Taggigt och mjukt på samma gång

Att leva med en trettonåring - det är sensivitetsträning i den högre skolan det. Det gäller att alltid ha stora känselspröten utfällda. Vad är det för dag idag? Taggigt eller mjukt? Är man världens bästa mamma eller stan´s värsta tönt som har den dåliga smaken att tycka byxor med låg midja är fult och som skrattar åt sina egna skämt.

Som ni minns har ju kameran och storasyster (eller storasyster och kameran) varit på lägerskola. Det var tomt hemma utan storasyster. Mobilförbud var påbjudet så vi hörde inte minsta SMS-pip på hela veckan. Levde barnen fortfarande? Hade de varmt på sig? Borstade de tänderna? Svar: ingen aning... Torsdag kväll stod jag spänd på parkeringen och väntade. Andlös. Såg henne komma från bussen med stora väskan. Vågade inte röra mig ur fläcken. Och då! Det var preciiiiis som i Trissreklamen. Plötsligt hände det. Jag fick en kram mitt bland alla människor på parkeringen. Ett riktigt Halleluja-moment för att citera Kirsti.

Och vet ni vad. Hon hade inte ens raderat minneskortet innan hon lämnade tillbaka kameran utan jag fick se alla bilderna.

7 kommentarer:

Karna sa...

Så fint innlegg, og så koselig at du fikk en god klem da hun kom hjem igjen....Klart hun har savnet mammaen sin, selv om det gjerne ikke er det første de sier...

eva sa...

Hahaha ! Det är speciellt med tonåringar...men kul att du fick en kram och kul att du fick se bilderna !

KRAM EVA

Sextiotalsvillan sa...

Det var inte dåligt att du fick se bilderna! haha

Poppins sa...

Ja, du får ta vara på tillfällena. Collaget var roligt!

http://hoppetossadesign.webblogg.se sa...

Jag måste bara stanna till å säga att din kanin är nog den sötaste kanin jag sett å jag har sett många , kan jag säga.
Lämnar efter mig ett spår som leder till min blogg och passsar på att önska en trevlig kväll

Gunhild, NO sa...

Har nettopp opplevd det samme som deg.Stått på parkeringsplassen og ventet på ei på 13, som kom fra leirskole. Har aldri vært så lenge borte fra dattera mi og det var så koselig å få henne hjem igjen. Hun er utviklingshemmet og jeg fikk en fantastisk gjensynsklem av henne. Jeg følte meg jo som den heldigste mammaen.
Kjempegod beskrivelse av å være mor til tenåringsdatter du deler med oss.

Dubbelörnen sa...

Ja du känner igen dessa Halleluja-moments också. Sur som ättika åkte sonen m skolan till Grekland. SMS o MMS med vackra vyer o postiva ord. Hem kommer sonen kramar mig inför alla kompisar. Säger att han längtat hem...jag nästan svimmade *gapskrattar*

Man får leva för dessa stunder;)

Kramar