Förvånad

Lillasyster går i nionde klass. En känslig ålder. Mycket händer. Ännu mer kan hända. Som förälder gäller det att ha kontroll. Utan att lägga sig i för mycket.

I vår ska eleverna ut och resa tillsammans. För att samla in pengar till resan föreslog några av eleverna att de skulle ordna en familjeträff på skolan. Eleverna skulle ordna mat och underhållning. Föräldrarna skulle betala inträde. Pengar till barnen respektive kontakter och erfarenhetsutbyte till föräldrarna. En bra idé tyckte jag. Och mailade till alla föräldrar och informerade dem om tanken. Och talade med rektor och fick låna nycklar till skolan. Ett gäng duktiga elever planerade och fixade. De bjöd in alla tjugotvå familjerna i klassen.

Av tjugotvå familjer var det sju som svarade. Sju. Av tjugotvå. Det var fem som kom. Eleverna fick ett tillskott till reskassan. Vi hade en jättetrevlig kväll. Pengar och kontakter.

Jag undrar bara.... Ni andra femton. Hur tänker ni? Vad var det som var så mycket viktigare än våra barn så ni inte kunde lägga tre minuter på att svara? Eller tre timmar på att komma?

 

5 kommentarer:

Vilda tankar! sa...

Visst är det ledsamt!
Men vinnarna är vi som engarerar och bryr oss, lägger ner tid och är med.
De andra - det är förlorarna!

Fint att ni som var där hade en fin och kul stund1
Kram

Dubbelörn sa...

Det här är så trist o samtidigt så vanligt! Jag begriper inte heller hur dessa föräldrar fungerar? Javisst kan man ha annat för sig just denna kväll, men varför hör man inte av sig. Vad ger det här för signaler till ungdomarna?

Men det är precis som vilda Tankar skriver, det är vi som är vinnarna.

Stor kram

Jess sa...

Sådant gör mig så besviken!
Barnen är de viktigaste vi har och så kommer man inte!
Jag förstår inte hur man tänker.
Jag tänker på de ungdomarna vars föräldrar inte engagerar sig hur känner de sig?

Anonym sa...

Det är tyvärr vanligare än man tror, samma sak hos oss. Vi är ett gäng glödande föräldrar som ställer upp i vått och torrt!

Sen andra som bara smiter förbi och inte gör något eller ställer upp.
Jag hoppas att jag kan överföra min glöd på mina döttrar så dom fortsätter.

Din dotter uppskattar detta och det kommer betyda ännu mer när hon får egna barn!

Å tack för dina comments, hinner inte med :D tandis gick över förväntan faktiskt... kors i taket inga hål och sen tack för att du sa att jag var fin <3 det e du med

kramizar

Sara sa...

Å min son är bara 5 månader, men jag hoppas så att jag blir den engagerade föräldern när han börjar skolan. Man vill bli så mycket när det gäller föräldraskapet, jag hoppas jag blir i alla fall hälften av det!