Luffare

När bilen var trasig fick storasyster och jag ta bussen till landet. Det var kväll men solen sken fortfarande och det var varmt och torrt. Storasyster hade shorts och bara ben, jag hade ryggsäck.... Det kändes som om jag var ung igen och skulle ut och tågluffa. Jag gillade förnimmelsen av att äventyret väntade.

Nu är bilen reparerad och vi kan åka bekvämt och lite tråkigt igen.

När man måste bära sin packning tar man inte med sig mer än absolut nödvändigt. Därför är bilderna tagna med telefonen.

3 kommentarer:

Jess sa...

Ibland kan jag sakna de där ungdomsåren när man hade lite pengar och tog sig fram på billigaste sätt, tyvärr har jag nog blivit alltför bekväm med åren och plånboken har ett lite bättre innehåll än när jag var tjugo. Jag kan ändå sakna de där åren! Förstår att det var minnesfullt för dig. Säger man så förresten? Minnesfullt? ;)
kram

mamma med ambitioner sa...

Härliga bilder. Jag tågluffade aldrig men jag tycker om att åka buss. Man kommer ingenstans och det finns tid till prat på ett annat sätt. Skulle tom kunna tänka mig att ta en bussresa ut i Europa enbart för att få träffa nya människor på ett annat sätt. Men bilen hade nog inte klarat mig länge utan den........ Kram

Vilda tankar! sa...

Ja, det var tider det. Jag har både tågluffat i Europa och båtluffat i Grekland.
Det var härligt.
I dag väljer jag ju andra sätt att resa men jag förstår din känsla av strandsatthet och att behöva tänka om.
Som när det blir strömavbrott i flera timmar och man varken kan tvätta eller laga mat.
Bra träning för hjärnan!

Ha en skön fredagkväll!