Det värsta

Så är allt hopp ute. Det är så fasansfullt och så meningslöst. Och även fast det handlar om ett barn man aldrig träffat så värker det i hjärtat. Jag tänker på lilla Englas familj. Jag kramar mina barn hårt, hårt och vill aldrig släppa dem.

Tillägg: Måndagen den 14/4 kl 21,00 tänder vi ett ljus i våra fönster för Engla och hennes familj.

4 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Hålla hårt är det vi kan göra... Förstå att den där kramen man ger, de där orden man säger av kärlek är fakatiskt det som egentligen betyder någonting...

Vet hur fruktansvärt smärtsam sorgen är efter ett barn men den måste vara outhärdlig efter att mista ett barn på detta grymma sätt...

Varma kramar

vinklar o vrår sa...

Visst är det helt fruktansvärt... saknar ord.

Maria

My White Cottage sa...

Här kommer tändas ljus i så många fönster vi kan! Funderar mycket på hur man ska kunna skydda sina barn... Men det går ju inte mot såna här vansinnesdåd! Usch, krama extra hårt är en bra idé!!!

Många kramar Jenny

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

~~* W I T H ♥ L O V E *~~

millan