Här förbereder vi oss för nyårsfirandet.... Städar. Dukar. Kokar lite soppa.... Mer än så säger jag inte. Ifall någon av gästerna läser här idag.
Jag önskar er alla en trevlig nyårsafton och ett riktigt
Gott Nytt År.
Min bästa julklapp
Jag fick många julklappar. Jag måste ha varit riktigt snäll under året. Och ätit min spenat.
Min allra, allra finaste julklapp fick jag av storasyster och lillasyster. Ett halsband i silver. På ena sidan av hänget står storasysters och lillasysters namn ingraverade. På andra sidan står det "Vi älskar dig".... Tack så mycket! Jag älskar er också. Mest av allt i hela vida världen.
Min allra, allra finaste julklapp fick jag av storasyster och lillasyster. Ett halsband i silver. På ena sidan av hänget står storasysters och lillasysters namn ingraverade. På andra sidan står det "Vi älskar dig".... Tack så mycket! Jag älskar er också. Mest av allt i hela vida världen.
Hotell i London
Jeanette frågade mig om vårt hotell i London. Vi bodde här. Det var ett mycket bra hotell med perfekt läge både för shopping och musikalbesök. Jag tror inte att ni blir besvikna om ni väljer det. Hoppas ni får en lyckad vistelse i London.
Julhelg
Har ni en God Jul? Det har vi.
Julafton firade storasyster, lillasyster och jag tillsammans med mamma och pappa. En hel dag att umgås. Glögg, mycket - men inte för mycket - god mat, Kalle Anka, choklad, kaffe, julklappar. Lillasyster och jag avslutade med Julnattsmässa och O helga natt. Mätta, trötta och mycket nöjda efter en lång och fin dag. Det var bara snön som fattades.
Idag har vi träffat min bror och hans familj. Ätit mer god mat och kakor. Fått oss förevisat småkusinernas julklappar. Sett en film som väckte många minnen till liv. Ännu en härlig dag.
Och i morgon tänker jag inte alls gå till jobbet. Jag vill ha jul ett tag till. God fortsättning allesammans!
Julafton firade storasyster, lillasyster och jag tillsammans med mamma och pappa. En hel dag att umgås. Glögg, mycket - men inte för mycket - god mat, Kalle Anka, choklad, kaffe, julklappar. Lillasyster och jag avslutade med Julnattsmässa och O helga natt. Mätta, trötta och mycket nöjda efter en lång och fin dag. Det var bara snön som fattades.
Idag har vi träffat min bror och hans familj. Ätit mer god mat och kakor. Fått oss förevisat småkusinernas julklappar. Sett en film som väckte många minnen till liv. Ännu en härlig dag.
Och i morgon tänker jag inte alls gå till jobbet. Jag vill ha jul ett tag till. God fortsättning allesammans!
London
Inget besök i London utan ett besök på Covent Garden. Där finns trevliga små butiker, lunchställen, atmosfär. Och där finns alltid någon talangfull person som uppträder. Så här års kan man även beundra juldekorationerna..
När man tröttnat på Covent Garden är det inte långt till Carnaby street. Där kan man trängas med andra turister och shoppa ännu mer.
Hotell
Jag älskar att bo på hotell. Jag förstår att de som reser mycket i tjänsten och tvingas vara borta från sin familj inte känner likadant. Men för mig är det lyx och ledighet att bo på hotell.
Time flies
Nu har tiden gått sådär ovanligt fort igen. Från första till tredje advent i ett nafs.
Men jag har ändå hunnit en massa. Till exempel att fira min födelsedag i London.
Men jag har ändå hunnit en massa. Till exempel att fira min födelsedag i London.
Första advent
Första advent i morgon. Det kommer lika plötsligt varje år. Denna vackra varma höst är det extra svårt att ta till sig.
Huset är städat. Adventsljusstakar och stjärna på plats. Nu skall Lillasyster och jag strax ge oss i kast med vår förrätt.
Slurp! Som tur är har jag fått hjälp av en svensk mästare att öppna dem.
Huset är städat. Adventsljusstakar och stjärna på plats. Nu skall Lillasyster och jag strax ge oss i kast med vår förrätt.
Slurp! Som tur är har jag fått hjälp av en svensk mästare att öppna dem.
Grattis lillasyster
Lillasyster kommer Du alltid att vara. Men Du är inte så liten längre. Grattis i efterskott min älskade lilla stora flicka.
Det är inte varje år pelargonerna fortfarande blommar på Din födelsedag i slutet av november.
Det är inte varje år pelargonerna fortfarande blommar på Din födelsedag i slutet av november.
Söndag
Ena sekunden är det fredagkväll. Storasyster smsar att hon och pojkvännen kan handla och laga middag. Vilken lyx. Jag tar ett glas vin tillsammans med arbetskamraterna. Kommer hem till en färdig middag. En hel lång helg ligger framför oss.
Jag hinner bara gå på en gymnasiemässa, promenera i solskenet, tvätta fem omgångar, stryka, hämta storasyster i sta´n mitt i natten, baka, handla mat, shoppa födelsedagspresenter, laga middag, se "Så mycket bättre", förhöra geografiläxan och stryka lite till så är det plötsligt i nästa sekund söndagkväll. Hur gick det till?
Och alldeles, alldeles strax är det fredag kväll igen.
Jag hinner bara gå på en gymnasiemässa, promenera i solskenet, tvätta fem omgångar, stryka, hämta storasyster i sta´n mitt i natten, baka, handla mat, shoppa födelsedagspresenter, laga middag, se "Så mycket bättre", förhöra geografiläxan och stryka lite till så är det plötsligt i nästa sekund söndagkväll. Hur gick det till?
Och alldeles, alldeles strax är det fredag kväll igen.
Förvånad
Lillasyster går i nionde klass. En känslig ålder. Mycket händer. Ännu mer kan hända. Som förälder gäller det att ha kontroll. Utan att lägga sig i för mycket.
I vår ska eleverna ut och resa tillsammans. För att samla in pengar till resan föreslog några av eleverna att de skulle ordna en familjeträff på skolan. Eleverna skulle ordna mat och underhållning. Föräldrarna skulle betala inträde. Pengar till barnen respektive kontakter och erfarenhetsutbyte till föräldrarna. En bra idé tyckte jag. Och mailade till alla föräldrar och informerade dem om tanken. Och talade med rektor och fick låna nycklar till skolan. Ett gäng duktiga elever planerade och fixade. De bjöd in alla tjugotvå familjerna i klassen.
Av tjugotvå familjer var det sju som svarade. Sju. Av tjugotvå. Det var fem som kom. Eleverna fick ett tillskott till reskassan. Vi hade en jättetrevlig kväll. Pengar och kontakter.
Jag undrar bara.... Ni andra femton. Hur tänker ni? Vad var det som var så mycket viktigare än våra barn så ni inte kunde lägga tre minuter på att svara? Eller tre timmar på att komma?
I vår ska eleverna ut och resa tillsammans. För att samla in pengar till resan föreslog några av eleverna att de skulle ordna en familjeträff på skolan. Eleverna skulle ordna mat och underhållning. Föräldrarna skulle betala inträde. Pengar till barnen respektive kontakter och erfarenhetsutbyte till föräldrarna. En bra idé tyckte jag. Och mailade till alla föräldrar och informerade dem om tanken. Och talade med rektor och fick låna nycklar till skolan. Ett gäng duktiga elever planerade och fixade. De bjöd in alla tjugotvå familjerna i klassen.
Av tjugotvå familjer var det sju som svarade. Sju. Av tjugotvå. Det var fem som kom. Eleverna fick ett tillskott till reskassan. Vi hade en jättetrevlig kväll. Pengar och kontakter.
Jag undrar bara.... Ni andra femton. Hur tänker ni? Vad var det som var så mycket viktigare än våra barn så ni inte kunde lägga tre minuter på att svara? Eller tre timmar på att komma?
Jag tycker om...
Jag har just förberett en presentation som jag ska göra om några dagar. Det här collaget symboliserar det jag tycker om i livet - att resa, läsa, laga och äta god mat, vara på landet, fotografera, fixa och dona. Storasyster och lillasyster finns med förstås. Själv hamnade jag i centrum. Hur gick det till?
Morot
Häromdagen var jag på hälsokontroll.
Jag har tränat flitigt de senaste veckorna. Flera pass i veckan på gymet. Plus powerwalks.
Jag har tränat flitigt de senaste veckorna. Flera pass i veckan på gymet. Plus powerwalks.
Jag visste att frågan skulle komma. Det gör den alltid. -Hinner Du med att motionera någonting då? -Tja, svarade jag lite nonchalant. Ett par-tre gånger i veckan. Och jag fick min bekräftelse. -Vad bra! sa sköterskan. Och lungkapaciteten låg trettiofem procent över det förväntade värdet för en kärring kvinna i min ålder.
Men nu är det ett år till nästa hälsokontroll. Så jag blev lite orolig att jag skulle tappa motivationen. Det var då jag fick den genialiska idén. Att ladda ner spännande e-böcker till i-poden. Som jag bara får lyssna på när jag tränar.... Att ligga på soffan är inte träning. Att sitta på tåget är inte träning. Att promenera till kontoret är inte heller träning. Långa snabba promenader är träning. Att gå på gymet är definitivt träning.
Jag började med Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Jag tog en lång promenad och lyssnade på de första 28 episoderna. Det fungerade utmärkt. Nu började det bli spännande också. Nästa tillfälle var på gymet. Det var lite slamrigare där. Och musiken i högtalarna konkurrerade om uppmärksamheten. Men när jag ökat volymen fungerade det också.
Änglamakerskan är en sådan där bok som hoppar fram och tillbaka i tiden. En stund är det nutid och rätt vad det är så är det "Fjällbacka 1915" och så hoppar vi tillbaka till nutiden igen. Därför märkte jag först inget konstigt. Visserligen tyckte jag att det hoppade mycket hit och dit och visserligen förekom plötsligt namn som jag inte hört förut. Men det var ju lite slamrigt på gymet. Så säger en manlig röst ungefär när jag bör vara vid episod 33 - "Katarina Ewerlöv läser Änglamakerskan av Camilla Läckberg". Då först förstod jag. Jag hade kommit åt shuffle-funktionen på i-poden och lyssnade nu på kapitlen i slumpvis blandad ordning.
Men nu är det ett år till nästa hälsokontroll. Så jag blev lite orolig att jag skulle tappa motivationen. Det var då jag fick den genialiska idén. Att ladda ner spännande e-böcker till i-poden. Som jag bara får lyssna på när jag tränar.... Att ligga på soffan är inte träning. Att sitta på tåget är inte träning. Att promenera till kontoret är inte heller träning. Långa snabba promenader är träning. Att gå på gymet är definitivt träning.
Jag började med Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Jag tog en lång promenad och lyssnade på de första 28 episoderna. Det fungerade utmärkt. Nu började det bli spännande också. Nästa tillfälle var på gymet. Det var lite slamrigare där. Och musiken i högtalarna konkurrerade om uppmärksamheten. Men när jag ökat volymen fungerade det också.
Änglamakerskan är en sådan där bok som hoppar fram och tillbaka i tiden. En stund är det nutid och rätt vad det är så är det "Fjällbacka 1915" och så hoppar vi tillbaka till nutiden igen. Därför märkte jag först inget konstigt. Visserligen tyckte jag att det hoppade mycket hit och dit och visserligen förekom plötsligt namn som jag inte hört förut. Men det var ju lite slamrigt på gymet. Så säger en manlig röst ungefär när jag bör vara vid episod 33 - "Katarina Ewerlöv läser Änglamakerskan av Camilla Läckberg". Då först förstod jag. Jag hade kommit åt shuffle-funktionen på i-poden och lyssnade nu på kapitlen i slumpvis blandad ordning.
Hästkastanjer
I Humlegården, längs med Engelbrektsgatan, växer kastanjeträd. På hösten är gräset fullt av nerfallna kastanjer.
Kastanjer får mig att tänka på min morfar. Han hade gärna en kastanj i fickan. Jag minns att han plockade upp en och gav till mig. -Känn hur slät och fin den är, sa han. Det är avstressande att ha en kastanj i fickan att känna på.
Jag går genom Humlegården. Varje morgon. Förstulet ser jag mig omkring. Sedan böjer jag mig ner och plockar upp så många jag kan. Jag fyller fickorna med kastanjer. Varje morgon.
Några dagar senare är kastanjerna borta. Det finns fler som samlar. Jag undrar vad kastanjerna får dem att tänka på.
Kastanjer får mig att tänka på min morfar. Han hade gärna en kastanj i fickan. Jag minns att han plockade upp en och gav till mig. -Känn hur slät och fin den är, sa han. Det är avstressande att ha en kastanj i fickan att känna på.
Jag går genom Humlegården. Varje morgon. Förstulet ser jag mig omkring. Sedan böjer jag mig ner och plockar upp så många jag kan. Jag fyller fickorna med kastanjer. Varje morgon.
Några dagar senare är kastanjerna borta. Det finns fler som samlar. Jag undrar vad kastanjerna får dem att tänka på.
Bloggvän
Igår morse drack jag kaffe tillsammans med en underbar fågel. Jag är fascinerad över att vi har lärt känna varandra genom att läsa varandras bloggar. Det är fantastiskt att det skrivna ordet kan skapa en sådan klar bild av en person. Och skapa känslor.
Jag har träffat en annan duktig bloggare IRL (som storasyster tycker jag ska skriva). Vi träffades i ett sammanhang som inte alls hade med denna blogg att göra. Det kändes onekligen lite märkligt att sträcka fram handen och säga "Hej. Jag heter Jenny..... Ööööh, det är jag som är Tingeltangel som brukar kommentera Din blogg ibland". Men det gick bra det med.
Jag har träffat en annan duktig bloggare IRL (som storasyster tycker jag ska skriva). Vi träffades i ett sammanhang som inte alls hade med denna blogg att göra. Det kändes onekligen lite märkligt att sträcka fram handen och säga "Hej. Jag heter Jenny..... Ööööh, det är jag som är Tingeltangel som brukar kommentera Din blogg ibland". Men det gick bra det med.
Förlåt
Jag såg att mäklarfirman som jag nämnde här varit inne och tittat på min blogg. Jag gissar att de har en bevakningstjänst som håller koll på alla publiceringar av deras namn på internet. För inte läser de väl min blogg varje dag?
I alla fall så vill jag göra en pudel.
* Förlåt att jag tjuvkikade på utsikten under förespeglande av att jag var spekulant på lägenheten.
* Förlåt att jag lånade er bild utan att fråga om lov.
Ni får trösta er med att jag nu har så dåligt samvete att den dagen jag ska sälja min bostad kommer jag att känna mig tvungen att anlita er. Kanske i alla fall.
I alla fall så vill jag göra en pudel.
* Förlåt att jag tjuvkikade på utsikten under förespeglande av att jag var spekulant på lägenheten.
* Förlåt att jag lånade er bild utan att fråga om lov.
Ni får trösta er med att jag nu har så dåligt samvete att den dagen jag ska sälja min bostad kommer jag att känna mig tvungen att anlita er. Kanske i alla fall.
Tankar
Jag tycker verkligen inte om att bli äldre. Det spelar ingen roll att andra försöker komma med käcka kommentarer om att "man är inte äldre än man känner sig" eller "att åldras är OK om man betänker alternativet". Jag tycker inte om att bli äldre. Jag vill inte åldras.
Den här hösten är och har varit full av påminnelser om åldrandet. Jag tror det är det som gjort mig melankolisk.
För några veckor sedan begravdes en av mina studiekamrater. Jag har varit lyckligt förskonad och det var första gången jag var på en jämnårigs begravning. Det kändes så annorlunda jämfört med när en betydligt äldre människa går bort. Det var en fantastiskt solig och vacker höstdag. Kyrkan var full av människor. Många av oss har känt varandra länge och har gjort så mycket roligt tillsammans. Det kändes overkligt att tänka på varför vi var där. Jag måste erkänna att när jag satt i kyrkan grät jag inte bara över vår vän som är borta för alltid, inte bara över hans tre barn som såg så unga och sårbara ut där framme vid kistan utan också över vår ungdom som sedan länge är över.
Det som varit kommer aldrig tillbaka..... Hur förvaltar vi den tid vi har? Vad är meningen med livet? Borde jag ha gjort saker annorlunda? Hade jag kunnat förhindra eller förändra? För vilka personer betyder jag så mycket att de kommer på min begravning? Vad är rätt att göra? Hur gör jag det?
Den här hösten är och har varit full av påminnelser om åldrandet. Jag tror det är det som gjort mig melankolisk.
För några veckor sedan begravdes en av mina studiekamrater. Jag har varit lyckligt förskonad och det var första gången jag var på en jämnårigs begravning. Det kändes så annorlunda jämfört med när en betydligt äldre människa går bort. Det var en fantastiskt solig och vacker höstdag. Kyrkan var full av människor. Många av oss har känt varandra länge och har gjort så mycket roligt tillsammans. Det kändes overkligt att tänka på varför vi var där. Jag måste erkänna att när jag satt i kyrkan grät jag inte bara över vår vän som är borta för alltid, inte bara över hans tre barn som såg så unga och sårbara ut där framme vid kistan utan också över vår ungdom som sedan länge är över.
Det som varit kommer aldrig tillbaka..... Hur förvaltar vi den tid vi har? Vad är meningen med livet? Borde jag ha gjort saker annorlunda? Hade jag kunnat förhindra eller förändra? För vilka personer betyder jag så mycket att de kommer på min begravning? Vad är rätt att göra? Hur gör jag det?
Nystädat
Vi har en städerska som kommer varannan vecka. Typ Rut. Och även fast vi försöker städa däremellan kan jag erkänna att det är ganska dammigt den dagen städerskan ska komma. Det kan till och med hända att en och annan smula borstas ner på golvet dagarna innan. Och inte torkar vi av spisen då heller. Städerskan kommer ju ändå snart.... I morse fick jag mitt straff för detta ytterst omoraliska beteende när städerskan smsade att hon var sjuk.
Det var bara att kavla upp ärmarna. Nu är det dammfritt och luktar Ajax i hela huset. Nu kan jag dricka te med gott samvete.
Det var bara att kavla upp ärmarna. Nu är det dammfritt och luktar Ajax i hela huset. Nu kan jag dricka te med gott samvete.
Room with a view
Mittemot vårt hem ligger cocktailpinnen. Cocktailpinnen är ett sjutton våningar högt hus. Dit flyttar de unga pensionärerna i grannskapet när de sålt sina villor dyrt till ungdomar i finansbranschen som kommer att blåsa ut allt och börja om från början. Men det förstår inte de unga pensionärerna. För de tycker att villan är jättefin som den är. Vad de unga pensionärerna ägnar dagarna åt sedan de flyttat in i cocktailpinnen - det får ni räkna ut själva.
Vi bor som sagt mittemot cocktailpinnen. Och eftersom den är sjutton våningar hög känns det ganska mycket som vi bor under cocktailpinnen. Vi har alltid undrat hur mycket de egentligen ser av vad vi gör här hos oss. I söndags var det visning av en lägenhet på fjortonde våningen. Så nu vet vi att vi inte bör sola top-less på altanen. Av ytterligare ett skäl.
Det känns oartigt att säga på en lägenhetsvisning att man bara är där för att titta på utsikten. Så jag lämnade snällt namn och telefonnummer och låtsades vara intresserad. I eftermiddags när jag var sen till ett möte ringde naturligtvis mäklaren och frågade vad jag tyckte. Eftersom jag var stressad och bara ville avsluta samtalet la jag ett bud på fem miljoner för att få tyst på henne.
Vi bor som sagt mittemot cocktailpinnen. Och eftersom den är sjutton våningar hög känns det ganska mycket som vi bor under cocktailpinnen. Vi har alltid undrat hur mycket de egentligen ser av vad vi gör här hos oss. I söndags var det visning av en lägenhet på fjortonde våningen. Så nu vet vi att vi inte bör sola top-less på altanen. Av ytterligare ett skäl.
Det känns oartigt att säga på en lägenhetsvisning att man bara är där för att titta på utsikten. Så jag lämnade snällt namn och telefonnummer och låtsades vara intresserad. I eftermiddags när jag var sen till ett möte ringde naturligtvis mäklaren och frågade vad jag tyckte. Eftersom jag var stressad och bara ville avsluta samtalet la jag ett bud på fem miljoner för att få tyst på henne.
Bild av den aktuella utsikten. Bilden lånad av Skandiamäklarna.
Nej, det gjorde jag inte. Men jag hamnade i mäklarens spekulantregister så rätt vad det är har jag kanske råkat köpa mig ett rum med utsikt.
Livsstilsblogg
Jag upptäckte att en av mina bloggvänner kategoriserat min blogg som "Livsstilsblogg" i sin länklista. Livsstilsblogg. Det låter fint. Jag har aldrig tänkt på min blogg i den bemärkelsen. Livsstilsblogg. Är inte det bara unga, söta småbarnsmammor i ständigt nya Odd Molly-blusar? Eller drygt tonåringar med dagens out-fit? Eller kreativa loppisbesökare med helvita hem?
Nej, det klart att det inte är. Det finns ju nästan lika många livsstilar som det finns människor. De senaste dagarna har jag funderat mycket över vad som är min livsstil. Jag är inte riktigt färdigfunderad ännu men jag tror att det måste finnas många som är ungefär som jag... Som inte är sådär unga längre. Som köper Odd Molly ibland och svarta kavajer ibland. Som jobbar för mycket och sover för lite. Som inte vill synas på bild. Som har ett hem som innehåller en massa olika saker. Som vill göra allt för sina tonårsbarn. Men som ibland inte förstår sig på dem. Som är rädda för att bli gamla. Som ibland är oövervinnliga. Och som ibland inte vinner alls.
Så nu tänkte jag skriva om allt det där. I min Livsstilsblogg.
Nej, det klart att det inte är. Det finns ju nästan lika många livsstilar som det finns människor. De senaste dagarna har jag funderat mycket över vad som är min livsstil. Jag är inte riktigt färdigfunderad ännu men jag tror att det måste finnas många som är ungefär som jag... Som inte är sådär unga längre. Som köper Odd Molly ibland och svarta kavajer ibland. Som jobbar för mycket och sover för lite. Som inte vill synas på bild. Som har ett hem som innehåller en massa olika saker. Som vill göra allt för sina tonårsbarn. Men som ibland inte förstår sig på dem. Som är rädda för att bli gamla. Som ibland är oövervinnliga. Och som ibland inte vinner alls.
Så nu tänkte jag skriva om allt det där. I min Livsstilsblogg.
I sista minuten
Två inlägg i september. Och hittills inget alls denna månad. Sista dagen i oktober.......
Jag har funderat och funderat. Och jag har kommit fram till att jag tycker alldeles för mycket om den här bloggen för att låta den somna in.
Jag har funderat och funderat. Och jag har kommit fram till att jag tycker alldeles för mycket om den här bloggen för att låta den somna in.
Cogito ergo sum
Världens bästa storasyster har fyllt år. Arton år. Min älskade stora lilla flicka är myndig.... Hur gick det till? Det var ju alldeles nyss som ........... ja, Du vet ju vad jag tänkte skriva. Men eftersom det är tramsigt och sentimentalt så hoppar jag över det. Den här gången.
Platta paket
Är hela världen packad i platta paket numera? Undrar den som just monterat ihop en cykel med hjälp av en bruksanvisning tryckt i sju punkter.
Sommarminnen
Så närmar sig sommaren sitt slut. Igen. Semestern är slut. Sommarlovet är slut. Vi försöker få ordning på sömntimmar, middagstider, gymnastikkläder, nycklar, skolböcker. Allt det där som inte varit så viktigt under ledigheten.... Vanemänniska och flockdjur som jag är tycker jag ändå att det är rätt skönt att komma tillbaka till ordningen. Och så är det ju så skönt med fredag när man arbetat hela veckan.
Några saker från sommaren stannar alldeles särskilt i minnet. Dagarna på stranden på landet med strålande sol och ljummet vatten i viken. Varma myggfria kvällar. Lillasysters konfirmation och speciellt hennes solosång i kyrkan. Båtresan. Köksprojektet.
Mobilbloggar
Sitter på tåget och funderar på om jag skulle kunna mobilblogga. Syns detta så kan jag!
Slänger med ett par bilder som togs i lördags precis före förvandlingen till tomma skräpiga skal.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Slänger med ett par bilder som togs i lördags precis före förvandlingen till tomma skräpiga skal.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Trött
Kroppen.... Själen.... De är inte riktigt vana vid att stängas in på kontoret hela dagarna. Jag är trött. Jättetrött. Måste. Försöka. Vänja. Mig.
Önskar att jag hade en av storasysters underbara vaniljbullar. Då hade jag nog blivit piggare.
Lås
Vi fick lära oss att det är tradition i St Petersburg att nygifta par åker på en stadsrundtur och passar på att låsa fast ett hänglås ute i staden för att visa att de sitter ihop för evigt (eller något sådant). Gulligt tycker jag....Titta noga på biltaket så ser ni att passagerarna är nygifta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
