Speakers corner

Internet är fantastiskt. Från mitt skrivbord kan jag kommunicera med människor över hela världen. Teoretiskt sett kan jag framföra mitt budskap överallt. Då borde jag ju tala om något viktigt. Jag borde skriva om politik, om orättvisorna i världen, om krig & fred eller åtminstone om den ekonomiska krisen eller kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Hela världen lyssnar (fortfarande teoretiskt sett) och jag väljer att skriva om ....... kuddar.

För några veckor sedan var jag på besök hos H som är inredare. I hennes show-room föll jag handlöst för en underbar liten sötnos från Designers Guild. Tyvärr tillhörde den förra årets kollektion och gick inte att beställa längre. Men jag har inte kunnat glömma den underbara kudden.... Och kan ni tänka er, idag kom den snälla H till mitt kontor med inte en utan två stycken av de ljuvliga kuddarna. Åh, jag är så kär.

Te för två

Lillasyster har feber. Hög feber. Vi halvligger i soffan med filtar över oss och dricker te. För mig som slipper vara febrig är det riktigt skönt.

Delat med tre

Jag har givit mig på att dela bloggen i tre spalter. HTM & L är inga bokstäver jag behärskar. Men det är alltid roligt att försöka sig på saker som man inte prövat tidigare.... För mig ser sidan begriplig ut men om någon tycker att det är för trångt och plottrigt eller att texten hamnar utanför får ni gärna skriva det.

Jag har också tagit bort dateringen på inläggen. För mig är detta ingen dagbok utan spridda funderingar och ett antal bilder som jag är nöjd med. Därför tycker jag att tidsangivelserna känns onödiga. De utgör ett stressmoment för mig som jag är glad över att slippa. Vilken årstid vi befinner oss i kommer säkert att framgå ändå.

Just nu är det vinter t.e.x. Även om det mest är kallt och fuktigt här hos mig. Jag när ännu hoppet om strålande vinterdagar med gnistrande snö och ser just nu fram emot sportlovet.

En liten gnutta av den vår som komma skall har dock som synes även jag tagit till mig.

Herman

Herman bodde tidigare hos min bror och hans familj. Sedan flyttade Herman in i vårt kök.... Herman vill att man pysslar om honom och matar honom. När man gullat med Herman i nio dagar är det dags att dela honom. En del att behålla och fyra delar att ge bort.

Herman är en vänskapskaka, en surdegssockerkaka. På tionde dagen matar man honom full med ägg, socker, rivet äpple, hackad choklad och annat godis och stoppar in honom i ugnen.

Efter det hade jag inte alls någon lust att ge bort fyra delar. Jag räknade istället ut att jag kunde mata alla fyra och inom nio dagar ha tjugo Herman - dvs tjugo supergoda kakor. Eller så kunde jag fortsätta mata alla Herman och snart ha hundra man i köket. Och om jag inte gav bort dem heller så.... Ja, ni förstår matematiken. Men på det sättet så får man ju inga vänner utan bara en massa kalorier så nu ikväll har jag bakat min sista Herman. Eller om jag ska vara ärlig - de sista två. Sedan gör jag slut med Herman. Men jag kommer att sakna honom. Tack J & M för att vi fick träffa Herman.

Repris

Det känns som om bloggen spretar åt alla håll. Tänkte att jag skulle försöka samla ihop den och återgå till ursprungstanken - hemmet. Men det är så svårt att fotografera i mörkret att det får bli med gamla bilder... Nu när vi förvisat julen till ett par kartonger i källaren så ser det ut som på bilderna igen. Ännu så länge är det vintrigt, svart/vitt i vardagsrummet.

Storasyster & lillasyster

Jag älskar mina döttrar av tusen goda skäl - och helt utan något särskilt skäl. Och jag är häpen och glad över att båda mina döttrar är otroligt musikaliska och fantastiskt kreativa. Jag har grubblat i åratal på hur det är möjligt. Jag är extremt omusikalisk och inte så värst kreativ. Deras pappa är lite mer musikalisk men knappast någon konstnär. Och jag tittade fascinerat på dem redan på BB och blinkade inte ens på hela tiden. Så visst är det våra barn... Men just därför är jag desto gladare och stoltare över deras talanger. Så jag vill passa på att göra lite reklam för Storasyster och Lillasyster - världens bästa döttrar.

Tävling

Jag är imponerad av alla bloggare som ordnar tävlingar med fantastiska priser. Jag brukar dock sällan försöka mig på att vinna. Anledningen är helt enkelt att jag aldrig själv lottat ut något och då känns det lite pinsamt att försöka vinna något hos andra. Men när jag såg att Viveka med den fantastiskt vackra och inspirerande bloggen Humlebacken lottade ut den vackra lyktan som ni ser här till vänster - ja, då kunde jag inte hålla mig längre. Jag älskar verkligen sådana lyktor.

Nu har Viveka ännu en utlottning. Och nu när korken är ur så gör jag ett försök till. För den här lyktan är ju lika underbar. Och tittar man in hos Kate W som säljer de vackra lyktorna hittar man ännu fler fantastiska saker.

När jag läste Vivekas första inlägg så tänkte jag att det måste bli väldigt trångt i Katarinas monter på Formex-mässan om alla skall komma dit prick klockan 13.40. Men nu har jag förstått att det är i C-hallen monter 13:40 ni lyckliga som får gå på mässan kan hitta Katarina från Kate W..... Jag har tyvärr (i detta sammanhang) inte ett arbete som kvalificerar mig att få gå på Formex-mässan. Men det var väl heller ingen som trodde efter ovanstående fundering.