Ett skönt möte mellan fyrkantigt och runt!

För några veckor sedan beklagade jag mig över att vår uppfart såg så förfärlig ut efter allt borrande och grävande som ägt rum där. Vi motade iväg de irländska asfaltläggarna som erbjöd sina tjänster och tog istället in offerter på stenläggning. Nu har vi haft två unga, brunbrända, muskulösa, svettiga män här som skyfflat sand och burit sten. Oj, oj vad de har slitit i värmen. Och snyggt var det. Jag menar blev det. Särskilt nöjda är vi med den fina sjöstenen som ligger närmast husgrunden.

Ni kan tänka er att jag blev ganska full i skratt då jag såg på Ernst i Sommartorpet i kväll. Han gjorde ju en likadan uppfart som vår - fast inomhus! Ett skönt möte mellan fyrkantigt och runt. Jo, jo. Nu har våra stenar blivit poesi.... Men snälla Ernst! Du måste skriva till mig och berätta hur man skall göra när man dammsuger i det där rummet.

Sommarlov

Nu har både storasyster och lillasyster sommarlov. Jag önskar att jag också fick ledigt tio veckor från och med nu. Då skulle döttrarna och jag kunna göra spännande och stimulerande utflykter varje dag; bada i havet, andas frisk luft, äta jordgubbar, bli brunbrända och sova gott varje kväll. Men tyvärr är jag inte ledig än. Istället sitter jag på ett luftkonditionerat kontor där markiserna går ner med automatik och ser inte en skymt av den vackra svenska sommaren utanför. Och det är ett pysslande och pusslande för att se till att systrarna sisters har något trevligt och (lagom) spännande att sysselsätta sig med. Som förälder vill man ju inte att barnen skall sova hela förmiddagen, spela dataspel hela eftermiddagen och se på film hela natten. Just den här dagen började lite svalare och med regnet hängande i luften hos oss...... Så jag gav efter de fina principerna meddetsamma.

Systrarna och tre av storasysters kompisar har tillbringat dagen hemma hos oss. Ni hör att det är upplagt för konflikter. Rena Norénpjäsen. En gång i timmen ringer lillasyster. -Mamma! Storasyster säger att dom ska se på film precis när jag tänkte se på film. -Mamma! Storasyster tvingar mej att cykla till affären och köpa mjöl åt dom för dom vill baka. -Mamma! Kan jag få ladda ner ett dataspel som kostar 295 kronor för 30 dagar? (Är du inte klok unge?!) Mamma! Dom stänger dörren och säger att jag inte får komma in. -Mamma! Men en ringsignal då? Den kostar baaaara 30 kronor.

Nästa vecka skall systrarna sisters på läger. Då blir livet lite lugnare. Och betydligt tommare.
För några dagar sedan var jag på restaurang Josefina med mina arbetskamrater. Jag tycker bara den vackra toaletten gör att det är värt att göra ett besök - om inte på platsen så på hemsidan. (Nej, det är ingen tävling och det ger mig inga poäng om ni följer länken. Men titta gärna ändå.) Och maten var god också. (Bilderna är lånade från Josefina.)

Blogg om blogg

I söndagens Svenska Dagbladet läste jag en artikel om bloggar. Enligt den artikel startas det 120.000 nya bloggar varje dag. En ganska svindlande summa. En del bloggar läggs säkert ner ganska snabbt - men ändå.

Enligt artikeln är den svenska medelbloggaren en kvinna på 26 år med gymnasie- eller universitetsutbildning. Hon bloggar för att hon gillar att skriva och uppdaterar sin blogg dagligen. Hon läser också sex-tio bloggar varje dag och använder upp till tio timmar i veckan till att läsa bloggar. Vad gjorde vi av våra liv innan bloggarna fanns? undrar jag.

Artikeln tar också upp att det för att en blogg skall vara läsvärd under en längre tid krävs att man skapar någon slags relation till sina läsare. "Det behövs en personlig touche och det är viktigt att hålla uppe motivationen."

Hans Cullin, som driver pr- och mediabloggen Media Culpa, liknar i artikeln bloggandet i små nätverk vid samtal under en middagsbjudning. Han säger att det är inte alltid man säger de mest skarpsinta saker, men det kan vara intressant ändå. Ibland, fortsätter han, kanske man hittar ett samtalsämne som engagerar alla vid bordet.

Jag känner igen mig i mycket av det som står i artikeln. Då jag började blogga hade jag egentligen inte alls någon uttalad tanke om varför jag gjorde det. Jag hade läst andras bloggar, beundrat de fina bilderna, och tänkte att det skulle vara roligt att prova. I början var det bara jag som surfade in på bloggen och läste mina inlägg och tittade på mina bilder och det räckte för mig. Så blev man lite nyfiken på om någon annan också kunde vara intresserad. Det kändes som om det fanns ett behov av en dialog. Jag vågade mig på att kommentera på andras bloggar och fick så småningom kommentarer till det jag skrev. Det är alltid lika spännande och roligt att öppna bloggen och se att det kommit någon ny kommentar. Jag har blivit särskilt glad då någon kommenterat att de känner igen sig i det jag skriver.

Alla vill vi väl ha bekräftelse och bloggandet är ett sätt att få det. Samtidigt väljer vi vilken bild vi vill ge av oss själva.

Efter ett tag smyger sig lite prestationsångest på en. Ni minns vad som stod i artikeln - man behöver skapa en relation till sina läsare. Nu gäller det att komma på det där lite lättsamt roliga ämnet som alla kan känna igen sig i och småle åt samtidigt som de beundrar den fina och skarpa bilden som jag just tagit.

Och klarar man inte det - då får man nöja sig med att citera ur en tidningsartikel.

I anslutning till artikeln listades ett antal bloggar inom olika ämnesområden. Inrednings- eller trädgårdsbloggar nämndes inte alls. Och det var synd tycker jag.

P.S. Om ni undrar vem det är som höjer medelåldern på den typiska bloggaren så måste jag erkänna att det faktiskt eventuellt kan vara jag.

Fler lyktor

Häromdagen visade jag några vackra stormlyktor från inredningsbutiken Escape. De här lyktorna däremot finns hemma hos mig.
Är det någon som är duktig på att skapa snyggare och mindre genomskinliga länkar i inläggen så får ni gärna tipsa mig. Så det slipper se ut så här, www.escapehome.se och istället bara kan stå Escape.

Tillägg: Tusen tack till Signes vind. Nu förstår jag hur jag skall göra med länkarna.

Stormlyktor

Jag är vansinnigt förtjust i stormlyktor. Ser jag en fin stormlykta går det bara inte att låta bli att köpa den. Och varje gång jag köpt en lykta så måste jag köpa ett fint blockljus som passar till. Och varje gång jag hittar ett fint ljus måste jag köpa en lykta som ljuset kan stå i. Ni förstår ungefär hur det blir....
De här fina stormlyktorna är inte mina. De finns hos inredningsbutiken Escape, http://www.escapehome.se. Titta in på deras hemsida så får ni se mer av deras vackra saker. Tävling eller inte - den butiken, och deras stil, har jag alltid gillat.

Sommarkänsla

Förr ett par dagar sedan var jag på ett möte mitt i centrala Stockholm. När vi var klara och jag kom ut igen var det en så underbar sommarkänsla i luften. Massor av människor som bara fanns där. Trängsel. Bara fötter och färgglada skor. Stark sol. Varma vindar. Turister... Jag kunde bara inte åka direkt tillbaka till min arbetsplats. Jag gick längs Kungsgatan, över Stureplan, genom Sturegallerian och vidare Grev Turegatan. På vägen gick jag som en händelse in på Stockhome. Dessa burkar som jag hittade där utstrålade samma soligt, lekfulla sommarkänsla som fanns i luften. De gick ju inte att motstå.
Eftersom jag inte är så förtjust i prylar som dräller omkring överallt så har jag dem inne i mitt skafferi. Och jag blir glad varje gång jag öppnar dörren dit.
Jag önskar er alla en underbar nationaldag! För mig är dagen alldeles speciell.

Libsticka

Jag är ingen vidare grönsaksodlare. I huvudsak skyller jag det på att vi sällan är hemma i juli månad och således inte kan vattna några växande grönsaker. Hur fin sommar det än varit har det aldrig hänt att en tomat hunnit bli mogen i min trädgård. Dessutom har det bara inträffat ett år i världshistorien att jag lyckats komma ihåg att förkultivera. Och förresten - var ställer man hundra små gröna plastkrukor?
Men vissa växter de trivs hur bra som helst. På bilden ser ni min libsticka. Den föddes för sisådär fem år sedan som en liten kryddplanta från grönsaksdisken. Jag grävde ner den i trädgården för skojs skull och sedan dess kommer den troget tillbaka varje vår. Den är redan nu i början av juni högre än vad jag själv är. Synd att man inte kan livnära sig på enbart libsticka. Jag har funderat på att tipsa Skogsvårdsstyrelsen eller Energimyndigheten eller annat lämpligt organ om att de skulle kunna plantera libsticka som energiskog... På tyska kallas libsticka Maggi-kraut därför att den är huvudingrediensen i Maggis buljongtärningar. Och precis så smakar libsticka - som stark och inte speciellt god buljongtärning.

Intill libstickan i mitt lilla trädgårdsland växer oregano. Där jag planterat jordgubbsplantor växer oregano. Runt gräslöken växer oregano. När jag anlade trädgårdslandet planterade jag isop som kantväxt. Haha! Uppäten av oreganon. Omkring det lilla landet och en bra bit ut i gräsmattan växer också oregano. På andra sidan staketet i grannens gräsmatta växer definitivt oregano. Jag har hört att man ska vara försiktig med att plantera mynta för att rötterna sprider sig så. Den som varnade för myntan har inte träffat en riktigt envis oregano. "Obegränsad tillgång till oregano" sa min granne. Jag kunde bara le fånigt.
Numera gräver jag inte ner några kryddväxter i trädgården. Jag vågar inte. Men några stycken i zinkhinkar på altanen utanför köket kan väl inte vara farligt. Inte kan de väl hoppa ur hinkarna och börja föröka sig?