Storasyster är i Emmaboda på musikfestival tillsammans med bästa kompisen. I tält.
Jag fick sms idag. "Det är hur lerigt som helst och jag känner mig otroligt äcklig. Men annars så är det väl typ bra." Kan ni inte gå och duscha då, försöker jag. "Min handduk är lerig" får jag till svar. Och kläderna är leriga och fuktiga.
Min första instinkt är att sätta mig i bilen och åka och hämta hem flickorna. Men det kan jag ju inte göra.
Det är inte så lätt att släppa iväg sina barn på egen hand. Helst vill jag alltid vara med och beskydda dem. Men det kan jag ju inte göra.
I sådana här situationer brukar jag tänka på filmen "Välkommen Mr Chance" med Peter Sellers. Ni som är lika gamla som jag kanske minns den och förstår vad jag menar..... Man måste släppa iväg barnen successivt. Det går inte att hålla dem borta från omvärlden tills man själv dör och sedan låta dem ta in allt på en gång.
Men jag kanske kan åka till Emmaboda med ett paraply och en ren handduk.
Å andra sidan är det ju egentligen inte regnet och leran jag oroar mig för. Utan allt det andra.
4 kommentarer:
Ha, ha, ha till dina två kommentarer hos mig!!! Störtskön!!!
Lerfestivaler hör ungdomen till, ställ dom under hygienspridaren när dom kommer hem, det räcker;-)
Jag förstår dig, men jag kämpar med mig själv och låter de göra saker, ja vill ju trots allt att de ska bli självständiga och kunna klara sig själv.
Själv har jag aldrig varit på en sådan festival, tror leran avskräckte mig.
Jag är säker på att de fixar det, och har de problem är väl du den första de ringer till!
Angående Ullared så får i alla fall jag ställa in mitt psyke på mycket folk, trångt och stort och sedan gäller det att hitta de där "guldklimparna" som faktiskt kan finnas där i bland.
kram
Underbart Jenny , förstår verkligen..fast mna t är små...ujuju du e så klok..jag har själv aldrig varit på en tältfestival..just pga min fasa för regn..hahaha kram
Usch, det är HEMSKT när man måste släppa greppet. Min "lilla", stora son är i södra Europa tillsammans med 3 vänner och jag vet inte hur jag ska tolka hans trevliga SMS... sitter de och hittar på vad de ska skriva eller... Det låter så otroligt gemytligt... Jag vet inte om jag ska vara naiv eller misstänksam.. men jag väljer nog naiv för vad ska man göra? Samtidigt vill man att de ska ha roligt men det är så svårt att vara mamma!!
Skicka en kommentar