Tragedi

Ibland händer saker som är så fruktansvärda, så orättvisa, så meningslösa att de inte går att förstå. Det finns inte ord att beskriva den tragedi som inträffat i Norge. Jag tänker på alla de familjer som förlorat ett barn, ett syskon, en vän.

Fjällvandring

Vi träffade nyligen ett par små killar som vi gillar väldigt mycket. Pojkarna hade varit i Alperna. Med sina föräldrar. För att bland annat vandra i bergen.

På kvällen säger storasyster till mig - Mamma. Tack för att du aldrig tvingade mig att vandra i fjällen........ Men tack för att du tvingade mig att gå i skidskola och i simskola. Och tack för att jag var tvungen att gå på dansen. Och i kören.

Tvingade och tvingade. Men rätt blev det tydligen i alla fall...... Och jag är alldeles övertygad om att de små killarna hade det underbart och kommer att vara tacksamma över sin upplevelse.

Bekräftad

Lillasyster har varit bort i två långa veckor. På konfirmationsläger i skärgården. Och fast jag vet att hon är på en underbar plats med fantastiska ledare som tar väl hand om henne, fast jag vet att de har dagar fulla med aktiviteter och nätter fulla med bus, fast jag vet att hon är med vänner - så längtar jag ändå efter henne och ser fram emot dagen hon kommer hem.

Nu är lillasyster hemma igen; konfirmerad och bekräftad på alla sätt. Min fina och duktiga flicka sjöng för en fullsatt kyrka och inte ett öga var torrt. Jag beundrar Ditt mod och Din förmåga min älskling. Bevara den här känslan och släpp den inte.

Luffare

När bilen var trasig fick storasyster och jag ta bussen till landet. Det var kväll men solen sken fortfarande och det var varmt och torrt. Storasyster hade shorts och bara ben, jag hade ryggsäck.... Det kändes som om jag var ung igen och skulle ut och tågluffa. Jag gillade förnimmelsen av att äventyret väntade.

Nu är bilen reparerad och vi kan åka bekvämt och lite tråkigt igen.

När man måste bära sin packning tar man inte med sig mer än absolut nödvändigt. Därför är bilderna tagna med telefonen.

Normal?

- I fredags var min sista arbetsdag före semestern. Efter tre dagars ledighet var jag så rastlös så jag gick till kontoret igen.

- Enligt räknaren i iTunes har jag spelat den här låten 24 gånger.
 

- Jag är glad att jag får åka och hämta storasyster kl 02.20 i natt när Harry Potter-premiären är över.

Snälla! Säg att jag är normal.

P.S. I morgon gör jag ett nytt försök att ha semester. Och nu är det 26 gånger.

Bil, bil, bil

Är det inte konstigt hur händelser liksom har en tendens att komma i klungor?

De flesta veckor ägnar jag mig inte alls åt bilen tex. Den bara står där och ser snygg ut. Möjligen kör jag och hämtar någon av systrarna någonstans en kväll. Möjligen kör jag knappt tio mil till landet. Men mer än så umgås vi inte bilen och jag.

Förra veckan kom alla årets bilhändelser i en klunga. Måndag - Bilprovningen. Tisdag - den lokala verkstaden. Torsdag - Bilprovningen. Och hur toppar man detta? Jo. Fredag - bärgning tillbaka till den lokala verkstaden.... Nu har bilen och jag tagit en liten time-out från varandra. Umgänget blev väl intensivt.

Ett litet tips. Skall ni få motorhaveri så se till att få det på en avfart från Essingeleden. Då blir man prioriterad av de bussiga bärgningskillarna..... Tingeling.

Ensam hemma

Jag har varit ensam hemma några dagar... Lillasyster var, och är, på konfirmationsläger. Storasyster och pojkvännen var på landet. Tänka sig vilka stora barn jag har. Hur gick det till?

Vad gjorde jag när jag var ensam hemma? Gick ut på sta´n, hängde i en bar och drack champagne hela natten?... Nej. Inte alls. Jag jobbade, rensade lite ogräs, satt på altanen och åt en sallad till middag. Tänka sig vad gammal jag är. Hur gick det till?