivt inte följa med på lägerskola. Det vore fruktansvärt piiiiiiiiinsamt.

Jag lånar ett par bilder från filmen "Somethings gotta give" istället. Såg ni den på tv i söndags? Det är ett hus att dö för det. Så helt otroligt underbart vackert. Och läget. Jag kan bara sucka av vällust. Och hoppas att jag är lika snygg som Erica (Diane Keaton) när jag är 56.